Nascar Winston Cup Series 1991 |
|
Allmän information |
---|
Säsongsnummer | 43 |
---|
Antal race | 29 |
---|
Start | 10 februari (uppvisningslopp) 17 februari (poängbärande) |
---|
Slut | 17 november |
---|
Bilar |
---|
Chassin | |
---|
Deltagande |
---|
Mästare |
---|
Förarmästerskapet | Dale Earnhardt |
---|
Teammästerskapet | Richard Childress Racing |
---|
Årets rookie | Bobby Hamilton[1] |
---|
◄ 1991 ► |
---|
Nascar Winston Cup Series 1991 var den 43:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.
Säsongen bestod av 29 race och inleddes på Daytona International Speedway med uppvisningsloppen Busch Clash 10 februari och Twin 125 Qualifiers 14 februari, vilket även var slutkval till den 33:e upplagan av Daytona 500. Säsongen avslutades 17 november på Atlanta International Raceway med Hardee's 500. Serien vanns av Dale Earnhardt i en Chevrolet körande för Richard Childress Racing. Det var hans andra raka och femte mästerskapstitel totalt. Earnhardt hade tidigare vunnit cup-serien 1980, 1986, 1987 och 1990.[2] Chevrolet vann märkesmästerskapet för nionde året i rad.
Nr
|
Officiellt namn
|
Bana
|
Datum
|
U
|
Busch Clash
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
10 februari
|
KV
|
Twin 125 Qualifiers
|
14 februari
|
1
|
Daytona 500
|
17 februari
|
2
|
Pontiac Excitement 400
|
Richmond International Raceway, Richmond, Virginia
|
24 februari
|
3
|
Goodwrench 500
|
North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina
|
3 mars
|
4
|
Motorcraft 500
|
Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia
|
18-19 mars[a]
|
5
|
Transouth 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
7 april
|
6
|
Valleydale Meats 500
|
Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee
|
14 april
|
7
|
First Union 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
21 april
|
8
|
Hanes 500
|
Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia
|
28 april
|
9
|
Winston 500
|
Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama
|
6 maj
|
|
Winston Open
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
19 maj
|
|
The Winston
|
10
|
Coca-Cola 600
|
26 maj
|
11
|
Budweiser 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
3 juni
|
12
|
Banquet Frozen Foods 300
|
Sears Point Raceway, Sonoma, Kalifornien
|
9 juni
|
13
|
Champion Spark Plug 500
|
Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania
|
16 juni
|
14
|
Miller Genuine Draft 400
|
Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan
|
23 juni
|
15
|
Pepsi 400
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
6 juli
|
16
|
Miller Genuine Draft 500
|
Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania
|
21 juli
|
17
|
Diehard 500
|
Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama
|
28 juli
|
18
|
Budweiser at The Glen
|
Watkins Glen International, Watkins Glen, New York
|
11 augusti
|
19
|
Champion Spark Plug 400
|
Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan
|
18 augusti
|
20
|
Bud 500
|
Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee
|
24 augusti
|
21
|
Heinz Southern 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
1 september
|
22
|
Miller Genuine Draft 400
|
Richmond International Raceway, Richmond, Virginia
|
7 september
|
23
|
Peak Antifreeze 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
15 september
|
24
|
Goody's 500
|
Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia
|
22 september
|
25
|
Tyson Holly Farms 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
39 september
|
26
|
Mello Yello 500
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
6 oktober
|
27
|
AC Delco 500
|
North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina
|
20 oktober
|
28
|
Pyroil 500K
|
Phoenix International Raceway, Phoenix, Arizona
|
3 november
|
29
|
Hardee's 500
|
Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia
|
17 november
|
- ^ Motorcraft 500 startade på söndagen 18 mars men fick avbrytas efter 47 varv på grund av regn. Loppet återupptogs dagen efter.[3]