Skogskyrkogården

År 1912 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att ett markområde i södra Stockholm, söder om dåvarande Södra begravningsplatsen (idag omdöpt till Sandsborgskyrkogården), skulle avsättas för en ny begravningsplats. Området omfattade 85 hektar (senare utökat till drygt 100 hektar) och bestod huvudsakligen av barrskogsbevuxen mark som till stora delar härstammade från en tallodling under Enskede gård.

I norr fanns en del av Stockholmsåsen som utnyttjades som sandtag. Innanför ingången fanns ett mindre berg som kom att sprängas bort och vars sten användes till kyrkogårdsmuren. Tyresövägen gick igenom området och återfinns som dagens Kapellslingan direkt öster om kapellen. I väster gick Dalarövägen, dagens Minneslundsvägen, och hus omkring som bildade Tallkroga malm.^[5] I övrigt var naturen orörd.

Hösten 1914 utlystes en internationell arkitekttävling för att därigenom skapa förutsättningar för att den planerade begravningsplatsen – Skogskyrkogården – skulle präglas av värdighet, konstnärlig kvalitet och harmoni. Tävlingsprogrammet innehöll bland annat följande förutsättningar:

• Historiska bilder
•  
  Berget innanför ingången, delvis bortsprängt, tidigt 1920-tal.
•  
  Anläggningsarbeten 1928.
•  
  Anläggningsarbeten 1934 (vy mot norr).
•  
  Anläggningsarbeten 1934 (vy mot söder).
•  
  Skogskyrkogården i färdigt skick 1946.

Tävlingen avslutades 1915 och 53 förslag hade lämnats in. Några kom från föregångslandet Tyskland men de flesta var inhemska. Bland tävlingsjuryns medlemmar fanns bland andra arkitekterna Ragnar Östberg och Gustaf Wickman. Första pris gick till förslaget "Tallum" som hade utarbetats av de då 30-åriga svenska arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Prissumman blev 3 500 kronor. Deras förslag förordades i princip till utförande. Juryns utlåtande om förstaprisförslaget var bland annat följande:

Andra pris tilldelades arkitekterna Karl Samuelsson och Carl Nilsson medan tredje pris gick till Harald Wadsjö och Ester Claesson. Efter flera bearbetningar av Asplunds och Lewerentz förslag, som hade begärts av jurymedlemmen Gustaf Wickman tillsammans med arkitekturprofessorerna Sigurd Curman och Erik Lallerstedt, påbörjades 1917 anläggningsarbetena och 1920 kunde Skogskyrkogårdens första etapp invigas. Viktiga förebilder när begravningsplatsen planerades var de tyska skogskyrkogårdarna Friedhof Ohlsdorf vid Hamburg och Waldfriedhof i München men även Caspar David Friedrichs måleri.

Lewerentz insatser gällde främst själva landskapet, men också huvudentrén och framför allt det klassicistiska Uppståndelsekapellet, uppfört 1925. Asplund ägnade sig i huvudsak åt byggnaderna, där Skogskrematoriet – som uppfördes 1937–1940 – framstår som ett centralt verk i både hans egen och 1930-talets byggnadskonst i stort. Arkitekterna formgav hela komplexet, från landskap till minsta lampa. Skogskyrkogården stod klar 1940 och det färdiga resultatet kan beskrivas som en harmonisk enhet av natur och arkitektur.

 

Skogskyrkogårdens "bibliska landskap"^[7][a] med Skogskrematoriet till vänster och Almhöjden till höger. Vy från huvudentrén mot söder i november 2009.

 

 

Skogskyrkogården upptogs 1994 på Unescos världsarvslista med nummer 558 och som det andra kulturarvet från 1900-talet.

Förslaget från ICOMOS var att sätta upp det på listan utifrån kriterium I och II enligt följande motivering^[8]:

Kriterium I:

Kriterium II:

Världsarvskommittén debatterade och ifrågasatte "anläggningens universella värde", kriterium I, men ansåg kriterium IV uppfyllt:

Med detta som motivation upptog man Skogskyrkogården enligt kriterierna II och IV.

Området som helhet förklarades 1987 av Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturmiljövården.^[9] Skogskyrkogården skyddas genom detaljplan och genom Kulturmiljölagens bestämmelser om kyrkliga kulturminnen.^[10]

Eftersom Skogskyrkogården skapades från 1915- till 1940-talet härstammar dess byggnader från olika konstepoker och konstströmningar inom svensk 1900-talsarkitektur. Det äldsta byggnadsverket är Skogskapellet, ritat 1917–1919 av Gunnar Asplund och invigt 1920. I detta enkla träkapell med spåntak syns fortfarande tidens nationalromantiska drag. Därefter ritade Sigurd Lewerentz Uppståndelsekapellet, som är klart inspirerat av antiken och svensk 1920-talsklassicism. Avslut och kröning bildar Asplunds Skogskrematoriet med Trons, Hoppets och Heliga Korsets kapell samt den imponerade Monumenthallen. Gestaltningen är stram med enkel elegans och uppvisar i sin avskalade arkitektur modernistiska drag. För den konstnärliga utsmyckningen hade arkitekterna till sin hjälp: Sven Erixson, Bror Hjorth, Ivar Johnsson, John Lundqvist och Otte Sköld.

• Exteriörbilder
•  
  Monumenthallen
•  
  Skogskapellet
•  
  Uppståndelsekapellet
•  
  Heliga korsets kapell

• Interiörbilder
•  
  Trons kapell
•  
  Skogskapellet
•  
  Uppståndelsekapellet
•  
  Heliga Korsets kapell

 

 

 

 

 

Huvudartikel: Skogskapellet

Skogskapellet, som var kyrkogårdens första kapell, ritades av Asplund och uppfördes 1919–1920. Skogskapellet är utsmyckat med Carl Milles Dödsängeln och en altartavla av Peter Frie.

Huvudartikel: Uppståndelsekapellet

Då Skogskapellet snart befanns för litet beviljade staden anslag till ännu ett kapell beläget i begravningsplatsens södra del. Kapellet som stod färdigt 1925 ritades av Lewerentz och fick namnet Uppståndelsekapellet. Kapellet har fått sitt namn av en skulpturgrupp i portikens gavelfält skapad av Ivar Johnsson.^[11] Kapellet ligger i slutet av Sju brunnars väg^[12] och är byggt av tegel och betong med putsade fasadytor som går ända ned mot marken. Förhallens tak bärs upp av tolv kolonner.

År 1935 fick Gunnar Asplund av kyrkogårdsnämnden i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett krematorium med tillhörande kapell. Hans förslag omfattade tre separata kapell med ett gemensamt krematorium och en förhall för Uppståndelsemonumentet. Kapellen fick namnen Trons^[9], Hoppets och Heliga korsets kapell och byggdes 1937–1940. Gunnar Asplund har i väntrummet till Heliga korsets kapell infört formen av ett utropstecken i takets design vilket lär markera en arkitekts sista stora verk. Han dog 1940 och kremerades här som en av de första och är begraven i grav nummer 1B precis utanför Trons kapell invid borgarrådet Yngve Larssons grav.^[13][14] Ett enkelt epitafium bär inskriptionen: "Hans verk lever".

Det mäktiga granitkorset på grässluttningen framför kapellen är ritat av Asplund och tillkom efter en anonym donation på 10 000 kronor. Asplund, som själv var agnostiker, hade varit tveksam till korset som symbol. Hellre hade han sett en obelisk eller pylon. Korset kom dit som en följd av donationen.^[7]

Huvudartikel: Tallumpaviljongen

1922–1923 uppfördes efter Asplunds ritningar en personal- och servicebyggnad som benämndes ekonomigården. Denna renoverades 1998, för att under namnet Visitors Center bland annat användas som centrum för information om Skogskyrkogården och övriga av Unesco utsedda världsarv. Tallumpaviljongen, som ligger på Skogskyrkogårdens södra del, har en permanent utställning om anläggningen och de båda arkitekterna.

Muren som omger Skogskyrkogården ritades av Sigurd Lewerentz och är till större delen uppförd som nödhjälpsarbete 1923–1932, under den svåra arbetslösheten. Den var cirka 3 600 meter lång och har senare utökats med cirka 400 meter för att idag vara 4 000 meter. Som jämförelse kan nämnas att muren runt Vatikanstaten är 3 200 m eller att Visby ringmur är 3 440 meter. Materialet till muren är i huvudsak hämtat från bergspartier inom begravningsplatsen.

Almhöjden är den almbevuxna kullen väster om Hoppets kapell och Monumenthallen, platsen kallas även "Meditationslunden". Kullen gestaltades av Sigurd Lewerentz och understryker landskapets mjuka, klassiska karaktär. Här finns klara likheter med en målning av Caspar David Friedrich (1774–1840) "Kulle och åker nära Dresden" från omkring 1824 och att Caspar David Friedrichs landskapsmåleri har påverkat Asplund och Lewerentz är tämligen säkert.^{[källa behövs]}

Skogskyrkogårdens minneslund, som började tas i anspråk 1961 och ligger på en kulle till höger om huvudentrén, fick sin grundläggande utformning av Lewerentz. Lewerentz arbete kom igång först efter Asplunds död. Minneslunden är belägen i kyrkogårdens nordliga del.^[15] Efterhand kompletterades minneslunden med en smyckningsplats uppe på höjden utformad av Göran Bergquist och av Jan Wahlman som utformade en vattentrappa för snittblommor vid de två ursprungliga smyckningsplatserna.

Den 26 oktober 2009 presenterade Stockholms stads kyrkogårdsnämnd en arkitekttävling^[16] med fem olika förslag på ett nytt krematorium inom Skogskyrkogården, som kan "ingå i den byggnadstradition som över tiden formades av Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz". Det befintliga Skogskrematoriet har tjänat ut då det inte längre klarar miljö- eller arbetsmiljömässiga krav. Att bygga ett nytt krematorium i nära anslutning till nuvarande Skogskrematoriet har bedömts i samråd med antikvariska myndigheter och anses vara den bästa lösningen. Det nuvarande krematoriet kommer att användas vid begravningsceremonier precis som tidigare.

I tävlingen deltog fem arkitektkontor respektive landskapsarkitekter. Det vinnande bidraget presenterades fredagen den 18 december 2009 av borgarrådet Joakim Larsson tillsammans med tävlingsjuryns ordförande, dåvarande stadsarkitekt Per Kallstenius. Förstapris gick till Johan Celsing arkitektkontor tillsammans med schweiziska Müller Illien Landschaftsarchitekten. Deras tävlingsbidrag hade mottot "En sten i skogen". Motiveringen var att "...förslaget bäst förstår Skogskyrkogårdens helhet och som mest lyhört lyssnar till platsen. Projektet lägger ytterligare en karaktärsfull del till Skogskyrkogårdens helhetsupplevelse. "En Sten i skogen" skapar en vandring i såväl ett inre som yttre landskap."^[17][18] Stockholms stad avsatte 129 miljoner kronor till det nya krematoriet.^[19][20]

 

 

Gravvårdarna vid Trons kapell för Elin och Yngve Larsson respektive Gunnar Asplund.

 

En bärande idé i Tallumförslaget var markeringen av en rituell följd från mörker till ljus. Kremering kom till Sverige i slutet av 1800-talet och kom så småningom att accepteras av kyrkan och av folket. Den då framväxande reformrörelsen som också innebar en begravning med mindre kyrkligt inslag och mer humanistisk prägel fördes fram av Eldbegängelserörelsen.^[21]

Kyrkogården följer terrängen och begravningskvarteren skiljer sig åt i utseende och höjdnivå. Vägar och stigar genomkorsar området. För att underlätta besök vid gravarna tillåts biltrafik på de större vägarna. På helgerna trafikeras kyrkogården av allmänna bussar.^[22]

Asplunds och Lewerentz tanke var att gravplatserna skulle markeras med enkla träkors, som så småningom skulle brytas ner. Dessa planer genomfördes dock inte.^[23] För de olika kvarteren fastställdes bestämmelser om höjd etc på gravvårdar och Asplund och Lewerentz anlitades för att granska förslagen till gravvårdar.^[24]

Genom kremeringen ges möjlighet till tätare placering av gravplatserna och man kan se skillnad mellan äldre och nyare kvarter. Nya kvarter domineras av ”tröstlösa rader av i det närmaste identiska gravstenar”^[24]

Skogen har nu nått den ålder som visades i arkitekternas förslag. En utglesning av tallbeståndet har skett under åren och någon återplantering kan inte göras på den gräsmark som nyläggs. Tallbeståndets framtid är osäker.^[24] Utbyte av den äldre björkskogen i närheten av Monumenthallen och Sju brunnars väg, som nått hög ålder, har påbörjats genom återplantering av yngre träd.

Några kvarter har särskilda gravteman såsom de som tillhör den ortodoxa kyrkan eller till den estniska flyktinggruppen.^[25]

 

Kända personer begravda på Skogskyrkogården.

• Skogskyrkogården (tunnelbanestation)
• Skogskyrkogården (dokumentärfilm)
• Skogskyrkogård
• Sandsborgskyrkogården
• Södra judiska begravningsplatsen i Stockholm

 

 

• Ahlin, Janne (1985). Sigurd Lewerentz, arkitekt. Stockholm: Byggförlaget i samarbete med Arkitekturmuseet. Libris 7746262. ISBN 91-85194-63-8 
• Anker, Leif & Ingalill Snitt (1997). Världsarv i Norden. Riksantikvarieämbetet, 1997 1:1. ISBN 91-7209-090-1 
• Blundell Jones, Peter (2006) (på engelska). Gunnar Asplund. London: Phaidon. Libris 9572634. ISBN 0-7148-3976-0 
• Caldenby, Claes; Hultin, Olof; Acking, Carl-Axel, red (1985). Asplund. Stockholm: Arkitektur förlag i samarbete med Arkitekturmuseet. Libris 7754397. ISBN 91-86050-11-7 
• Johansson, Bengt O.H. (1996). Tallum, Gunnar Asplunds & Sigurd Lewerentz skogskyrkogård i Stockholm. Byggförlaget. ISBN 91-7988-116-5 
• Schönbäck, Hedvig; Johansson Ingrid, Tideman Sven (1995). Skogskyrkogården, Stockholm : byggnadshistorisk inventering. Stockholm: Stockholms stadsmuseum. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/15897. Läst 24 juni 2010 

• Anker, Leif; Litzell Gunilla, Lundberg Bengt A. (2002). Världsarv i Sverige (1. [uppl.]). Stockholm: Riksantikvarieämbetets förl. sid. 53–64. Libris 8432145. ISBN 91-7209-248-3 
• Världsarv i Sverige. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. 2014. Libris 16558890. ISBN 9789172096820 

•   Wikimedia Commons har media som rör Skogskyrkogården.
  Bilder & media
• Riksantikvarieämbetet – Skogskyrkogården
• Stockholms stads webbplats för Skogskyrkogården
• UNESCO World Heritage Centre – Skogskyrkogården (engelska)