Goljat
Goljat,[1] i äldre bibelöversättning Goliat, från Gat, var en krigare av filistéernas folk. Hans kamp med David beskrivs i "Första Samuelsboken" 17 i Gamla Testamentet i Bibeln.[1] Han nämns även i Andra Samuelsboken kapitel 21, där han möjligen istället dräps av Elhanan, en av Davids män. I några bibelöversättningar nämns att det är Goljats bror som dräps av Elhanan.
Den bibliska berättelsen
[redigera | redigera wikitext]Saul som var kung av israeliterna mötte den Filisteiska armén vid ‘Emeq HaEla. Arméerna hade väntat på att den andre skulle anfalla i 40 dagar och två gånger om dagen, varje morgon och kväll, hade filistern Goljat klivit fram och krävt att israeliterna skulle skicka en kämpe för att möta honom i tvekamp och därmed avgöra slaget. Saul var dock alldeles för rädd för att möta Goljat. Till slut tog en ung man vid namn David på sig uppgiften och accepterade Goljats utmaning. Saul gick motvilligt med på detta och erbjöd David sin rustning men David tackade nej till den, istället gick han till tvekampen utrustad enbart med en stav, sin slunga samt fem lena stenar som han hämtat från en närliggande bäck.
David och Goljat mötte varandra mellan de väntande arméerna. David med sin stav och slunga och Goljat med sin rustning och sitt spjut. Goljat lade gudarnas förbannelse på David men David svarade "Idag ger herren dig till mig och jag kommer att dräpa dig. Jag kommer ge kropparna av filistéernas armé till luftens fåglar och jordens vilda djur. Hela jorden skall veta att det finns en Gud i Israel och hela denna samling skall veta att den Guden räddar inte med svärd och spjut. Striden är Guds och han kommer att ge oss segern"
Kampen började och David slungade sin första sten som träffade Goljat rätt i pannan vilket resulterade i att Goljat avled, föll framåt och blev liggande . David skar sedan av Goljats huvud och vid åsynen av detta flydde filistéerna. Den israelitiska hären jagade efter dem ända till Gat och Ekrons portar. David tog Goljats rustning och placerade den i sitt tält. Han begav sig sedan till Jerusalem med Goljats huvud där han blev upphunnen av kung Sauls kusin Avner som skickats av kungen för att hämta honom. David fördes till Saul som frågade vems son han var på vilket David svarade "Jag är son till din tjänare Jishaj av Betlehem".
Skapandet av berättelsen
[redigera | redigera wikitext]Samuelsböckerna ger tillsammans med Josuaböckerna, domarboken och kungaböckerna en enad historia om Israels skapande. Böckerna skrevs sannolikt under det sena 600-talet f.Kr. i kung Josua's hov och reviderades sedan på 500-talet f.Kr. efter den babyloniska fångenskapen.[2][3] Spåren av revideringen går att se genom motsägelserna i berättelsen. Saul frågar David vem han är trots att han tidigare erbjudit David sin rustning. Det är därmed en möjlighet att tillägg i historien gjorts.[2]
Sannolikt original
- Israeliterna och filistéerna möter varandra vid Emeq HaEla, Goljat utmanar israeliterna till tvekamp.
- David tar med sig fem lena stenar som han plockat från en närliggande bäck
- David dräper Goljat och filistéerna flyr
Sannolika tillägg
- David är en ung man ute och samlar mat åt sina bröder när han hör Goljats utmaning och bestämmer sig för att möta honom.
- Alla detaljer kring tvekampen och Goljats utrustning.
- Saul skickar Avner för att föra David till honom.[4]
Anmärkningar om texten
[redigera | redigera wikitext]Goliats storlek
[redigera | redigera wikitext]I 1917 års bibel anges hans längd till sex alnar och en kvarter lång, vilket blir 3,7 m med en aln om 0,59 m. Bibel 2000 anger "tre meter". Ur uppgifter i dödahavsrullarna, Josefus skrifter samt andra skrifter från den tiden har Goljats längd bland annat räknats fram till 2,06 meter, och i den Masoretiska bibeltexten till 2,97 meter.[5] Forskare menar att Goljats längd sannolikt ökats på under tidens gång i omskrivningar av berättelsen.[6]
Rustningen och beväpningen han bär beskrivs som kopparpansar med en vikt av 5 000 siklar (cirka 50 kg) och ett kopparspjut vars skaft liknade en vävbom och att själva spetsen på spjutet var av järn och vägde 600 siklar (cirka 6 kg).
Goljat och Saul
[redigera | redigera wikitext]Berättelsens syfte tros vara att påvisa att Saul inte passar som kung och att David egentligen borde vara den som härskar över israeliterna. Saul har valts till att leda israeliterna mot deras fiende men när han ser Goljat vägrar han utföra sin plikt. Saul beskrivs som en lång man, ett huvud längre än alla andra israeliter men Goljat är en jätte och trots att det vore logiskt att den långe Saul strider mot Goljat vägrar han. David som inte är lika lång som Saul och mycket kortare än Goljat tar istället på sig uppgiften och han dräper Goljat. Sauls rustning och vapen beskrivs dessutom som minst lika bra som Goljats men David vägrar ta på sig någon rustning och går i strid beväpnad med sin slunga och sin tro. Daniel Hays förklarar "Skulle Davids (en fåraherde) får anfallas av lejon eller björn är David den typ av person som skulle strida mot djuret och dräpa det, Saul är dock den person som skulle gömma sig och låta fåret slukas. Fåret symboliserar Israel som David är villig att försvara".[7]
Goljat och Elhanan
[redigera | redigera wikitext]Den ursprungliga berättelsen om Goljat berättar om hur Goljat från Gat dräps av Elhanan, son till Jair från Betlehem. Detta har lett bibelforskare till att tro att berättelsen om Goljat från början handlade om Elhanan men att den senare ändrades till att handla om den mer kända David[8]. I Krönikaböckerna nämns istället hur Elhanan dräper Lahmi som är bror till Goljat. I kung James bibel från 1611 e.Kr. flyttades historien till Samuelsboken kap 21 istället. I de ursprungliga hebreiska texterna nämns inte att Goljat har en bror.[8]
Goljat och grekerna
[redigera | redigera wikitext]Den rustning som Goljat bär vid tvekampen låter mer som en typisk grekisk rustning från 600-talet f.Kr. än den typ av rustning som användes av filistéerna på 1000-talet f.Kr. Berättelsen om att Goljat skall ha utmanat israeliterna på tvekamp för att avgöra slaget verkar även det inspirerat av grekerna då det inte finns några tecken på att tvekamp användes för att avgöra strider i kulturerna i Kanaan och Syrien.[9]
Berättelsen är dessutom väldigt lik berättelsen om Nestor i Iliaden som skrevs av Homeros på 800-talet f.Kr. där den unge Nestor möter jätten Ereuthalion[10]: Detta kan tyda på att berättelsen om David och Goljat var väl spridd och att Iliaden tagit inspiration från berättelsen om David.
- I båda berättelserna har jättarna ett anmärkningsvärt vapen. En järnklubba i Iliadens fall och ett massivt bronsspjut i bibelns fall.
- Jättarna är båda klädda i rustning och utmanar fiendearmén till tvekamp.
- Ingen av de erfarna krigarna vill möta jätten i tvekamp men en ung man går med på utmaningen.
- En äldre fadersfigur ställer sig tveksam till det hela men går till slut med på det (Nestors far i Iliaden, Saul i första Samuelboken).
- Den unga hjälten har de gudomliga krafterna på sin sida och tvekampen slutar med att jätten ligger död på marken.
- Nestor tar Ereuthalions stridsvagn efter tvekampen och David tar Goljats rustning.[11]
Goljats ursprung
[redigera | redigera wikitext]Goljat skall ha kommit från staden Gat som tros vara Tell es-Safi och flera arkeologiska utgrävningar har utförts där. Fynden visar på att Gat var en av de största filisteiska städerna i Kanaan fram till dess att staden plundrades på 800-talet f.Kr. Efter plundringen återhämtade sig staden aldrig. Namnet liknar de mansnamn som användes av filistéerna under 1000-talet f.Kr. (alwt, wlt, gylt).[12] Själva namnet Goljat är dock inte semitiskt utan verkar snarare härstamma från lydiska där även namnet Uliat hittas.[13] Detta passar in i den filisteiska historien då de hade goda kontakter med det Lydiska riket. Goljats förfäder, om inte han själv, kom därmed sannolikt från Anatolien.[14]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Goljat”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/goljat. Läst 30 april 2018.
- ^ [a b] Campbell, Antony F.; O'Brien, Mark A. (2000). Unfolding the Deuteronomistic History. Fortress Press.
- ^ Person, Raymond F. (2010). The Deuteronomic History and the Book of Chronicles. Society of Biblical Literature.
- ^ Johnson, Benjamin J.M. (2015). Reading David and Goliath in Greek and Hebrew: A Literary Approach. Mohr Siebeck.
- ^ Ehrlich, C. S. (1992). "Goliath (Person)". In D. N. Freedman (ed.), The Anchor Yale Bible Dictionary (Vol. 2, sid. 1073). New York: Doubleday
- ^ Driesbach, Jason (2016). 4QSamuela and the Text of Samuel. BRILL.
- ^ Hays, J. Daniel (December 2005). "Reconsidering the Height of Goliath" (PDF). Journal of the Evangelical Theological Society. 48 (4): sid 701–2.
- ^ [a b] Halpern, Baruch (2003). David's Secret Demons: Messiah, Murderer, Traitor, King. Wm. B. Eerdmans Publishing.
- ^ Azzan Yadin (2004). "Goliath's Armor and the Israelite Collective Memory" (PDF). Vetus Testamentum. LIV (3): sid 373–95.
- ^ Israel Finkelstein; Neil Asher Silberman (3 April 2007). David and Solomon: In Search of the Bible's Sacred Kings and the Roots of the Western Tradition. Simon and Schuster. sid. 198
- ^ West, M.L. (1997). The East Face of Helicon. West Asiatic Elements in Greek Poetry and Myth. Oxford: Clarendon Press.
- ^ Maeir, A.M., Wimmer, S.J., Zukerman, A., and Demsky, A. (2008 (in press)). "An Iron Age I/IIA Archaic Alphabetic Inscription from Tell es-Safi/Gath: Paleography, Dating, and Historical-Cultural Significance". Bulletin of the American Schools of Oriental Research.
- ^ Vernet Pons, M. (2012). "The etymology of Goliath in the light of Carian Wljat/Wliat: a new proposal". Kadmos, 51, sid 143–164.
- ^ Tall tale of a Philistine: researchers unearth a Goliath cereal bowl". The Sydney Morning Herald. Reuters. 15 November 2005.
| |||||||||||||||||||||||||||||||
