Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

Uefa Europa League

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Europa League)
Uefa Europa League
Europa League 2021.svg
Sport(er)Fotboll
TidpunktAugusti–maj
År1971–
(2009– i nuvarande form)
Tidigare namnUefacupen (1971–2009)
Geografisk omfattningEuropa (Uefas medlemsländer)
ArrangörUefa
Regerande mästareItalien Atalanta (2023/24)
Flest titlarSpanien Sevilla (7)
WebbplatsOfficiell webbplats
Uefa Europa League 2024/2025
Uefa Europa League-finalen 2013 mellan Chelsea och Benfica på Amsterdam Arena.

Uefa Europa League, tidigare kallad Uefacupen, är den näst högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, under Uefa Champions League och över Uefa Europa Conference League.[1] Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, blev en stor officiell europeisk turnering säsongen 1971/72 då organisationen tog över Mässcupen som startat 1955. Från och med säsongen 2009/10 ändrades namnet från Uefacupen till Uefa Europa League.[2]

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det två kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 2004/05, men har efter det utökats kraftigt för att sedan minskas igen. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid ett tillfälle har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 2002 då Feyenoord besegrade Borussia Dortmund hemma på Feijenoordstadion med 3–2. En gång har den förlorande klubben haft hemmaplan: 2005 då Sporting Lissabon fick ge sig mot CSKA Moskva på Estádio José Alvalade.

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Champions League.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 14 finalvinster och fem finalförluster i Uefacupen och Uefa Europa League till och med 2023. Engelska och italienska klubbar kommer därefter; båda har nio finalvinster och åtta finalförluster. Sevilla har varit den mest framgångsrika klubben med sju finalvinster. Uefacupen är den enda stora europeiska cup som vunnits av en svensk klubb; detta genom IFK Göteborg som först vann turneringen säsongen 1981/82 och sedan återupprepade bedriften säsongen 1986/87.[3]

I föregångaren Mässcupen var spanska Barcelona den mest framgångsrika klubben genom tiderna med totalt tre finalvinster och en förlorad final. Spanien var likaså det mest framgångsrika landet, då klubbar från landet korades som segrare sex gånger tillsammans med tre finalförluster.[4]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Mässcupen

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Mässcupen

Den första Mässcupen (Inter-Cities Fairs Cup), som spelades mellan 1955 och 1958, var en turnering öppen för städer där det hölls mässor och inte nödvändigtvis klubbar – städer med mer än en klubb skickade kombinationslag med spelare från stadens olika klubbar. Sedermera blev kombinationslagen färre, och från mitten av 1960-talet deltog endast europeiska klubbar som kvalificerat sig genom en placering, normalt andra till fjärde plats, i sin inhemska liga. Man införde dock en regel om att endast en klubb per stad fick delta.[2]

Under tidigt 1960-tal dominerade Sydeuropa och framför allt Spanien turneringen; bland de tidiga vinnarna finns Barcelona, Valencia och Real Zaragoza. Turneringen växte i prestige och omfång, säsongen 1964/65 deltog totalt 48 klubbar och 1968 vann Leeds United som första klubb från norra Europa turneringen. Leeds vann även turneringen under dess sista år, säsongen 1970/71, då totalt 64 klubbar deltog.[2]

Uefacupen

[redigera | redigera wikitext]
Diego Maradona och lagkamrater i Napoli firar vinsten i Uefacupen säsongen 1988/89.

Mässcupen hade vuxit så i betydelse att Uefa tog över turneringen från mässorganisationen säsongen 1971/72 och namnet ändrades därmed till Uefacupen. Det första målet i turneringens historia gjordes den 14 september 1971 av Yaşar Mumcuoğlu för turkiska Fenerbahçe.[5]

Regeln om en klubb per ort fanns dock kvar, och togs inte bort förrän 1975. Everton hade slutat på fjärde plats i engelska ligan och skulle därmed ha kvalificerat sig, men nekades att spela eftersom Liverpool också hade kvalificerat sig genom att komma tvåa. Everton överklagade och hävdade att regeln var orättvis, och Uefa gav dem rätt och valde att slopa regeln.[2]

I början av 1980-talet började svenska klubbar röna framgångar i Uefacupen och dessa kröntes med IFK Göteborgs finalvinst säsongen 1981/82 då de besegrade storfavoriten Hamburg med sammanlagt 4–0 i finalen. IFK Göteborg återupprepade bedriften säsongen 1986/87 då de besegrade Dundee United i finalen med 2–1 sammanlagt.

Turneringen var länge öppen för tvåorna och treorna i de inhemska ligorna (förutom i några av de stora ligorna där även fyrorna och femmorna var kvalificerade), men säsongen 1994/95 tillkom mästarna i lägre rankade ligor och säsongen 1996/97 tillkom även klubbar som åkt ut ur Champions League. Säsongen 1997/98 var mästarna i de lägre rankade ligorna tillbaka i Champions League och samma säsong fick även tvåorna i de högst rankade ligorna delta i Champions League i stället för i Uefacupen. 1999 avskaffade Uefa Cupvinnarcupen[6] och efter det deltog även vinnarna av de inhemska cuperna i Uefacupen. Fair play kunde tidigare också ta klubbar till Uefacupen. Det fanns tre sådana platser. Varje klubbs fair play-resultat togs fram efter sex olika kriterier: Gula och röda kort (antal av dessa blir poängavdrag), positivt spel (belöning med poäng), respekt för motståndaren, respekt för domaren, lagfunktionärernas uppträdande samt publikens uppträdande.

Gruppspel infördes för första gången säsongen 2004/05.

Uefa Europa League

[redigera | redigera wikitext]

Då turneringen inför säsongen 2009/10 bytte namn till Uefa Europa League slopades Intertotocupen[7] och ersattes med kvalmatcher i ett tidigt skede i kvalet. En annan nyhet var att gruppspelet gjordes om.[2] Det första målet i Uefa Europa Leagues gruppspel gjordes den 17 september 2009 av Alberto Zapater för italienska Genoa.[5]

En stor förändring av Europa Leagues format infördes säsongen 2021/22 i och med skapandet av den lägre rankade turneringen Uefa Europa Conference League. De flesta av klubbarna som tidigare hade kvalificerat sig för spel i Europa League hamnade nu i stället i Europa Conference League. Kvar i Europa League var bara vinnarna av de inhemska cuperna i de 15 högst rankade förbunden samt de klubbar som precis missade att kvala in till Champions League på ligaplacering i de fem högst rankade ligorna. I övrigt bestod Europa League av klubbar som åkt ut ur Champions League samt föregående säsongs mästare av Europa Conference League. Gruppspelet i Europa League minskades från 48 klubbar till 32.[8]

Format

[redigera | redigera wikitext]

Normalt sett är det totalt 58 klubbar som deltar i turneringen, varav 37 kommer från Champions League. Turneringen består av tre delar – kvalspel, gruppspel och slutspel.[8]

Kvalspel

[redigera | redigera wikitext]

Turneringen inleds med ett kvalspel till gruppspelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare som åkt ur kvalspelet till Champions Leagues gruppspel (champions path) och en för övriga klubbar (main path). I kvalspelet deltar normalt sett totalt 28 klubbar som slåss om tio platser i gruppspelet.

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som tar hänsyn till ländernas klubbars prestationer i Uefas turneringar de föregående fem säsongerna.[9] Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.[10]

Varje möte i kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[11]) blir det förlängning efter den andra matchen. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Europa Conference League.[12]

Kvalspelet består av två omgångar enligt följande grundschema:[8]

  • Tredje kvalomgången (16 klubbar)
    • Main path (6 klubbar) (de 3 förlorarna får plats i playoffomgångens main path till Europa Conference Leagues gruppspel)
      • Cupmästarna från länder rankade 13–15 (3 klubbar)
      • Förlorarna i andra kvalomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (3 klubbar)
    • Champions path (10 klubbar) (de 5 förlorarna får plats i playoffomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
      • Förlorarna i andra kvalomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (10 klubbar)
  • Playoffomgången (20 klubbar varav 12 nytillkomna) (de 10 förlorarna får plats i Europa Conference Leagues gruppspel)
    • Vinnarna i tredje kvalomgångens main path (3 klubbar)
    • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (5 klubbar)
    • Cupmästarna från länder rankade 7–12 (6 klubbar)
    • Förlorarna i tredje kvalomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (6 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[8]

  • Länder rankade 1–6
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
  • Länder rankade 7–12
    • Cupmästarna går in i playoffomgången
  • Länder rankade 13–15
    • Cupmästarna går in i tredje kvalomgången
  • Länder rankade 16–55
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet

Gruppspel

[redigera | redigera wikitext]
Karta som visar vilka länder som haft klubbar i Uefa Europa Leagues gruppspel (grönt) och vilka länder som inte haft det (blått).

I gruppspelet deltar 32 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[8]

  • Från kvalspelet (10 klubbar)
    • Vinnarna i playoffomgången (10 klubbar)
  • Direktkvalificerade (12 klubbar)
    • Cupmästarna och ligafemmorna i länder rankade 1–4 (8 klubbar)
    • Cupmästaren och ligafyran från land rankat 5 (2 klubbar)
    • Cupmästaren från land rankat 6 (1 klubb)
    • Regerande mästarna av Europa Conference League (1 klubb)
  • Från Champions League (10 klubbar)
    • Förlorarna i tredje kvalomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (4 klubbar)
    • Förlorarna i playoffomgångens league path till Champions Leagues gruppspel (2 klubbar)
    • Förlorarna i playoffomgångens champions path till Champions Leagues gruppspel (4 klubbar)

De 32 klubbarna lottas in i åtta grupper med vardera fyra klubbar. Lottningen sker efter att klubbarna delats in i fyra potter baserat på respektive klubbs klubblagskoefficient, och till varje grupp lottas en klubb från varje pott. Två klubbar från samma land får inte hamna i samma grupp. Inom varje grupp möter klubbarna varje annan klubb två gånger, en gång hemma och en gång borta. Varje klubb spelar därmed sex matcher. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[13]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att gruppspelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[14]

  1. Flest poäng i inbördes möten
  2. Bäst målskillnad i inbördes möten
  3. Flest gjorda mål i inbördes möten
  4. Om det fortfarande finns klubbar som är lika tillämpas ovan kriterier igen, men nu enbart på de klubbar som fortfarande är lika, och om de kvarvarande klubbarna även efter det är lika tillämpas kriterierna nedan på de kvarvarande klubbarna
  5. Bäst målskillnad i alla gruppspelsmatcher
  6. Flest gjorda mål i alla gruppspelsmatcher
  7. Flest gjorda mål på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
  8. Flest vinster i alla gruppspelsmatcher
  9. Flest vinster på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
  10. Lägst fair play-poäng i alla gruppspelsmatcher (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
  11. Högst klubblagskoefficient

De åtta gruppvinnarna går vidare till åttondelsfinal, medan de åtta grupptvåorna går vidare till utslagsomgången. De åtta grupptreorna får plats i utslagsomgången i Europa Conference Leagues slutspel. Övriga klubbar är utslagna.[13]

Slutspel

[redigera | redigera wikitext]

Efter gruppspelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. Varje möte i slutspelet fram till finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.

Slutspelet består av följande omgångar:

  • Utslagsomgången (16 klubbar)
    • Grupptvåorna i gruppspelet (8 klubbar)
    • Grupptreorna i Champions Leagues gruppspel (8 klubbar)

Utslagsomgången lottas så att grupptvåorna i gruppspelet får möta grupptreorna i Champions Leagues gruppspel. Två klubbar från samma land får inte mötas. Grupptvåorna i gruppspelet spelar returmatchen hemma.[15]

  • Åttondelsfinaler (16 klubbar)
    • Gruppvinnarna i gruppspelet (8 klubbar)
    • Vinnarna i utslagsomgången (8 klubbar)

Åttondelsfinalerna lottas så att gruppvinnarna i gruppspelet får möta vinnarna i utslagsomgången. Två klubbar från samma land får inte mötas. Gruppvinnarna i gruppspelet spelar returmatchen hemma.[16]

  • Kvartsfinaler (8 klubbar)
    • Vinnarna i åttondelsfinalerna (8 klubbar)

Kvartsfinalerna lottas utan några särskilda regler.[17]

  • Semifinaler (4 klubbar)
    • Vinnarna i kvartsfinalerna (4 klubbar)

Semifinalerna lottas utan några särskilda regler.[17]

  • Final (2 klubbar)
    • Vinnarna i semifinalerna (2 klubbar)

Finalen spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[18]

Klubben som vinner Uefa Europa League är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League och får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Champions League.

Finalresultat

[redigera | redigera wikitext]

Uefacupfinaler

[redigera | redigera wikitext]

1971/72–1996/97

[redigera | redigera wikitext]

Fram till och med säsongen 1996/97 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras de sammanlagda vinnarna med fet stil.[3]

Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena Anmärkning
1971/72 Wolverhampton Wanderers England 1–2 England Tottenham Hotspur Molineux Stadium, Wolverhampton Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två engelska klubbar.
Tottenham Hotspur England 1–1 England Wolverhampton Wanderers White Hart Lane, London
1972/73 Liverpool England 3–0 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Anfield, Liverpool Första finalen med en tysk klubb.
Borussia Mönchengladbach Västtyskland 2–0 England Liverpool Bökelbergstadion, Mönchengladbach
1973/74 Tottenham Hotspur England 2–2 Nederländerna Feyenoord White Hart Lane, London Första finalen med en nederländsk klubb.
Feyenoord Nederländerna 2–0 England Tottenham Hotspur Feijenoordstadion, Rotterdam
1974/75 Borussia Mönchengladbach Västtyskland 0–0 Nederländerna Twente Rheinstadion, Düsseldorf Första finalen utan engelskt deltagande.
Twente Nederländerna 1–5 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Diekmanstadion, Enschede
1975/76 Liverpool England 3–2 Belgien Club Brugge Anfield, Liverpool Första finalen med en belgisk klubb. Liverpool blev första klubb att vinna två gånger.
Club Brugge Belgien 1–1 England Liverpool Olympiastadion, Brygge
1976/77 Juventus Italien 1–0 Spanien Athletic Bilbao Stadio Comunale, Turin Första finalen med en italiensk klubb. Första finalen med en spansk klubb. Juventus vann på flest gjorda bortamål.
Athletic Bilbao Spanien 2–1 Italien Juventus Estadio San Mamés, Bilbao
1977/78 Bastia Frankrike 0–0 Nederländerna PSV Stade Armand-Cesari, Bastia Första finalen med en fransk klubb.
PSV Nederländerna 3–0 Frankrike Bastia Philips Stadion, Eindhoven
1978/79 Röda stjärnan Socialistiska federativa republiken Jugoslavien 1–1 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Stadion Crvena Zvezda, Belgrad Första finalen med en jugoslavisk klubb.
Borussia Mönchengladbach Västtyskland 1–0 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Röda stjärnan Rheinstadion, Düsseldorf
1979/80 Borussia Mönchengladbach Västtyskland 3–2 Västtyskland Eintracht Frankfurt Bökelbergstadion, Mönchengladbach Första finalen mellan två tyska klubbar. Eintracht Frankfurt vann på flest gjorda bortamål.
Eintracht Frankfurt Västtyskland 1–0 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Waldstadion, Frankfurt
1980/81 Ipswich Town England 3–0 Nederländerna AZ Portman Road, Ipswich  
AZ Nederländerna 4–2 England Ipswich Town Olympiastadion, Amsterdam
1981/82 IFK Göteborg Sverige 1–0 Västtyskland Hamburg Ullevi, Göteborg Första finalen med en svensk klubb.
Hamburg Västtyskland 0–3 Sverige IFK Göteborg Volksparkstadion, Hamburg
1982/83 Anderlecht Belgien 1–0 Portugal Benfica Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en portugisisk klubb.
Benfica Portugal 1–1 Belgien Anderlecht Estádio da Luz, Lissabon
1983/84 Anderlecht Belgien 1–1 England Tottenham Hotspur Constant Vanden Stock-stadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning och straffsparksläggning. Tottenham Hotspur vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
Tottenham Hotspur England 1–1 (e.f.) Belgien Anderlecht White Hart Lane, London
1984/85 Videoton Ungern 0–3 Spanien Real Madrid Sóstóistadion, Székesfehérvár Första finalen med en ungersk klubb.
Real Madrid Spanien 0–1 Ungern Videoton Santiago Bernabéu, Madrid
1985/86 Real Madrid Spanien 5–1 Västtyskland Köln Santiago Bernabéu, Madrid Real Madrid blev första klubb att vinna två år i rad.
Köln Västtyskland 2–0 Spanien Real Madrid Olympiastadion, Berlin
1986/87 IFK Göteborg Sverige 1–0 Skottland Dundee United Ullevi, Göteborg Första finalen med en skotsk klubb.
Dundee United Skottland 1–1 Sverige IFK Göteborg Tannadice Park, Dundee
1987/88 Espanyol Spanien 3–0 Västtyskland Bayer Leverkusen Sarriàstadion, Barcelona Bayer Leverkusen vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
Bayer Leverkusen Västtyskland 3–0 (e.f.) Spanien Espanyol Ulrich-Haberland-Stadion, Leverkusen
1988/89 Napoli Italien 2–1 Västtyskland Stuttgart San Paolo-stadion, Neapel  
Stuttgart Västtyskland 3–3 Italien Napoli Neckarstadion, Stuttgart
1989/90 Juventus Italien 3–1 Italien Fiorentina Stadio Comunale, Turin Första finalen mellan två italienska klubbar.
Fiorentina Italien 0–0 Italien Juventus Stadio Partenio, Avellino
1990/91 Inter Italien 2–0 Italien Roma Stadio Giuseppe Meazza, Milano Andra finalen i rad mellan två italienska klubbar.
Roma Italien 1–0 Italien Inter Olympiastadion, Rom
1991/92 Torino Italien 2–2 Nederländerna Ajax Stadio delle Alpi, Turin Ajax vann på flest gjorda bortamål.
Ajax Nederländerna 0–0 Italien Torino Olympiastadion, Amsterdam
1992/93 Borussia Dortmund Tyskland 1–3 Italien Juventus Westfalenstadion, Dortmund Juventus blev första klubb att vinna tre gånger.
Juventus Italien 3–0 Tyskland Borussia Dortmund Stadio delle Alpi, Turin
1993/94 Casino Salzburg Österrike 0–1 Italien Inter Ernst-Happel-Stadion, Wien Första finalen med en österrikisk klubb.
Inter Italien 1–0 Österrike Casino Salzburg Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1994/95 Parma Italien 1–0 Italien Juventus Stadio Ennio Tardini, Parma  
Juventus Italien 1–1 Italien Parma Stadio Giuseppe Meazza, Milano
1995/96 Bayern München Tyskland 2–0 Frankrike Bordeaux Olympiastadion, München Första finalen sedan 1987/88 utan italienskt deltagande.
Bordeaux Frankrike 1–3 Tyskland Bayern München Parc Lescure, Bordeaux
1996/97 Schalke 04 Tyskland 1–0 Italien Inter Parkstadion, Gelsenkirchen Schalke 04 vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
Inter Italien 1–0 (e.f.) Tyskland Schalke 04 Stadio Giuseppe Meazza, Milano

1997/98–2008/09

[redigera | redigera wikitext]

Från och med säsongen 1997/98 avgörs finalen i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena.

En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.[3]

Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1997/98 Inter Italien 3–0 Italien Lazio Parc des Princes, Paris
1998/99 Parma Italien 3–0 Frankrike Marseille Luzjnikistadion, Moskva
1999/00 Galatasaray* Turkiet 0–0 (e.f.) England Arsenal* Parken, Köpenhamn Första finalen med en turkisk klubb. Galatasaray vann med 4–1 i straffsparksläggningen.
2000/01 Liverpool England 5–4 (e.f.) Spanien Alavés Westfalenstadion, Dortmund Matchen avgjordes med golden goal.
2001/02 Feyenoord* Nederländerna 3–2 Tyskland Borussia Dortmund* Feijenoordstadion, Rotterdam Matchen spelades på Feyenoords hemmaarena.
2002/03 Porto Portugal 3–2 (e.f.) Skottland Celtic* Olympiastadion, Sevilla Matchen avgjordes med silver goal.
2003/04 Valencia Spanien 2–0 Frankrike Marseille* Ullevi, Göteborg
2004/05 CSKA Moskva* Ryssland 3–1 Portugal Sporting Lissabon Estádio José Alvalade, Lissabon Första finalen med en rysk klubb. Matchen spelades på Sporting Lissabons hemmaarena.
2005/06 Sevilla Spanien 4–0 England Middlesbrough Philips Stadion, Eindhoven
2006/07 Sevilla Spanien 2–2 (e.f.) Spanien Espanyol Hampden Park, Glasgow Första finalen mellan två spanska klubbar. Sevilla vann med 3–1 i straffsparksläggningen.
2007/08 Zenit Sankt Petersburg Ryssland 2–0 Skottland Rangers* City of Manchester Stadium, Manchester
2008/09 Sjachtar Donetsk* Ukraina 2–1 (e.f.) Tyskland Werder Bremen* Şükrü Saracoğlu-stadion, Istanbul Första finalen med en ukrainsk klubb.

Uefa Europa League-finaler

[redigera | redigera wikitext]

En asterisk (*) bredvid en klubbs namn betyder att klubben först deltog i Champions League den säsongen.[3]

Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
2009/10 Atlético Madrid* Spanien 2–1 (e.f.) England Fulham HSH Nordbank Arena, Hamburg
2010/11 Porto Portugal 1–0 Portugal Braga* Aviva Stadium, Dublin Första finalen mellan två portugisiska klubbar.
2011/12 Atlético Madrid Spanien 3–0 Spanien Athletic Bilbao Arena Națională, Bukarest
2012/13 Chelsea* England 2–1 Portugal Benfica* Amsterdam Arena, Amsterdam Chelsea blev första klubb att inneha Champions League-pokalen och Europa League-pokalen samtidigt.
2013/14 Sevilla Spanien 0–0 (e.f.) Portugal Benfica* Juventus Stadium, Turin Sevilla vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
2014/15 Sevilla Spanien 3–2 Ukraina Dnipro Dnipropetrovsk* Nationalstadion, Warszawa Sevilla blev första klubb att vinna fyra gånger.
2015/16 Sevilla* Spanien 3–1 England Liverpool St. Jakob-Park, Basel Sevilla blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
2016/17 Manchester United England 2–0 Nederländerna Ajax* Friends Arena, Solna
2017/18 Atlético Madrid* Spanien 3–0 Frankrike Marseille Parc Olympique Lyonnais, Décines-Charpieu
2018/19 Chelsea England 4–1 England Arsenal Olympiastadion, Baku Första finalen mellan två klubbar från samma stad.
2019/20 Sevilla Spanien 3–2 Italien Inter* Rheinenergiestadion, Köln Sevilla blev första klubb att vinna sex gånger. Finalen spelades inför tomma läktare på grund av covid-19-pandemin.
2020/21 Villarreal Spanien 1–1 (e.f.) England Manchester United* Polsat Plus Arena Gdańsk, Gdańsk Villarreal vann med 11–10 i straffsparksläggningen, den längsta i en final i en Uefa-turnering. Finalen spelades inför bara drygt 9 000 åskådare på grund av covid-19-pandemin.
2021/22 Eintracht Frankfurt Tyskland 1–1 (e.f.) Skottland Rangers* Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla Eintracht Frankfurt vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
2022/23 Sevilla* Spanien 1–1 (e.f.) Italien Roma Puskás Aréna, Budapest Sevilla blev första klubb att vinna sju gånger. Sevilla vann med 4–1 i straffsparksläggningen.

Finaler per klubb

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2022/23.[3]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Sevilla 7 0 2006, 2007, 2014, 2015, 2016, 2020, 2023 -
2 Italien Inter 3 2 1991, 1994, 1998 1997, 2020
3 Italien Juventus 3 1 1977, 1990, 1993 1995
England Liverpool 3 1 1973, 1976, 2001 2016
5 Spanien Atlético Madrid 3 0 2010, 2012, 2018 -
6 Tyskland Borussia Mönchengladbach 2 2 1975, 1979 1973, 1980
7 England Tottenham Hotspur 2 1 1972, 1984 1974
8 Spanien Real Madrid 2 0 1985, 1986 -
Sverige IFK Göteborg 2 0 1982, 1987 -
Italien Parma 2 0 1995, 1999 -
Nederländerna Feyenoord 2 0 1974, 2002 -
Portugal Porto 2 0 2003, 2011 -
England Chelsea 2 0 2013, 2019 -
Tyskland Eintracht Frankfurt 2 0 1980, 2022 -
15 Belgien Anderlecht 1 1 1983 1984
Nederländerna Ajax 1 1 1992 2017
England Manchester United 1 1 2017 2021
18 Nederländerna PSV 1 0 1978 -
England Ipswich Town 1 0 1981 -
Tyskland Bayer Leverkusen 1 0 1988 -
Italien Napoli 1 0 1989 -
Tyskland Bayern München 1 0 1996 -
Tyskland Schalke 04 1 0 1997 -
Turkiet Galatasaray 1 0 2000 -
Spanien Valencia 1 0 2004 -
Ryssland CSKA Moskva 1 0 2005 -
Ryssland Zenit Sankt Petersburg 1 0 2008 -
Ukraina Sjachtar Donetsk 1 0 2009 -
Spanien Villarreal 1 0 2021 -
30 Portugal Benfica 0 3 - 1983, 2013, 2014
Frankrike Marseille 0 3 - 1999, 2004, 2018
32 Tyskland Borussia Dortmund 0 2 - 1993, 2002
Spanien Espanyol 0 2 - 1988, 2007
Spanien Athletic Bilbao 0 2 - 1977, 2012
England Arsenal 0 2 - 2000, 2019
Skottland Rangers 0 2 - 2008, 2022
Italien Roma 0 2 - 1991, 2023
38 England Wolverhampton Wanderers 0 1 - 1972
Nederländerna Twente 0 1 - 1975
Belgien Club Brugge 0 1 - 1976
Frankrike Bastia 0 1 - 1978
Serbien Röda stjärnan 0 1 - 1979
Nederländerna AZ 0 1 - 1981
Tyskland Hamburg 0 1 - 1982
Ungern MOL Fehérvár 0 1 - 1985
Tyskland Köln 0 1 - 1986
Skottland Dundee United 0 1 - 1987
Tyskland Stuttgart 0 1 - 1989
Italien Fiorentina 0 1 - 1990
Italien Torino 0 1 - 1992
Österrike Red Bull Salzburg 0 1 - 1994
Frankrike Bordeaux 0 1 - 1996
Italien Lazio 0 1 - 1998
Spanien Alavés 0 1 - 2001
Skottland Celtic 0 1 - 2003
Portugal Sporting Lissabon 0 1 - 2005
England Middlesbrough 0 1 - 2006
Tyskland Werder Bremen 0 1 - 2009
England Fulham 0 1 - 2010
Portugal Braga 0 1 - 2011
Ukraina Dnipro Dnipropetrovsk 0 1 - 2015

Finaler per land

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Uefacupen och Uefa Europa League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2022/23.[3]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Spanien 14 5 1985, 1986, 2004, 2006, 2007, 2010, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018, 2020, 2021, 2023 1977, 1988, 2001, 2007, 2012
2 England England 9 8 1972, 1973, 1976, 1981, 1984, 2001, 2013, 2017, 2019 1972, 1974, 2000, 2006, 2010, 2016, 2019, 2021
Italien Italien 9 8 1977, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1998, 1999 1990, 1991, 1992, 1995, 1997, 1998, 2020, 2023
4 Tyskland Tyskland[a] 7 8 1975, 1979, 1980, 1988, 1996, 1997, 2022 1973, 1980, 1982, 1986, 1989, 1993, 2002, 2009
5 Nederländerna Nederländerna 4 3 1974, 1978, 1992, 2002 1975, 1981, 2017
6 Portugal Portugal 2 5 2003, 2011 1983, 2005, 2011, 2013, 2014
7 Sverige Sverige 2 0 1982, 1987 -
Ryssland Ryssland 2 0 2005, 2008 -
9 Belgien Belgien 1 2 1983 1976, 1984
10 Ukraina Ukraina 1 1 2009 2015
11 Turkiet Turkiet 1 0 2000 -
12 Frankrike Frankrike 0 5 - 1978, 1996, 1999, 2004, 2018
13 Skottland Skottland 0 4 - 1987, 2003, 2008, 2022
14 Serbien Serbien[b] 0 1 - 1979
Ungern Ungern 0 1 - 1985
Österrike Österrike 0 1 - 1994
  1. ^ Inklusive Västtyskland (4–5)
  2. ^ Inklusive Jugoslavien (0–1)

Maratontabell

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2022/23.[19]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1 Italien Inter 191 96 44 51 297 173 +124 236
2 Portugal Sporting Lissabon 193 91 44 58 305 215 +90 226
3 Nederländerna PSV 179 90 39 50 305 189 +116 219
4 Spanien Sevilla 158 92 33 33 283 133 +150 217
5 England Tottenham Hotspur 153 88 37 28 315 134 +181 213
6 Italien Roma 160 85 32 43 279 157 +122 202
7 Belgien Club Brugge 182 79 42 61 298 237 +61 200
8 Belgien Anderlecht 154 73 38 43 255 170 +85 184
9 Nederländerna Ajax 151 77 28 46 258 152 +106 182
10 Serbien Röda stjärnan 165 70 42 53 253 207 +46 182

Flest matcher

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2022/23.[19]
Giuseppe Bergomi har spelat flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1 Italien Giuseppe Bergomi 96 1981–1998 Italien Inter (96)
2 Tyskland Frank Rost 90 1995–2010 Tyskland Werder Bremen (22), Tyskland Schalke 04 (28), Tyskland Hamburg (40)
3 Portugal Rui Patrício 88 2008– Portugal Sporting Lissabon (59), England Wolverhampton Wanderers (15), Italien Roma (14)
4 Israel Bibras Natkho 85 2006– Israel Hapoel Tel Aviv (27), Ryssland Rubin Kazan (32), Ryssland CSKA Moskva (6), Grekland Olympiakos (8), Serbien Partizan Belgrad (12)
5 Österrike Aleksandar Dragović 81 2008– Österrike Austria Wien (16), Schweiz Basel (13), Ukraina Dynamo Kiev (19), Tyskland Bayer Leverkusen (19), Serbien Röda stjärnan (14)
6 Skottland Allan McGregor 80 2006– Skottland Rangers (76), England Hull City (4)
7 Portugal João Pereira 77 2003–2019 Portugal Benfica (13), Portugal Braga (19), Portugal Sporting Lissabon (28), Spanien Valencia (11), Turkiet Trabzonspor (6)
8 Grekland Dimitris Salpingidis 76 1999–2015 Grekland PAOK (52), Grekland Panathinaikos (24)
9 Nederländerna Jeremain Lens 75 2006– Nederländerna AZ (6), Nederländerna PSV (31), Ukraina Dynamo Kiev (19), Turkiet Fenerbahçe (5), Turkiet Beşiktaş (14)
10 Spanien Raúl García 74 2005– Spanien Osasuna (14), Spanien Atlético Madrid (32), Spanien Athletic Bilbao (28)
Spanien José Reina 74 2000– Spanien Barcelona (7), Spanien Villarreal (23), England Liverpool (27), Italien Napoli (11), Italien Milan (6)

Flest mål

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Uefacupens och Uefa Europa Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2022/23.[19][20]
Henrik Larsson har gjort flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål Matcher Målsnitt År Klubb(ar)
1 Sverige Henrik Larsson 40 56 &&&&&&&&&&&&&&00.7100000,71 1996–2009 Nederländerna Feyenoord (1), Skottland Celtic (27), Sverige Helsingborg (12)
2 Nederländerna Klaas-Jan Huntelaar 34 54 &&&&&&&&&&&&&&00.6300000,63 2004–2020 Nederländerna Heerenveen (5), Nederländerna Ajax (11), Tyskland Schalke 04 (18)
3 Colombia Alfredo Morelos 32 62 &&&&&&&&&&&&&&00.5200000,52 2016– Finland HJK Helsingfors (4), Skottland Rangers (28)
4 Spanien Aritz Aduriz 31 47 &&&&&&&&&&&&&&00.6600000,66 2012–2018 Spanien Athletic Bilbao (31)
Colombia Radamel Falcao 31 35 &&&&&&&&&&&&&&00.8900000,89 2010– Portugal Porto (18), Spanien Atlético Madrid (13)
6 Tyskland Dieter Müller 29 36 &&&&&&&&&&&&&&00.8100000,81 1973–1983 Västtyskland Köln (25), Västtyskland Stuttgart (1), Frankrike Bordeaux (3)
7 Georgien Sjota Arveladze 27 45 &&&&&&&&&&&&&&00.6000000,6 1994–2007 Georgien Dinamo Tbilisi (2), Turkiet Trabzonspor (4), Nederländerna Ajax (9), Skottland Rangers (3), Nederländerna AZ (9)
Gabon Pierre-Emerick Aubameyang 27 55 &&&&&&&&&&&&&&00.4900000,49 2009– Tyskland Borussia Dortmund (11), England Arsenal (14), Spanien Barcelona (2)
Brasilien Vágner Love 27 44 &&&&&&&&&&&&&&00.6100000,61 2005– Ryssland CSKA Moskva (20), Turkiet Beşiktaş (4), Kazakstan Kairat (3)
10 Israel Mu'nas Dabbur 26 57 &&&&&&&&&&&&&&00.4600000,46 2011– Israel Maccabi Tel Aviv (1), Österrike Red Bull Salzburg (16), Spanien Sevilla (3), Tyskland Hoffenheim (6)
Frankrike Kevin Gameiro 26 57 &&&&&&&&&&&&&&00.4600000,46 2005– Frankrike Strasbourg (2), Frankrike Paris Saint-Germain (1), Spanien Sevilla (18), Spanien Atlético Madrid (2), Spanien Valencia (3)

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Säsongens spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Europa Leagues historia.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2016/17 Frankrike Paul Pogba Mittfältare England Manchester United [21]
2017/18 Frankrike Antoine Griezmann Anfallare Spanien Atlético Madrid [22]
2018/19 Belgien Eden Hazard Mittfältare England Chelsea [23]
2019/20 Belgien Romelu Lukaku Anfallare Italien Inter [24]
2020/21 Spanien Gerard Moreno Anfallare Spanien Villarreal [25]
2021/22 Serbien Filip Kostić Mittfältare Tyskland Eintracht Frankfurt [26]
2022/23 Spanien Jesús Navas Försvarare Spanien Sevilla [27]

Säsongens unga spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Europa Leagues historia.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2021/22 Tyskland Ansgar Knauff Mittfältare Tyskland Eintracht Frankfurt [28]
2022/23 Tyskland Florian Wirtz Mittfältare Tyskland Bayer Leverkusen [29]

Prispengar

[redigera | redigera wikitext]

Alla klubbar som deltar i turneringen erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas klubblagskoefficienter och värdet av deras TV-marknader. För säsongen 2023/24 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[30]

  • Klubbar som når gruppspelet: 3 630 000 euro
  • Vinst i gruppspelet: 630 000 euro
  • Oavgjort i gruppspelet: 210 000 euro
  • Gruppvinnarna i gruppspelet: 1 100 000 euro
  • Grupptvåorna i gruppspelet: 550 000 euro
  • Klubbar som når utslagsomgången: 500 000 euro
  • Klubbar som når åttondelsfinalerna: 1 200 000 euro
  • Klubbar som når kvartsfinalerna: 1 800 000 euro
  • Klubbar som når semifinalerna: 2 800 000 euro
  • Klubbar som når finalen: 4 600 000 euro
  • Klubben som vinner finalen: 4 000 000 euro

Som jämförelse kan nämnas att klubbar som når gruppspelet i Champions League får 15 640 000 euro.[30]

TV-sändningar

[redigera | redigera wikitext]

I Sverige sänds matcherna i Uefa Europa League i Viaplay Groups kanaler.[31] I Viaplay Group ingår bland annat TV-kanalerna TV3 och TV6 samt strömningstjänsten Viaplay.[32]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Europa League explained” (på engelska). Premier League. Arkiverad från originalet den 25 april 2022. https://web.archive.org/web/20220425162401/https://www.premierleague.com/uefa-europa-league-explained. Läst 30 juli 2023. 
  2. ^ [a b c d e] ”History” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/history. Läst 30 juli 2023. 
  3. ^ [a b c d e f] ”UEFA Cup/Europa League” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec3b.html. Läst 30 juli 2023. 
  4. ^ ”Fairs' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec3a.html. Läst 30 juli 2023. 
  5. ^ [a b] ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 30 juli 2023. 
  6. ^ ”Cup Winners' Cup: Winners, history & why European tournament ended” (på engelska). Goal. 10 mars 2019. Arkiverad från originalet den 29 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190729100243/https://www.goal.com/en-ph/news/cup-winners-cup-winners-history-why-european-tournament/9hz9qwmwamv61urqydxc4dwm2. Läst 30 juli 2023. 
  7. ^ Chaplin, Mark (1 december 2007). ”Champions League changes agreed” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224065851/http://www1.uefa.com/UEFA/events/marketing/news/newsid%3D630602.html. Läst 9 december 2020. 
  8. ^ [a b c d e] ”2021/22 UEFA Europa League: all you need to know” (på engelska). Uefa. 13 september 2021. Arkiverad från originalet den 17 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220717041905/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0265-115e8ac3bcf1-d2646a690a85-1000/. Läst 30 juli 2023. 
  9. ^ ”How association club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 4 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220704070350/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/country/about/. Läst 30 juli 2023. 
  10. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 13 Competition stages and seeding” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-13-Competition-stages-and-seeding-Online. Läst 30 juli 2023. 
  11. ^ ”Abolition of the away goals rule in all UEFA club competitions” (på engelska). Uefa. 24 juni 2021. Arkiverad från originalet den 10 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210710023946/https://www.uefa.com/insideuefa/mediaservices/mediareleases/news/026a-1298aeb73a7a-5b64cb68d920-1000--abolition-of-the-away-goals-rule-in-all-uefa-club-competitions/. Läst 30 juli 2023. 
  12. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 14 Match system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-14-Match-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 30 juli 2023. 
  13. ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 15 Match system – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-15-Match-system-group-stage-Online. Läst 30 juli 2023. 
  14. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 16 Equality of points – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-16-Equality-of-points-group-stage-Online. Läst 30 juli 2023. 
  15. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 17 Match system - knockout round play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-17-Match-system-knockout-round-play-offs-Online. Läst 30 juli 2023. 
  16. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 18 Match system - round of 16” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-18-Match-system-round-of-16-Online. Läst 30 juli 2023. 
  17. ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 19 Match system – quarter-finals and semi-finals” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-19-Match-system-quarter-finals-and-semi-finals-Online. Läst 30 juli 2023. 
  18. ^ ”Regulations of the UEFA Europa League: Article 20 Match system – final” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Europa-League-2023/24/Article-20-Match-system-final-Online. Läst 30 juli 2023. 
  19. ^ [a b c] ”UEFA Europa League statistics handbook” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/statistics/all-time. Läst 30 juli 2023. 
  20. ^ ”Fairs/UEFA Cup Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/ec/ec3tops.html. Läst 30 juli 2023. 
  21. ^ ”Paul Pogba named #UEL Player of the Season” (på engelska). Uefa. 25 augusti 2017. Arkiverad från originalet den 8 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230208145649/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/023c-0e97a9238184-684a336e2246-1000--paul-pogba-named-uel-player-of-the-season/. Läst 30 juli 2023. 
  22. ^ ”Antoine Griezmann named Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 augusti 2018. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220820045706/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0253-0d81f637df0f-b368e0f20f93-1000--antoine-griezmann-named-europa-league-player-of-the-season/. Läst 30 juli 2023. 
  23. ^ ”Eden Hazard named Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 30 augusti 2019. Arkiverad från originalet den 20 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230720094826/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0254-0e99e1e83f55-704bd90eeab5-1000--eden-hazard-named-europa-league-player-of-the-season/. Läst 30 juli 2023. 
  24. ^ ”Romelu Lukaku named Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 2 oktober 2020. Arkiverad från originalet den 30 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230530212001/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0262-10836e08a61e-46e10483802f-1000--romelu-lukaku-named-europa-league-player-of-the-season/. Läst 30 juli 2023. 
  25. ^ ”Gerard Moreno named 2020/21 Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 27 augusti 2021. Arkiverad från originalet den 30 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230730203322/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/026c-13192d1914d3-22f7cd4b8da9-1000--gerard-moreno-named-2020-21-europa-league-player-of-the-s/. Läst 30 juli 2023. 
  26. ^ ”Filip Kostić named 2021/22 UEFA Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 20 maj 2022. Arkiverad från originalet den 16 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230516215206/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0275-1530320eb694-ba671ad20f5a-1000--filip-kostic-named-2021-22-uefa-europa-league-player-of-/. Läst 30 juli 2023. 
  27. ^ ”Jesús Navas named 2022/23 UEFA Europa League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 4 juni 2023. Arkiverad från originalet den 4 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230604182227/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0282-182d126f80e8-eece8c3aab06-1000--jesus-navas-named-2022-23-uefa-europa-league-player-of-the-s/. Läst 30 juli 2023. 
  28. ^ ”Ansgar Knauff named 2021/22 UEFA Europa League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 20 maj 2022. Arkiverad från originalet den 22 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230522204831/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0275-153031fed697-7ac041aafcd0-1000--ansgar-knauff-named-2021-22-uefa-europa-league-young-playe/. Läst 30 juli 2023. 
  29. ^ ”Florian Wirtz named 2022/23 UEFA Europa League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 4 juni 2023. Arkiverad från originalet den 4 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230604182211/https://www.uefa.com/uefaeuropaleague/news/0282-182d1283e6f7-c924b47ad4e6-1000--florian-wirtz-named-2022-23-uefa-europa-league-young-playe/. Läst 30 juli 2023. 
  30. ^ [a b] ”Distribution to clubs from the 2023/24 UEFA Champions League, UEFA Europa League and UEFA Europa Conference League and the 2023 UEFA Super Cup. Payments for the qualifying phases. Solidarity payments for non-participating clubs.” (på engelska) (PDF). Uefa. 7 juli 2023. Arkiverad från originalet den 11 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230711235341/https://editorial.uefa.com/resources/0283-1874e21d8957-30a439a30e08-1000/20230707_circular_2023_35_en.pdf. Läst 30 juli 2023. 
  31. ^ ”NENT Group förvärvar två europeiska fotbollscuper”. Viaplay Group. 9 april 2020. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918074803/https://press.nentgroup.se/post/nent-group-forvarvar-tva-europeiska-fotbollscuper. Läst 30 juli 2023. 
  32. ^ ”Brands and products” (på engelska). Viaplay Group. https://www.viaplaygroup.com/brands. Läst 30 juli 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Vinnare av Uefacupen och Uefa Europa League
Uefacupen (1971–2009)
1971/72: England Tottenham Hotspur (1)
1972/73: England Liverpool (1)
1973/74: Nederländerna Feyenoord (1)
1974/75: Västtyskland Borussia M'gladbach (1)
1975/76: England Liverpool (2)
1976/77: Italien Juventus (1)
1977/78: Nederländerna PSV (1)
1978/79: Västtyskland Borussia M'gladbach (2)
1979/80: Västtyskland Eintracht Frankfurt (1)
1980/81: England Ipswich Town (1)
1981/82: Sverige IFK Göteborg (1)
1982/83: Belgien Anderlecht (1)
1983/84: England Tottenham Hotspur (2)
1984/85: Spanien Real Madrid (1)
1985/86: Spanien Real Madrid (2)
1986/87: Sverige IFK Göteborg (2)
1987/88: Västtyskland Bayer Leverkusen (1)
1988/89: Italien Napoli (1)
1989/90: Italien Juventus (2)
1990/91: Italien Inter (1)
1991/92: Nederländerna Ajax (1)
1992/93: Italien Juventus (3)
1993/94: Italien Inter (2)
1994/95: Italien Parma (1)
1995/96: Tyskland Bayern München (1)
1996/97: Tyskland Schalke 04 (1)
1997/98: Italien Inter (3)
1998/99: Italien Parma (2)
1999/00: Turkiet Galatasaray (1)
2000/01: England Liverpool (3)
2001/02: Nederländerna Feyenoord (2)
2002/03: Portugal Porto (1)
2003/04: Spanien Valencia (1)
2004/05: Ryssland CSKA Moskva (1)
2005/06: Spanien Sevilla (1)
2006/07: Spanien Sevilla (2)
2007/08: Ryssland Zenit S:t Petersburg (1)
2008/09: Ukraina Sjachtar Donetsk (1)
Uefa Europa League (2009–)
v • r
Uefas klubblagsturneringar i fotboll
v • r
Europeiska cupvinnarcupen i fotboll
1960/61 · 1961/62 · 1962/63 · 1963/64 · 1964/65 · 1965/66 · 1966/67 · 1967/68 · 1968/69 · 1969/70 · 1970/71 · 1971/72 · 1972/73 · 1973/74 · 1974/75 · 1975/76 · 1976/77 · 1977/78 · 1978/79 · 1979/80 · 1980/81 · 1981/82 · 1982/83 · 1983/84 · 1984/85 · 1985/86 · 1986/87 · 1987/88 · 1988/89 · 1989/90 · 1990/91 · 1991/92 · 1992/93 · 1993/94 · 1994/95 · 1995/96 · 1996/97 · 1997/98 · 1998/99
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Uefa_Europa_League&oldid=55893375”