Báste čearru

Báste čearru eller Baste sameby, tidigare Mellanbyn, är en av tre fjällsamebyar i Gällivare kommun, med sydöstra spetsen vid Harrå.

Baste är en av de mindre samebyarna i Norrbottens län med 31 registrerade renskötselföretag. Byn har ett tillåtet renantal på 7 000 renar.^[1] År 2009 fanns enligt renlängden 5 914 renar.^[2] Njallan på Samevistet på Skansen är en kopia av en njalla från Baste sameby som flyttades till Skansen 1891.

På 1500-talet var Lule lappmark indelad i fyra historiska lappbyar, Sirkesluokta, Suoksjokk, Tuorponjaur och Jokkmokk. Sirkesluokta, namngiven efter viken Sirgesluokta på södra sidan om Stora Lulevatten, omfattade bland annat det område som nu är Báste čearru.^[3] Den norra delen av Sirkesluoktabyn, där Báste čearru ligger, utbröts under 1600-talet som byn Kaitumjaur. År 1695 fanns där 45 skattebetalare, varav 37 med namngivna lappskatteland: Jokaswalda, Koudelus, Kajtomjaur (Kaitumsjöarna), Stimitz kietz, Sockas, Hiertawarj (Stuor-Jiertá N om Padje-Kaitumjaure), Rosipota, Koudeliswarj, Kiellijaur, Pirkawarj (Bierká vid Sitasjaure), Piriaigzwarj, Koriawarj (Gorjjačohkka NO om Kaska-Kaitumjaure), Waisawarj, Neskitt, Kiebbija, Poitiswarj (Buoiddasvárri vid Stuor-Ratek), Nuriowara, Paurowara, Rautouwara, Sittajaur (Sitasjaure), Kobejäck, Satajaur (Satihaure), Sangopolda, Moratiorfwou, Teratt och Hwtawarj.^[4][5]

Kaitumsamerna hade sedan 1605 sin kyrkplats i Jokkmokk, men i början av 1700-talet nåddes Sveriges riksdag av ryktet att de ännu inte hade blivit riktigt kristnade. År 1738 beslöt därför riksdagen att en ny kyrka skulle inrättas närmare Kaitumsamerna och Fredrik I befallde att varje matlag i hela Sverige skulle bidra med ett öre silvermynt. År 1742 reste missionärerna Pehr Högström och Petrus Holmbom runt i Kaitumbyn och bestämde tillsammans med samerna att påsken skulle firas i närheten av Gällivare. Inte långt därifrån anlades 1744 Gällivare gamla kyrka, kallad Ettöreskyrkan.^[6]

I början av 1800-talet var Kaitumsamerna indelade i två byar, Norrkaitum och Sörkaitum, med Kaitumälven som skiljelinje.^[7] Den nuvarande indelningen av fjällsamerna i Gällivare kommun i tre byar tillkom genom ett beslut 1887, varvid Sörkaitum uppdelades i Mellanbyn och Sörkaitum. Samerna själva kallade Norrkaitum för Kirjas (efter vattendraget Girjásjohka), Mellanbyn för Baste tjeru (efter den lilla sjön Bástejávre) och Sörkaitum för Unna tjerutj ("Lilla byn").^[8]

Maj-Lis Skaltje och Ingrid Inga är samer födda i Báste sameby.

• Om Báste på Sametingets webblats, läst 2012-01-14
• Holmbäck, Åke (1922). Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling.. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1922:10. Stockholm. Libris 13483137. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-8220804 
• Hultblad, Filip (1936). Flyttlapparna i Gällivare socken. Geographica, 0373-4358 ; 1. Uppsala. Libris 1158900 
• Wiklund Karl Bernhard, Qvigstad Just Knud, red (1909). Dokument angående flyttlapparna m.m. 2, Svenska dokument rörande gränsregleringen mellan Sverige och Norge : ur lappkommissioners handlingar : andra svenska dokument : andra norska dokument : tillägg - identifiering af ortnamn, sakregister, kronologiska notiser. Kristiania. sid. 245. Libris 1764881 

• Karta över Báste sameby

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.