 |
Den här artikeln eller avsnittet har ett omodernt språkbruk. (utan datum) Hjälp gärna Wikipedia med att modernisera språket i texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Sir Richard,Steele, född (döpt 12 mars) 1672 i Dublin, död den 1 september 1729 i Carmarthen i Wales, var en engelsk författare.
Steele blef vid sex års ålder faderlös, men en morbror sörjde för hans uppfostran och sände honom 1684 till Charterhouseskolan i London där han hade Addison till skolkamrat och vän Fem år senare kom han till Oxfords universitet, som han emellertid lämnade utan examen för att mot morbroderns önskan taga plats vid hästgardet, genom en förnäm gynnares välvilja uppnådde han sedan kaptensgraden vid ett infanteriregemente En duell, i hvilken han dödligt sårade sin motståndare, ingaf honom afsmak för krigaryrket (1700), och han egnade sig i stället åt författarskap.
Detta inledde han med sin afhandling The christian hero (1701), i hvilken han sökte påvisa bibelns betydelse som moralisk rådgifvare S. å skref han sin första komedi, The juneral, där han bröt med den då i lustspelet härskande sedeslösa tonen. Denna tendens erkände han öppet och medvetet i The lying lover (1703; "En bättrad will-hierna", öfv. af Karl Gyllenborg 1723); därefter följde The tender husband (1705). Hans sista och bästa lustspel, The conscious lovers, utgaf s först 1722. Under tiden hade han kommit in på en ny art af författarskap, i det han 1707 blifvit ut-gifvare af regeringens officiella tidning, The Gazette I denna kunde han ej röra sig så fritt, som han ville.
Han uppsatte därför en ny tidning, The Tatler (12 april 1709-2 jan. 1711), som utkom tre gånger i veckan. Det är den första af de moraliska veckotidskrifterna, hvilka dock haft en föregångare i Defoes "The review" Utom nyheter erbjöd den äfven förströelseläsning, behandlande sociala och litterära företeelser i välskrifna "essayer", och utgör genom sin harmlösa humor och sina målningar af äkta engelska karaktärstyper och sin i berättelseform meddelade sunda, praktiska moral en föregångare till den borgerliga familjeromanen med dess skildringar ti hvardagslifvets händelser. Tidningen utgafs under pseudonymen Isaac Bickerstaff, en figur, som Swift skapat Framgången var lysande, orsaken till dess snara upphörande var troligen några satiriska artiklar mot ministern Harley, som hade till följd, att S. miste sin plats som utgifvare af "The gazette" Han hade därefter icke några politiska nyheter till sitt förfogande
Endast två månader efter att "The tatler" upphört, började Steele emellertid en ny tidning, "The spectator", som vann ännu större ryktbarhet (mars 1711-6 dec. 1712), men där Addison, som redan medarbetat i "The tatler", spelade hufvudrollen. Efter dess upphörande utgaf S., för sista gången med Addison som medarbetare, "The guardian" (blott 176 nummer från mars 1713). Under de närmaste åren uppsatte han åtskilliga nya tidningar, än af politiskt, än af socialt innehåll, vanligen af kort varaktighet. Omedelbart efter "The guardian" uppsatte han "The englishman" (okt. 1713) för att störta toryministären; i febr. 1714 började "The lover", en moralisk veckoskrift, som efter ett par månader aflöstes af "The reader", riktad direkt mot toryorganet "The examiner". Därefter kommo i snabb följd "Town talk", "Tea table" och "Chit chat", med hvilka han icke hade någon framgång. Tre år senare uppsatte han den mest berömda af sina politiska tidningar, "The plebeian", som gaf anledning till en brytning mellan honom och vännen Addison.
Hans sista tidning, "The theatre", utkom 1720 Dessutom skref han åtskilliga politiska flygskrifter öfver olika politiska frågor. Han var en ifrig whig och af ett ytterst stridslystet temperament. Han yrkade 1713 ifrigt på slopandet af Dunkerques fästning och uppgaf sin plats i stämpelkontoret samt lät invälja sig i parlamentet för att genomdrifva sin åsikt. Ett ytterst häftigt tal, som han där höll (1714) angående den protestantiska arfföljden ("The crisis"), gaf anledning till hans utvisning ur parlamentet Till sitt försvar skref han den i biografiskt afseende intressanta An apology for himself and his writings (1714). Vid Georg I:s uppstigande på tronen nådde han högt anseende och öfverhopades med värdigheter (adlad 1715) och ämbeten.
Af dessa senare indrogos dock några för hans uppträdande i en politisk fråga, men då Walpole 1721 kom till makten, insattes han åter i sina forna befattningar. Trots stora inkomster kunde den orolige, nyckfulle och slösaktige mannen aldrig få sin ekonomi att gå ihop, hvarför han 1724 flyttade från London och tillbragte sina sista år på sin hustrus gods i Wales, där han dog af följderna från ett slaganfall Hans framställningssätt utmärkes genom godmodig humoristisk uppfattning, den öppenhet, hvarmed han gör läsaren till sin förtrogne, och den finkänslighet, med hvilken han tecknar kvinnan.