10444 de Hevesy
Utseende
10444 de Hevesy | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 30 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (10444) de Hevesy |
Alternativnamn | 3290 T-2, 1990 SQ9[1] |
Uppkallad efter | George de Hevesy[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,324 AU |
Perihelium | 3,045 AU |
Halv storaxel | 3,185 AU |
Excentricitet | 0,0437835 |
Siderisk omloppstid | 5,68 år |
Medelomloppshastighet | 16,69 km/s |
Medelanomali | 40,07° |
Inklination | 6,266° |
Longitud för uppstigande nod | 31,30° |
Periheliumargument | 112,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 13,0 km |
Synodisk rotationsperiod | 26,7 h |
Albedo | 0,059 |
Absolut magnitud (H) | 13,38[3] |
10444 de Hevesy eller 3290 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 30 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter nobelpristagaren i kemi George de Hevesy.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10444 de Hevesy” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10444. Läst 19 juni 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10444 de Hevesy” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10444. Läst 19 juni 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
|