Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]
Wikipedia

Gustav III:s ryska krig: Skillnad mellan sidversioner

Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigering
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Semper Verum (Diskussion | Bidrag)
137 redigeringar
Gjorde redigering 53967920 av Semper Verum (diskussion) ogjord
Märken: Gör ogjord Återställd
 
(18 mellanliggande sidversioner av 11 användare visas inte)
Rad 16:
| stridande2 = {{flaggbild|Kejsardömet_Ryssland}} [[Kejsardömet Ryssland|Ryssland]]<br>{{flaggbild|Danmark|stat}} [[Danmark-Norge]] <small>([[Teaterkriget]])</small>
| befälhavare1 = [[Fil:Naval Ensign of Sweden.svg|22 px]] '''[[Gustav III]]'''
[[Fil:Naval Ensign of Sweden.svg|22 px]] [[Carl Johan Adlercreutz]]
 
[[Fil:Naval Ensign of Sweden.svg|22 px]] [[Karl XIII|Hertig Karl av Södermanland]]<br>
[[Fil:Naval Ensign of Sweden.svg|22 px]] [[Johan August Meijerfeldt den yngre|Johan Meijerfeldt]]<br>
Rad 26 ⟶ 28:
[[Fil:Sweden-1761-army-fleet.svg|22 px]] [[Salomon von Rajalin]]<br>
[[Fil:Sweden-1761-army-fleet.svg|22 px]] [[William Sidney Smith]]
| befälhavare2 ={{flaggbild|Kejsardömet Ryssland}} '''[[Katarina den stora|Katarina II]]'''
{{flaggbild|Kejsardömet Ryssland}} [[Göran Magnus Sprengtporten|Göran Sprengtporten]]<br>
{{flaggbild|KejserligaKejsardömet ryska flottanRyssland|flotta}} [[Karl av Nassau-Siegen]]<br>
{{flaggbild|KejserligaKejsardömet ryska flottanRyssland|flotta}} [[Vasilij Tjitjagov]]<br>
{{flaggbild|KejserligaKejsardömet ryska flottanRyssland|flotta}} [[James Trevenen]]{{KIA}}<br>
{{flaggbild|KejserligaKejsardömet ryska flottanRyssland|flotta}} [[Samuel Greigh]]{{KIA}}<br>
{{flaggbild|Danmark|stat}} [[Karl II av Hessen-Kassel]]<br>
{{flaggbild|Danmark|stat}} [[Johan Frederik von und zu Mansbach|Johan Mansbach]]
Rad 39 ⟶ 41:
| förluster2 = ca 2640 döda soldater i strid <br /> minst 6&nbsp;000 tillfångatagna<br /> Okänt antal döda totalt}}
 
'''Gustav III:s ryska krig''' (även kallat ''svensk-ryska kriget 1788–90'') utspelades 1788–1790 efter att Sveriges kung [[Gustav III]] anfallit [[Kejsardömet Ryssland|Ryssland]] i hopp om att återta förlorade områden, samt att hindra vidare rysk inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Kriget avslutades i augusti 1790 med [[Fredenfreden i Värälä]] utan gränsjusteringar. Under inledningen av kriget revolterade ett antal svenska officerare och bildade [[Anjalaförbundet]], i slutet av kriget vann Gustav III Sveriges största marina seger någonsin, då han krossade den ryska skärgårdsflottan vidi [[Slagetslaget vid Svensksund]] den 9–10 juli 1790.
 
Sverige lyckades dock nå målet att få Ryssland att avstå rollen som garant för [[frihetstiden]]s författning. Denna hade upphävts av Gustav III år 1772, och därefter hade frågan varit ett irritationsmoment i kontakten mellan de två länderna, eftersom den gjorde att Ryssland formellt hade rätt att vidta åtgärder för att återställa författningen.
 
== Bakgrund ==
Ännu sommaren 1787 då Gustav III besökte Finland hade han inga planer på ett krig mot Ryssland. Det [[rysk-turkiska kriget 1787–1791(1787–1792)|rysk-turkiska kriget]] hade från augusti 1787 riktat Rysslands stridskrafter åt ett annat håll. Sedan Österrike i februari 1788 förklarat Moldavien krig och därmed trätt in i kriget mot Turkiet bevarades en allians mellan Österrike och Ryssland mot Preussen. Preussen låg från mars 1788 i förhandling med Holland och Storbritannien om en allians för att stävja Rysslands växande intressen i Orienten. Samtidigt rådde i Danmark missnöje över den fientlighet mot Sverige som alliansen med Ryssland framtvingade. Gustav III bedömde tidpunkten som helt rätt.
 
Därtill hade inrikespolitiska problem minskat kungens popularitet. Åren 1780–1785 var alla utom ett missväxtår med svält i Sverige, och åtgärder som förbudet mot brännvinsbränning och avvittringen i Finland var impopulära. [[Johan Christopher Toll]] hade redan 1784 fått i uppdrag att lägga upp en plan för försvar av Finland inför ett möjligt anfall. Åtminstone i juli 1787 började han fundera på möjligheterna på ett offensivt krig och sedan han fått utbrottet av krigshandlingar mellan Ryssland och Turkiet bekräftade 19 september 1787 började han omedelbart planera för ett anfallskrig.
Rad 55 ⟶ 57:
Sedan dröjde nästa konselj. Den 20 februari sammankallades krigskonseljen på nytt, nu på Stockholms slott. De svenska transportfartygens positioner i svenska hamnar bestämdes och spreds ut för att undvika stockning. Till samlingspunkt i Finland bestämdes Sveaborg. Toll hade vid det här laget genom att påpeka svagheter i planeringen börjat förlora kungens förtroende. Åtminstone vid denna tidpunkt, troligen långt tidigare var kungagunstlingen [[Gustaf Mauritz Armfelt]] invigd i planerna, och från denne som först haft invändningar mot kriget, vände senare sedan och blev dess förespråkare då hans bittre fiende Toll började göra invändningar. Den 26 februari informerades [[Michael Anckarsvärd]], som visserligen tillstyrkte tidpunkten för ett krig, men inte den planering som framfördes, vilken nu gällde framryckning till lands längs Finska viken.<ref name="plan">''General Tolls krigsplan år 1788 - Dess utförande och sammanbrott'', Erik Ludvig Birck</ref>[[Fil:Desprez-Swedish war preparations 1788.jpg|miniatyr|vänster|500px|Svenska krigsfartyg på [[Stockholms ström]] i Stockholm utrustas för krig 1788. Akvarell av [[Louis Jean Desprez]]]]Sedan det visat sig att underhandlingarna mellan Storbritannien och Sverige strandat ökade Tolls invändningar. Krigskonseljerna fortsatte fram till den 13 april. Den 5 maj skickades Toll ned i landet för att förbereda försvaret av [[Nya Älvsborg]] och [[Carlstens fästning]] samt [[Göteborg]] och [[Varberg]] med sin [[Varbergs fästning|fästning]]. Avsikten var uppenbart att bli av med honom. Redan tidigare hade i stället en "secretissime beredning", en hemlig samling, med Gustav III, Gustaf Mauritz Armfelt och [[Berndt Johan Hastfer]] fortsatt arbetet med krigsplanerna.<ref name="plan" />
 
Natten till den 21 maj informerades riksrådet Carl Sparre av kungen om hans avsikt att angripa Ryssland. Sparre avrådde från ett sådant företag, varpå kungen svarade sig inte planera något krig men fått uppgifter om att Ryssland planerade ett angrepp och att han fordrade arméns sammandragande. Dagen efter lade Gustav III fram en förfalskad depesch från den svenske envoyén i S:tSankt Petersburg, [[Johan Fredrik von Nolcken]], för riksråden [[Gustaf Adolf Hjärne]], [[Nils Adam Bielke]], [[Joakim Beck-Friis]], [[Melker Falkenberg (1722–1795)|Melker Falkenberg]], [[Carl Sparre]], [[Fredrik Sparre]], [[Johan Gabriel Oxenstierna]] och [[Fredrik Vilhelm Ridderstolpe]]. Dessa tillstyrkte nu mobilisering, men att inget angrepp från svensk sida skulle göras och att man borde sända depescher till Ryssland för att avhöra kejsarinnans svar.<ref name="plan" />
 
Mer än så begärde dock inte kungen, som var mycket nöjd med sitt råd. "Jag har i dag", skrev han till Armfelt, "[[Alea iacta est|gått över Rubicon]], och – för att tala bokstavligen sant – rådet har fört mig däröver. Aldrig hade jag trott, att gubbar kunde vara så livliga och modiga."<ref name=":0">{{Webbref|titel=340 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)|url=httphttps://runeberg.org/sfubon/7/0342.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2022-07-23|språk=sv|förnamn=Carl|efternamn=Grimberg}}</ref> Till den franske ministern, som Gustav III råkade på operan, yttrade han vid samma tid att detta var det skönaste ögonblicket i hans liv, skönare än [[Gustav III:s statskupp|revolutionsdagen 1772]]: "Europa skall döma mig, och jag går att angiva den plats, som jag en gång får intaga i historien."<ref name=":0" />
 
[[File:Gustav III och Gren.jpg|miniatyr|Gustav III i generalsuniform på tavlan [[Gustav III och soldaten Gren]] av [[Pehr Hilleström]].]]
Rad 68 ⟶ 70:
{{citat|Här tog Deras Majestäter ett ömt avsked av varandra samt [[Gustaf IV Adolf|Kronprinsen]]. [[Fredrik Adolf, hertig av Östergötland|Hertig Fredrik av Östergötland]] for även med, Kronprinsen grät. Detta var en rörande syn, på alla sidor skallade folkets rop, ''Leve Konungen'', så från skeppsmaster som hela [[Skeppsbron, Stockholm|bron]] framåt till Södra bergen vid [[Katarina kyrka|Sankta Katarina]], som voro klädda med folk. Kunglig Majestät var klädd i [[Uniform m/1779|generalsuniform]].|Johan Hjerpe 23/6 1788, Johan Hjerpes dagboksanteckningar, 1788–1789, F 824a, Uppsala universitetsbibliotek}}
 
Här blir det tydligt att kungen och hela hans följe var klädda i uniform. Den 23 juni var även samma dag som [[Gustav II Adolf]] anträdde sin överfart till [[Tyskland]] under [[trettioåriga kriget]], vilket kanske var medvetet valt. Fartyget som bar kungen till Finland var hans stabsfartyget ''[[Amphion (1778)|Amphion]]''.<ref>{{Webbref|titel=341 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)|url=httphttps://runeberg.org/sfubon/7/0343.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2022-07-23|språk=sv|förnamn=Carl|efternamn=Grimberg}}</ref>
 
Historiker som exempelvis [[Carl Grimberg]] har beskrivit att kungen skulle ha ''”klätt ut sig efter Gustavs Adolfs föredöme i en ljusblå dräkt med ett stort blått och gult sidenskärp, garnerat med guldfransar omkring midjan samt stor svart hatt med en väldig fjäderbuske. Men klackarna voro Gustav III:s: de voro kokett röda. För säkerhets skull bar han Karl XII:s värja, som han tagit från arsenalen”''.<ref>{{Webbref|titel=342 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)|url=httphttps://runeberg.org/sfubon/7/0344.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2022-07-23|språk=sv|förnamn=Carl|efternamn=Grimberg}}</ref> Även om Grimberg representerade vad som då ansågs vara etablerad historieforskning så hindrar detta inte att mycket av stoffet kommit att omvärderas och den tidigare upplagan anses av senare historiker vara föråldrad samt i delar direkt felaktig.<ref name=":x">[[Edvard Matz]]: [http://www.popularhistoria.se/artiklar/grimberg/ "Kungarnas och krigens uttolkare: Grimberg"] {{Wayback|url=http://www.popularhistoria.se/artiklar/grimberg/ |date=20150413051818 }} i ''[[Populär Historia]]'' 11 juli 2002</ref>
 
== Krigets förlopp ==
 
=== Den svenska krigsförklaringen och krigets inledning ===
Det gällde för Gustav III att finna en förevändning för att börja kriget. Enligt [[1772 års regeringsform|regeringsformen]] hade han nämligen inte rätt att börja anfallskrig utan [[Sveriges riksdag|riksdagens]] samtycke, vilket han knappast skulle få.<ref name=":1">{{Webbref|titel=351 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)|url=httphttps://runeberg.org/sfubon/7/0353.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2022-07-23|språk=sv|förnamn=Carl|efternamn=Grimberg}}</ref> [[Katarina II av Ryssland|Katarina II]] var samtidigt angelägen om att slippa få Sverige till fiende så länge hon var i krig med turkarna. [[Kejsarinna]]n skrev:<ref name=":1" />
 
{{citat|Börja kriget får vi inte, för om han anfaller oss får han inte någon hjälp av svenska nationen enligt dess författning. Men anfaller vi måste den hjälpa honom. Jag ämnar därför lämna honom god tid att göra dumheter, förstöra pengar och äta upp sitt bröd.}}
Rad 94 ⟶ 96:
Gustav III fick underrättelserna om anfallet 2 juli då han befann sig i Helsingfors, och avsände då en krigsförklaring till kejsarinnan. De svenska flottmanövrerna dröjde dock. Medan den ryska flottan löpte ut från Kronstadt den 4 juli gick den svenska först 6 juli från Hangö in i Finska viken. [[Karl XIII|Hertig Karl]] som var överbefälhavare över flottan fick först den 7 juli information om krigsförklaringen och gjorde sig ingen brådska att inleda sina aktioner. Gustav III, som i avvaktan på att inleda stridigheterna besökt ryska gränsen blev mycket förbittrad då han 12 juli återvände till Helsingfors och ännu fann den svenska flottan kvar i staden.
 
Den svenska arméns utrustning var inte den bästa. Skjöldebrand ger efter Tolls beskrivning en skildring av i vilket skick vapen, ammunition och förråd kom fram till Finland:<ref name=":2">{{Webbref|titel=354 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)|url=httphttps://runeberg.org/sfubon/7/0356.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2022-07-23|språk=sv|förnamn=Carl|efternamn=Grimberg}}</ref>
 
{{citat|Där ett slags kanoner funnos, voro lavetter av ett annat slag och kulor av en annan kaliber. Musköter funnos av olika kaliber, och kulor och patroner till dem voro oriktigt utdelade. Ammunitionsvagnar, trossvagnar, förråd — allt var från fartygen vräkt på stranden i stora högar. Alla väntade att få sig tilldelt vad som hörde till deras vapen. Alla skreko över brist och oordning. Ingen ansåg sig skyldig att reda, urskilja och framskaffa föremålen dit de borde komma.}}
Rad 102 ⟶ 104:
Kungen löpte slutligen ut med flottan 14 juli, och 18 juli stod [[sjöslaget vid Hogland]]. Slaget slutade oavgjort, men var en kraftig missräkning för svenskarna, som inte lyckats skaffa sig sjöherravälde i Finska viken, vilket var nödvändigt för att kunna lyckas med en framgångsrik landstigningsoperation.
 
I stället tvingades man nu förlita sig på att rycka fram landvägen mot Sankt Petersburg. Gustaf Mauritz Armfelt ryckte med en mindre styrka över gränsen 12 juli och överrumplade en rysk gränspostering vid [[Storabborrfors]], varifrån man sedan ryckte vidare till [[Högfors (stad)|Högfors]] 14 juli, där man fann bron uppbränd och måste vänta till den 17 juli innan man kunde fortsätta framryckningen och 18 kom fram till [[Summa (ort)|Summa]], 2/3 mil från [[Fredrikshamn, Finland|Fredrikshamn]]. Huvudarmén, vars befäl överlämnats till kungagunstlingen Gustaf Mauritz Armfelts farbror [[Carl Gustaf Armfeldt den yngre|Carl Gustaf Armfelt]], beordrades att genomföra ett anfall mot Fredrikshamn, och 24 juli lämnade Gustav III Helsingfors och begav sig till arméns högkvarter i [[Hussula]], dit han ankom den 28 juli. Här visade sig missnöjet i armén stort. De flesta misstrodde anfallskriget, trupperna beklagade sig över brist på föda och dålig utrustning. Situationen kom som något av en chock för Gustav III, som trott att kriget skulle mötas med entusiasm. 29 juli sammanträffade kungen med [[Gustaf Adolf von Siegroth]] och Michael Anckarsvärd för att närmare planera anfallet. <ref name="ber">[httphttps://runeberg.org/sverhist/9/0161.html Berättelser ur Svenska historien, C. G. Starbäck, 2:a upplagan]</ref>
 
=== Anfallet mot Fredrikshamn och Anjalaförbundet ===
Rad 110 ⟶ 112:
Den 9 augusti lämnade [[Johan Anders Jägerhorn]] Sverige för att lämna [[Liikalanoten]] till kejsarinnan Katarina den stora, där han erbjöd fredsförhandlingar. Liikalanoten var dessutom undertecknad av generalen [[Carl Gustaf Armfeldt den yngre]], översten [[Johan Henrik Hästesko]] samt ytterligare fyra officerare. Detta utvecklades sedan raskt till att ett stort antal officerare samlades på [[Anjala gård]] vid [[Kymmene älv]] den 12 augusti. Dessa 113 officerare bildade vad man kallat [[Anjalaförbundet]] och man skrev samma dag under Anjalakten, som beskrev kriget som olagligt och att man ville förhandlad om fred. Dessutom ansåg man att en ny [[Sveriges ståndsriksdag|riksdag]] skulle inkallas där maktfördelningen mellan kungamakten och riksdagen skulle balanseras. Förbundet gick så långt så att man den 25 augusti i det så kallade ''Avertissementet'' dessutom krävde kungens [[abdikation]].
 
När detta pågick hade även [[Danmark]] förklarat Sverige krig och den 21 augusti fick kungen beskedet att [[Teaterkriget|kriget med Danmark]] inletts. Kungen ska enligt källor då ha utropat '''''"Jag är räddad!"'''''. Kungen kunde nu lämna Finland, utan att det såg ut som en flykt, samtidigt som han skulle försöka ena folket i kriget mot Danmark. Dessutom började opinionen svänga, då det framkom att Jägerhorn, efter att han återkommit från [[Sankt Petersburg]] den 24 augusti, hade gått längre än vad de flesta sammansvurna hände tänkt sig. Han hade inte enbart förhandlat om fred, utan även om att lösgöra Finland från Sverige. Detta gjorde att Anjalaförbundet splittrades. <ref name="Jäg">Jägerhorn, G.H., (2004) ''I fält för Gustaf III''. Stockholm: Atlantis. Sid 14–26.</ref>
 
I ett brev till sin syster [[Sofia Albertina]] skriver Gustaf III den [[23 augusti]] 1788<ref>Proschwitz, G. von., (1992) ''Gustaf III: Mannen bakom myten''. Lund: Förlags AB Wiken. Sid 319</ref>:
 
{{citat|Vår overksamhet är varken påtvingad av våra egna åtgärder eller av våra fiender utan av skamliga inhemska skäl (<i>kungen anspelar här på Anjalaförbundet</i>), som skulle kräva alltför utförliga förklaringar, och som inte kommer att skänka dem ära som är upphov därtill. Allt kommer att återgå till ordningen, men tiden och fälttåget går förlorat.|Kymmenegård den 23 augusti 1788}}
 
De "skamliga inhemska skälen" åsyftar troligen [[Anjalaförbundet]]. Han skriver även om det gryende danska hotet med orden:▼
 
{{citat|Danmarks rörelser som börjar bli allvarligare och allvarligare, kommer att tvinga mig till förberedelser, som jag gärna skulle ha velat undvika. De där människorna vet inte, vad de gör, de arbetar efter gamla principer, som var mycket naturliga för hundra år sedan, men som är föga välbetänkta sedan Norden har ändrats helt och hållet genom en ny makts inträde i Östersjön (<i>här syftar troligen kungen på Preussen</i>).|Kymmenegård den 23 augusti 1788}}▼
▲Han skriver även om det gryende danska hotet med orden:
 
Den "nya makten" är troligen [[Preussen]].
▲{{citat|Danmarks rörelser som börjar bli allvarligare och allvarligare, kommer att tvinga mig till förberedelser, som jag gärna skulle ha velat undvika. De där människorna vet inte, vad de gör, de arbetar efter gamla principer, som var mycket naturliga för hundra år sedan, men som är föga välbetänkta sedan Norden har ändrats helt och hållet genom en ny makts inträde i Östersjön (<i>här syftar troligen kungen på Preussen</i>).|Kymmenegård den 23 augusti 1788}}
 
Kungen lämnade därmed Finland och lämnade över befälet till sin bror [[Karl XIII|Hertig Karl]].
Rad 124 ⟶ 128:
===Hösten 1788 – våren 1789===
[[File:Riksdagen 1789.jpg|miniatyr|Riksdagen 1789 öppnas på [[Stockholms slott]]. Målning av [[Louis Jean Desprez]].]]
Hertig Karl var försiktigare än kungen och utrymde de områden som den svenska armén besatt på ryska sidan. Armén lades i vinterkvarter den 20 oktober, dock avlöste kungen hertigen från befälet, först med [[Fredric Arvidsson Posse]] för att slutligen den 11 december utse generalen [[Johan August Meijerfeldt den yngre|Johan August Meijerfeldt]]. Under hösten hade [[Stämpling (juridik)|stämplingarna]] inom armén avtagit, främst då [[underbefäl]] och [[manskap]] samt alla de lägre stånden i ståndsriksdagen visade en tilltagande ilska mot de [[Adelsståndet i Sverige|adliga]] officerarna som mitt under brinnande krig underhandlade med fienden. Den 1 december 1788 utfärdades [[arresteringsorder]] för anjalamännen, varav de flesta greps och fördes till Stockholm under januari 1789.<ref name="Jäg" />
 
Samtidigt som detta pågick i Finland hade stridigheter utbrutit i [[Västsverige]] där en dansk armé hade inbrutit från Norge, och hotade [[Göteborg]]. Dock kunde man redan den 9 oktober ingå vapenstillestånd efter medling av det engelska sändebudet [[Hugh Elliot]], ett stillestånd som förlängdes fram till krigsslutet i maj 1789. Kungen hade heller inte förhållit sig passiv, utan hade likt en ny [[Gustav Vasa]] begett sig till [[Dalarna]] där han stående i [[Mora]] hade uppmanat folket att resa sig, till skydd mot fienderna inom och utom riket. Stärkt av detta inkallade Gustav [[Riksdagen 1789]] som tog sin början den [[2 februari]]. Under Riksdagen blev det tydligt att kungen nu stödde sig mot de tre ofrälse stånden, och han lyckades med deras hjälp införa ett tillägg till [[1772 års regeringsform]] som kallades [[Förenings- och säkerhetsakten]]. I och med denna utökades kungens makt, samtidigt som adelns privilegier bröts. Riksdagen beviljade dessutom stora summarsummor till kriget, och [[Riksgäldskontoret]] grundades för att hantera lånen som orsakades av kriget.
 
===Kriget fortsätter===
Rad 146 ⟶ 150:
Istället gick Gustav III till anfall i söder och den 29 april vann man [[Slaget vid Valkeala]] vilket gjorde att kåren under Gustav kunde förenas med Armfelts kår. Man planerade därefter på nytt ett anfall mot [[Villmanstrand]] dock gjorde ett ryskt motanfall att man tvingades dra sig tillbaka in på svenskt territorium, förföljda av ryssarna. Under en nattlig strid den 19-20 maj vid [[Slaget vid Keltis baracker|Keltis baracker]] slog [[Vilhelm Mauritz Pauli]] den ryska styrkan som överrumplades och den drog sig tillbaka in på ryskt territorium.<ref name="Jäg" />
 
Under tiden pågick sjökriget, redan den 13 mars genomförde en svensk sjöstyrka [[räden mot Baltischport]] i Estland där den ryska skärgårdsflottan hade en bas. Sedan genomförde den svenska flottan den 13 maj en räd mot Reval där den emellertid förlorade [[Sjöslagetsjöslaget vid Reval]]. [[Arméns flotta]] kunde sedan den 15 maj slå den ryska i [[Slaget vid Fredrikshamn]], vilken förlorade ett 40-tal fartyg. Den 20 maj försökte man på nytt anfalla staden, för att förstöra varvet, något som misslyckades under [[Andra slaget vid Fredrikshamn]] och man gjorde en taktisk reträtt tillbaka till [[Svensksund]].<ref name="Jäg" />
 
[[File:Gustaf III av Lorens Pash dy.jpg|miniatyr|left|Gustav III i [[Skärgårdsflottan]]s [[uniform m/1779]], såsom han var klädd under [[Slagetslaget vid Svensksund]]. Porträtt av [[Lorens Pasch den yngre]].]]
Under juni gjorde Armfelt på nytt ett försök att slå den ryska armén, dock slutade det med förlusten vid [[Slagetslaget vid Savitaipal]] där även Armfelt skadades. Meijerfeldt ryckte då fram och förskansade sig vid Kymmenegård och Högfors.
 
Den 7 juni landsteg tre kårer från flottans fartyg vid [[Björkösund]] och började tåga landvägen mot Sankt Petersburg, dock mötte man snart motstånd och man började pressas tillbaka av ryska förband. Som en del i att försöka hindra och stopp de ryska motanfallen landsatte man under skydd av Arméns flotta den 16 juni trupper ur [[Svea Livgardelivgarde|Livgardet]] vid [[Trångsund, Ryssland|Trångsund]], dessa trupper landsteg under kraftig eld och lyckades driva de ryska trupperna på flykten. Träffningen kallas för [[Landstigningen vid Kachis kapell]], vilket lättade på trycket för de övriga svenska trupperna i området. Dock valde man att den 18 juni att inskeppa alla landsatta förband, och därmed hade planen om att erövra Sankt Petersburg misslyckats.
 
Den svenska linjeflottan och arméns flotta, som nu opererade djupt inne på ryskt vatten, fann sig snart omringad och innesluten av ryska sjöförband inne i [[Finska viken]]. Totalt fanns på flottan förutom kung Gustav III, 30 000 man, 47 fartyg ur linjeflottan, 174 fartyg ur arméns flotta samt caomkring 60 transportfartyg. En katastrof stod för dörren, där hela den svenska flottan, stora delar av armén samt kungen själv kunde förloras till Ryssland. Dock lyckades inte den ryska amiralen [[Vasilij Tjitjagov]] med sin inneslutning, och natten mellan den 2 och 3 juli slog sig den svenska flottan fri under [[Viborgska gatloppet]], med en förlust av ett 10-tal fartyg och caomkring 4500 man.<ref name="Jäg" />
 
Den svenska flottan drog sig nu tillbaka till [[Sveaborg]] medan arméns flotta återsamlades i [[Svensksund]], förföljd av den ryska. Den 9 juli inleddes [[Slagetslaget vid Svensksund]] som blev en total svensk seger mot den ryska skärgårdsflottan, som förlorade uppemot 80 fartyg och över 10 000 man i döda och tillfångatagna.<ref name="Jäg" />
 
==Freden i Värälä==
Rad 160 ⟶ 165:
Efter Svensksund kunde fredsförhandlingar inledas, och platsen som valdes blev Värälä slätt, bredvid [[Kymmene älv]]. Denna plats låg mellan de bägge ländernas [[förpost]]er, då svenskarna sedan maj hade besatt [[Värälä]] med trupper under generallöjtnant [[Wilhelm Mauritz Pauli (1739–1800)|Wilhelm Mauritz Pauli]].
 
[[Freden i Värälä]] kunde undertecknas den 14 augusti utan landavträdelser från någon sida, men där Ryssland förlorade sin rätt från [[Fredenfreden i Nystad]] att lägga sig i svensk politik. Freden underhandlades på plats av [[Gustaf Mauritz Armfelt]] på den svenska sidan, och av [[Otto Henrik Igelström]] på den ryska.
 
== Strider ==
Rad 194 ⟶ 199:
*{{SLS Q|Q113393919}}
*{{SLS Q|Q113530005|series=Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 656}}
*{{bokref |efternamn=Nyström |förnamn=Anton |titel=Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverige : från äldsta tider till våra dagar |år=1901 |utgivare=Gernandt |utgivningsort=Stockholm |libris=2687347 |url=httphttps://runeberg.org/naosteuro |sid=340–384 }}
*Reuterswärd, Elisabeth (1987), "Kungörandet av Gustav III:s ryska krig 1788–1790. En studie i selektiv informationsförmedling." i ''Över gränser. Festskr5iftFestskrift till Birgitta Odén''.
*{{bokref |efternamn=Sundberg |förnamn=Ulf |titel=Svenska krig 1521-1814 |utgåva=1. uppl. |år=1998 |utgivare=Hjalmarson & Högberg |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-89080-14-9 |libris=7777803}}
 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_III:s_ryska_krig”