Osloprocessen

Osloprocessen var en milstolpe i Israel-Palestina-konflikten. Det var den första direkta överenskommelsen mellan israeliska politiker och representativa politiker för palestinier. Syftet var att skapa ett ramverk för framtida relationer mellan Israel och den väntade palestinska staten. Tvistefrågor som Jerusalems status, de palestinska flyktingarnas rättigheter, israeliska bosättningar, gränsdragningar och säkerhetsfrågor skulle tas upp och lösas senare.^[1]

Processen avslutades i Oslo, Norge den 20 augusti 1993 och avtalen skrevs officiellt under vid en ceremoni i Washington. den 13 september 1993 med Yassir Arafat som undertecknare för PLO och Yitzhak Rabin som undertecknare för Israel. Undertecknandet bevittnades av Warren Christopher för USA och Andrej Kozyrev för Ryssland i närvaro av USA:s dåvarande president, Bill Clinton.

Osloprocessen var en grund för skapandet av Palestinska myndigheten. Denna myndighet skulle ha ansvar över administrationen i de territorier som de kontrollerade. I avtalet ingick bland annat att PLO skulle avsäga sig allt bruk av våldshandlingar och terrorism samt att Israels militär skulle dras tillbaka från delar av Gazaremsan och Västbanken. Man väntade sig att avtalet skulle vara under en femårsperiod efter vilket ett permanent avtal skulle förhandlas (med början senast i maj 1996). Självstyret i Palestina skulle ges av Israel i faser.

Extremister på båda sidor motsatte sig fredsavtalet. Hamas och Islamiska jihad avvisade avtalet och fortsatte attackera Israel.^[2] På den israeliska sidan fanns starkt motstånd från högerextrema grupper, vilket kulminerade i mordet på premiärminister Yitzhak Rabin 1995 under en fredsdemonstration i Tel Aviv.^[3]

• (engelska) Dean Peter Krogh Examines Prospects for Peace från Dean Peter Krogh Foreign Affairs Digital Archives