Ivar Fredholm: Skillnad mellan sidversioner

▲Efter ett par års studier vid [[Kungliga Tekniska Högskolan]] och vid [[Uppsala universitet]], övergick Fredholm 1888 till Stockholms högskola, där han inom kort intog en bemärkt plats inom kretsen kring [[Gösta Mittag-Leffler]]. Även om han snart skulle visa sig i stånd att lämna värdefulla bidrag till den av högskolans matematiker framför allt företrädda funktionsteorin, intog han som elev en särställning genom en från början starkt betonad inriktning mot den matematiska fysiken.<ref name="SU">''Svensk uppslagsbok'', Malmö 1932</ref>

▲Fredholm blev filosofie doktor i Uppsala 1898. Gradualavhandlingen behandlar det fysikaliska problemet av upplösa de elastiska jämviktsekvationerna för medier av mycket allmänna elastiska egenskaper. Sedan länge hade hans intresse kretsat kring potentialteorins grundläggande randvärdesproblem, "Dirichlets problem", och dess samband med vissa intergralekvationer. 1899 lyckades han ange den allmänna upplösningen av dessa integralekvationer i form av kvoten mellan två ständigt konvergerande potensserier. Hans studier av integralekvationer publicerades år [[Vetenskapsåret 1900|1900]] under titeln ''Sur une nouvelle méthode pour la résolution du problème de Dirichlet'' och fick avgörande betydelse för [[funktionsanalys]]ens utveckling.<ref name="SU" />

▲Han var från [[Vetenskapsåret 1906|1906]] professor i [[matematisk fysik]] vid [[Stockholms universitet|Stockholms högskola]], och 1908 tilldelades han Ponceletpriset av [[Franska vetenskapsakademin]].<ref name="SU" />

▲[[Fredholmoperator]]n, som ursprungligen uppfanns av den tyske matematikern [[Fritz Noether]], är namngiven efter honom. Han har också fått månkratern [[Fredholm (månkrater)|Fredholm]] uppkallad efter sig av [[internationella astronomiska unionen]]. Fredholm invaldes 1914 som ledamot av [[Vetenskapsakademien]] och blev 1919 ledamot av [[Ingenjörsvetenskapsakademien]].

▲<references/>