Oboe

Oboe är ett träblåsinstrument med dubbla rörblad. Oboen utvecklades i Frankrike under 1600-talet. Namnet kommer av franskan haut bois (högt trä). Skalmejan är en folklig föregångare till oboen.

Oboe
Typ	{{{typ}}}
Familj	Träblås (dubbla rörblad)
Omfång

Oboens ton brukar beskrivas som nasal och ganska distinkt. Den är genomträngande och hörs bra över de övriga orkesterinstrumenten. När orkestern stämmer är det oboen som tar stämton (vanligtvis ett ettstruket a). Tonomfånget går från b^b0 till omkring g^#3. De allra högsta tonerna används sparsamt i symfoniorkestern. I den lägsta kvinten av sitt register har oboen en tendens att låta grov eller rå. Om en sådan karaktär inte är önskvärd klingar dessa toner bättre på oboens släkting engelskt horn.

Oboe är också en orgelstämma av typen tungstämma, även kallad lingual- eller rörstämma.

Engelskt horn är en oboe i altläge. Oboe d'amore är en oboe som är stämd en ters lägre än oboen.