Atonal musik: Skillnad mellan sidversioner

Den atonalatonala musiken växte fram under åren före [[första världskriget]] med [[Arnold Schönberg]] och den s.k. [[Andra Wienskolan|nya Wienskolan]] i spetsen. Under det föregående seklet hade harmoniken[[harmonik]]en hos musiken med [[kromatisk skala]] blivit allt mer komplicerad och allt färre kompositörer följde det traditionella tonartssystemet. Schönberg brukar nämnas som den som först formaliserade denna nya frihet och som gav den ett teoretiskt ramverk i form av [[tolvtonsteknik]]en och [[serialism]]en.

I den tonala musiken betonas en [[grundton]] på alla andra [[Ton (ljud)|ton]]ers bekostnad. Det kan man höra i.o.m. och med att en melodi "hittat hem" om den slutar på denna grundton. Även i [[ackord]]en brukar denna "[[ledtonssträvan]]" prioriteras då man förutom grundtonen också alltid betonar grundtonens [[överton]]er. I atonal musik undviker man sådana styrande strukturer. Man skiljer inte på [[konsonans]]er och [[dissonans]]er eller på [[Melodik|melodiskt]] och [[HaromikHarmonik|hamonisktharmoniskt]]. Schönberg t.ex.till exempel betonade vikten av en grundgestalt i musiken och insisterade på att all harmonik, alla teman och motiv i musiken skulle gå att härleda ur denna centralgestalt. Med [[melodik]] brukar man avseavses den horisontella strukturen mellan enskilda toner och med [[harmonik]] den horisontella strukturen mellan ackorden i ett musikstycke. Schönberg menade att det var fel att binda musiken vid vissa toner när man kunde använda sig av vilka toner som helst, bara man lät motivet hos grundgestalten framträda. Med andra ord var harmonik och melodik utbytbara.

I praktiken finns knappast någon "ren" atonal musik och många verk innehåller element från båda "lägren". I [[filmmusik}}]] t.ex.till exempel är det mycket vanligt att musiken växlar mellan olika kategorier utan att biobesökaren upplever det som konstigt. BegreppetFörmodligen vore begreppet [[fritonal]] är förmodligen ett egentligen bättre begrepp påför musik som inte strängt underordnar sig traditionella genreregler.