Periklas

	Periklas
	Vit till ljusgrönaktig periklas med svart srebrodolskit från Ronneburg, Thüringen, Tyskland (Bildstorlek 5 mm)
Kategori	Oxidmineral
Dana klassificering	4.2.1.1
Strunz klassificering	4.AB.25
Kemisk formel	MgO
Färg	Färglös, gråaktigt vit, gul, brunaktigt gul, grön, svart
Förekomstsätt	Granulär, förekommer vanligtvis som anhedriska till subhedriska oktaedriska kristaller i matris
Kristallstruktur	Kubisk, isometrisk
Spaltning	Perfekt på {001}, otydlig på {111}, kan vissa delning på {011}
Brott	Konchoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	6
Glans	Glasaktig
Refraktion	Isotropisk
Ljusbrytning	n = 1,735 – 1,745
Transparens	Transparent till genomskinlig
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	3,56-3,68 (uppmätt), 3,58 (beräknad)
Övrigt	Fluorescent, lång UV= ljusgul
Referenser

Periklas är ett till huvudsaklig del av magnesiumoxid bestående sällsynt mineral, som förekommer naturligt i kontaktmetamorfa bergarter och är en viktig komponent i de flesta eldfasta tegelstenar. Den är en kubisk form av magnesiumoxid (MgO). I naturen bildar den vanligtvis en fast lösning med wüstit (FeO) och kallas då ferroperiklas eller magnesiowüstit.^[5]

Den beskrevs första gången 1840 och namngavs från grekiskan περικλάω (att bryta runt) i anspelning på dess spaltning. Typorten är Monte Somma, Somma-Vesuvius komplex, Neapelprovinsen, Kampanien, Italien.^[4]

Den gamla termen för mineralet är magnesia. Stenar från Magnesia-regionen i det antika Anatolien innehöll både magnesiumoxid och hydratiserat magnesiumkarbonat samt järnoxider (som magnetit). Således var dessa stenar, kallade Stenar från Magnesia i antiken, med dess ovanliga magnetiska egenskaper anledningen till att termerna magnet och magnetism myntades.

Periklas finns vanligtvis i marmor som produceras genom metamorfos av dolomitiska kalkstenar. Det ändras lätt till brucit under förhållanden nära ytan.^[4]

Kristallstrukturen för periklas motsvarar den för halit och har studerats omfattande på grund av dess enkelhet. Som en konsekvens är de fysikaliska egenskaperna hos periklas välkända, vilket gör mineralet till en populär standard i experimentellt arbete. Mineralet har visat sig förbli stabilt vid tryck upp till minst 360 GPa.^[6]

Förekomst

Förutom dess typort rapporteras den från Predazzo, Trentino, Italien, Carlingford, County Louth, Irland, Broadford, Skye och ön Muck, Skottland, León, Spanien, Bellerberg Volcano, Eifel distriktet, Tyskland, Nordmark och Långban, Värmland och Kopeysk, södra Uralbergen, Ryssland. I USA förekommer den vid Crestmore stenbrott, Riverside County, Kalifornien; Tombstone, Arizona, Gabbs-distriktet, Nye County, Nevada. I Kanada förekommer den vid Oka, Quebec och i Australien, väster om Cowell, Eyre Peninsula, Södra Australien.^[2]

Periklas i jordmanteln

Ferroperiklas (Mg,Fe)O utgör cirka 20 procent av volymen av jordens nedre mantel, vilket gör den till den näst vanligaste mineralfasen i den regionen efter silikatperovskit (Mg,Fe)SiO3. Den är också huvudvärden för järn i den nedre manteln.^[7]^[8] I botten av mantelns övergångszon, omvandlar reaktionen

γ–(Mg,Fe)₂[SiO₄] ↔ (Mg,Fe)[SiO₃] + (Mg,Fe)O

γ-olivin till en blandning av perovskit och ferroperiklas och vice versa. I litteraturen kallas denna mineralfas i den nedre manteln också ofta för magnesiowüstit.^[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Periklas, 30 november 2023.

Periklas i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)

Noter

^ Mineralienatlas
^ [a b] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Periclase”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/periclase.pdf. Arkiverad 5 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.
^ Periclase data on Webmineral
^ [a b c] Periclase, Mindat.org
^ [a b] Ferropericlase, Mindat.org
^ McWilliams, R. Stewart; Spaulding, Dylan K.; Eggert, Jon H.; Celliers, Peter M.; Hicks, Damien G.; Smith, Raymond F.; Collins, Gilbert W.; Jeanloz, Raymond (7 December 2012). ”Phase Transformations and Metallization of Magnesium Oxide at High Pressure and Temperature”. Science 338 (6112): sid. 1330–1333. doi:10.1126/science.1229450. PMID 23180773. Bibcode: 2012Sci...338.1330M.
^ Lin, Jung-Fu; Vankó, György; Jacobsen, Steven D.; Iota, Valentin; Struzhkin, Viktor V.; Prakapenka, Vitali B.; Kuznetsov, Alexei; Yo, Choong-Shik (21 September 2007). ”Spin transition zone in Earth's lower mantle”. Science 317 (5845): sid. 1740–1743. doi:10.1126/science.1144997. PMID 17885134. Bibcode: 2007Sci...317.1740L.
^ Researchers locate mantle’s spin transition zone, leading to clues about earth’s structure Arkiverad 2010-05-27

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Periklas.

[1] Mineralienatlas

[Handbook-2] [a b] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Periclase”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/periclase.pdf. Arkiverad 5 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.

[Webmin-3] Periclase data on Webmineral

[Mindat-4] [a b c] Periclase, Mindat.org

[Ferro-5] [a b] Ferropericlase, Mindat.org

[6] McWilliams, R. Stewart; Spaulding, Dylan K.; Eggert, Jon H.; Celliers, Peter M.; Hicks, Damien G.; Smith, Raymond F.; Collins, Gilbert W.; Jeanloz, Raymond (7 December 2012). ”Phase Transformations and Metallization of Magnesium Oxide at High Pressure and Temperature”. Science 338 (6112): sid. 1330–1333. doi:10.1126/science.1229450. PMID 23180773. Bibcode: 2012Sci...338.1330M.

[7] Lin, Jung-Fu; Vankó, György; Jacobsen, Steven D.; Iota, Valentin; Struzhkin, Viktor V.; Prakapenka, Vitali B.; Kuznetsov, Alexei; Yo, Choong-Shik (21 September 2007). ”Spin transition zone in Earth's lower mantle”. Science 317 (5845): sid. 1740–1743. doi:10.1126/science.1144997. PMID 17885134. Bibcode: 2007Sci...317.1740L.

[8] Researchers locate mantle’s spin transition zone, leading to clues about earth’s structure Arkiverad 2010-05-27

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]