Falköpings centralstation
| Falköping C | |
 Falköpings järnvägsstation från 1934 | |
| Stationsinformation | |
|---|---|
| Ort | Falköping |
| Öppnade | 1858 |
| Trafikeras av | Västtrafik SJ AB Tågåkeriet i Bergslagen |
| Ägare | Jernhusen |
| Arkitekt | Birger Jonson[1] |
| Kapacitet | |
| Antal spår | 5 |
| Förbindelser | |
| Övriga trafikslag | Buss |
| Anslutande linjer | Västra stambanan, Jönköpingsbanan, (Västra centralbanan – nedlagd), (Falköping–Uddagårdens Järnväg – nedlagd) |
| Läge | |
| Avstånd från Falbygdens museum | 935 m |
| Höjdläge | 205 |
| Koordinater | 58°10′33″N 13°33′9″Ö / 58.17583°N 13.55250°Ö |
| Stationssignatur | F |
 | |
Falköpings centralstation är en järnvägsstation i Falköping i Västergötland.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Det ursprungliga stationshuset uppfördes 1857-1858[2] och stationen fick namnet Falköping Ranten eftersom den byggdes en bit ifrån dåvarande staden vid gården Ranten. Rantens gård var (1866) på 263 tunnland varav 200 tunnland åkerjord. Namnet Ranten härstammar enligt ortsforskaren Ivar Lundahl från det ålderdomliga ordet rant, som betyder jordrygg.
Stationen var en nyckelknutpunkt i den första statsbanenätet i Sverige. Södra stambanan mellan Falköping och Malmö anslöt här till Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg. Att resa mellan Stockholm och Malmö under 1860-talet innebar byte i Falköping. På 1870-talet minskade betydelsen när järnvägen Nässjö-Katrineholm blev klar.
Ett tag fanns det två järnvägsstationer i Falköping: den nuvarande stationen i Ranten och en station närmare centrum som först kallades Falköping Stad. Efter 1931 bytte den namn till Falköpings Södra och samtidigt bytte stationen vid Ranten namn till Falköping Central.
Citat ur Nordisk Familjebok:
"Under de senaste årtiondena synes staden hafva vunnit en icke obetydlig utveckling, framkallad deraf att statens jernvägar från Stockholm, Göteborg och Jönköping erhållit en vigtig mötesstation 1,2 km från staden, dock inom dennes område, vid Ranten, der ett slags förstad med icke obetydlig rörelse, några fabriker m. m. vuxit upp. Stadens hufvudnäringar äro jordbruk, spanmålshandel och någon fabriksrörelse. Inberäknadt Ranten funnos 1879 derstädes 28 handlande med 32 biträden, 64 handtverkare med 67 arbetare samt 9 fabriker med 53 arbetare och 103,655 kr. tillverkningsvärde. Den största fabriken var en tapetfabrik vid Ranten.
Ranten (Falköping-Ranten), förstad till Falköping (se d. o., planritning) med järnvägsstation inom Falköpings stads område, där Västra och Södra stambanan samt Västra centralbanan (till Landeryd) mötas och hvarifrån den smalspåriga Falköping-Uddagårdens järnväg utgår. Filial af Skaraborgs enskilda bank, hotell, en mängd handlande och handtverkare samt något industri, bl. a. snickerifabrik, mek. verkstad, hattfabrik och mejeri. "
Trafik
[redigera | redigera wikitext]Det är i första hand regionaltågen som stannar vid stationen. Västtrafiks regionaltåg kallas Västtågen och går Göteborg-Skövde samt Skövde-Nässjö. SJ kör också regionaltåg på linjen Göteborg-Skövde-Örebro-Stockholm. Enstaka X 2000 och InterCity-tåg, som körs av SJ, stannar också.
Arkitektur
[redigera | redigera wikitext]Första stationshuset byggdes i trä 1858 och utformades som en kvadratisk mittbyggnad i två plan av fortifikationsingenjör Adolf Wilhelm Edelsvärd. Trafik- och expeditionslokaler fanns på nedre planet och bostäder i övre våningen. Långa envåningsflyglar innehöll väntsalar, vilrum för väntande nattågspassagerare och restaurationssalar med mera.[3]
Stationen bytte namn från Falköping Ranten till Falköping C 1931, och en ny funktionalistisk stationsbyggnad uppfördes 1934 efter ritningar av arkitekt Birger Jonson. Stationshuset är byggnadsminne sedan 1986.[4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Wiki Loves Monuments databas, 6 maj 2017, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”En gammal "riksbekant" byggnad, som snart försvinner.”. Falköpings Tidning: s. 4. 24 november 1934.
- ^ Linde, Gunilla (1989). Stationshus 1855-1895: A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 47. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. sid. 72-75. Libris 7745510. ISBN 9185098477
- ^ Björkman Eva antikvarie, Emanuelsson Lena, Overland Viveka, red (2016). Hus, människor, minnen. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, 0280-4174 ; nr 93. Göteborg: Länsstyrelsen i Västra Götalands län. sid. 153. Libris 19352952. ISBN 9789176862742
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Björkman Eva antikvarie, Emanuelsson Lena, Overland Viveka, red (2016). Hus, människor, minnen. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, 0280-4174 ; nr 93. Göteborg: Länsstyrelsen i Västra Götalands län. sid. 153-155. Libris 19352952. ISBN 9789176862742
- ”En gammal "riksbekant" byggnad, som snart försvinner.”. Falköpings Tidning: s. 4. 24 november 1934.
- Linde, Gunilla (1989). Stationshus 1855-1895: A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 47. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. sid. 72-75. Libris 7745510. ISBN 9185098477
- Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 983-984 (1881)
- Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 201-202 (1919)
- Ulla Nordmark (1998). Falbygden 1998. ISSN 0347-2833
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| |||||
| ||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||