Slamflugor (Eristalis)

	Slamflugor
	Gulfotad slamfluga (E. pertinax), hona.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Underklass	Bevingade insekter; Pterygota
Ordning	Tvåvingar; Diptera
Familj	Blomflugor; Syrphidae
Underfamilj	Eristalinae
Tribus	Eristalini
Släkte	Slamflugor; Eristalis
Vetenskapligt namn
	§ Eristalis
Auktor	Latreille 1804
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Slamflugor (Eristalis) är ett släkte i familjen blomflugor. Även släktet Eristalinus har det svenska namnet slamflugor.

Kännetecken

Slamflugorna i detta släkte är kraftigt byggda och mellan 8 och 16 millimeter långa. Många arter liknar honungsbi eller humlor. Grundfärgen är oftast svart med gulbruna inslag. Vissa arter har vingfläckar medan andra arter saknar dessa. Benen är oftast mörka och med varierande gula inslag som kan vara viktiga för artbestämningen. Vissa arter i släktet är lätta att identifiera i fält medan andra kräver mikroskopstudier av genitalierna för att säkert kunna identifieras.^[1]

Levnadssätt

Slamflugorna trivs bäst i närheten av våtmarker, stränder och andra fuktiga områden. Larverna lever i små vattenpölar, gödselvatten och liknande där den filtrerar vattnet på multnande växtdelar och mikroorganismer. De har ett långt svansliknande andningsrör på upp till 10 centimeter. De kallas därför ofta för råttsvanslarver. De vuxna flugorna, både hanar och honor, kan ses när de besöker blommor. Hanen hävdar revir i områden med mycket blommor.^[1]

Utbredning

Det finns 91 kända arter av slamflugor av detta släkte i världen varav 38 har palearktisk utbredning. I Europa finns 20 arter varav 18 finns i Norden. Flera av arterna är mycket vanliga.^[1]

Systematik

Det finns 250 namn beskrivna i litteraturen, men många av dessa har visat sig vara färgvariationer av samma art. Man räknar således endast med 91 arter i världen.^[1]

Arter i Norden

Samtliga kända arter i Norden räknas till undersläktet Eoseristalis, förutom storslamflugan som tillhör undersläktet Eristalis. ^[1]

Kustslamfluga E. abusiva Collin, 1931
Alpslamfluga E. alpina (Panzer, 1798)
Strandslamfluga E. anthophorina (Fallén, 1817)
Lillslamfluga E. arbustorum (Linné 1758)
Myrslamfluga E. cryptarum (Fabricius, 1794)
Skäggslamfluga E. fraterculus (Zetterstedt, 1838)
Polarslamfluga E. gomonojunovae Violovitsh, 1977
Fjällslamfluga E. hirta Loew, 1866
Hagslamfluga E. horticola (De Geer, 1776)
Mörk slamfluga E. intricaria (Linné 1758)
Fältslamfluga E. nemorum (Linné, 1758)
Praktslamfluga E. oestracea (Linné 1758)
Gulfotad slamfluga E. pertinax (Scopoli, 1763)
Vårslamfluga E. picea (Fallén, 1817)
Sommarslamfluga E. pseudorupium Kanervo, 1938
Blank slamfluga E. rupium Fabricius, 1805
Vandrarslamfluga E. similis (Fallén, 1817)
Storslamfluga E. tenax (Linné 1758)

Etymologi

Namnet Eristalis har oklart ursprung. Det kan möjligen härledas från det grekiska ordet 'eristes' som betyder "bråkstake", vilket skulle kunna syfta på att hanen hävdar revir och attackerar de som kommer för nära.^[1]

Dottertaxa till slamflugor, i alfabetisk ordning^[2]^[3]

Källor

^ [a b c d e f] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-70-2
^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eristalis/match/1. Läst 24 september 2012.
^ Dyntaxa Eristalis

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör slamflugor.
Bilder & media

[NN-1] [a b c d e f] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-70-2

[COL-2] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eristalis/match/1. Läst 24 september 2012.

[dyn-3] Dyntaxa Eristalis

[1]

[2]

[3]