Åke Wassing
| Åke Wassing | |
| Född | Karl Åke Axelsson 18 juni 1919 Simtuna församling, Uppland |
|---|---|
| Död | 18 augusti 1972 (53 år) Kungsholms församling, Stockholm |
| Yrke | Författare, skådespelare, schlager- och visförfattare |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1958–1972 |
| Noterbara verk | Dödgrävarens pojke (roman) Se nu tittar lilla solen in igen (sång) |
| Make/maka | Ester Karolina f Wassing (g. 1942–1948) Ingegärd f Pettersson (g. 1951–1968) |
Åke Wassing, egentligen Karl Åke Wassinge, ursprungligen Axelsson, född 18 juni 1919 i Simtuna församling, Uppsala län, död 18 augusti 1972 i Kungsholms församling, Stockholm[1], var en svensk författare, skådespelare, sjöman och schlager- och visförfattare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Åke Wassing var son till hemmansägaren Axel Johansson och Elma Hjelm,[2] och hette Axelsson upp i vuxen ålder. Han var utbildad vid teaterskola och Set Poppius journalistskola samt genom självstudier. Wassing gjorde skådespel med egna visor och kupletter för bland andra Nya teatern[särskiljning behövs], Oscarsteatern och Riksteatern.[3]
Han har bland annat skrivit schlagertexten till Se nu tittar lilla solen in igen som kom ut på 78:varvs skiva med Olle Bergman och spelades in på skivmärket Roulette redan den 20 januari 1955. Han har också skrivit "Farfar och jag" som kan uppfattas är något självbiografisk, då han växte upp med sin farfar.
Åke Wassing debuterade som romanförfattare 1958 med den självbiografiska boken Dödgrävarens pojke som blev både en kritiker- och läsarframgång och förlänade honom flera litterära priser. Under 1960-talet gav han ut ytterligare fyra romaner. Flera av böckerna baserades på hans erfarenheter av att växa upp på ett fattighus i Bollnäs.[4]
Han gifte sig första gången 1942 med Ester Karolina Wassing (1920–2010), omgift Almestad[5], och upptog hennes flicknamn som artistnamn. I detta äktenskap fick han sonen Rolf (född 1942).[3] Senare antog han dock namnet Wassinge.[6]
Andra gången var han gift 1951 till 1968 med sångerskan Ingegärd Pettersson (1924–1989)[1], dotter till maskinsliparen Karl Pettersson och Berna Lagerström.[2] I detta äktenskap fick han dottern Margareta (född 1962).[3]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1958 – Dödgrävarens pojke
- 1960 – Slottet i dalen
- 1963 – Grimman
- 1965 – Gropen i skogen
- 1966 – Schackspelarens läsebok tillsammans med Gideon Ståhlberg
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1958 – Svenska Dagbladets litteraturpris
- 1959 – ABF:s litteratur- & konststipendium
- 1959 – BMF-plaketten för Dödgrävarens pojke
- 1961 – Boklotteriets stipendiat
- 1962 – Sixten Heymans pris
- 1965 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1966 – Litteraturfrämjandets stora romanpris
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ [a b] Wassing, C Åke, författare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1963 / s 1124.
- ^ [a b c] WASSING, C ÅKE, författare, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 1358.
- ^ ”Fattighuset som blev förvandlat till ett slott”. helahalsingland.se. 26 juli 2013. https://www.helahalsingland.se/artikel/fattighuset-som-blev-forvandlat-till-ett-slott. Läst 17 oktober 2020.
- ^ Ester Almestad Arkiverad 5 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Gravar.se. Åtkomst 5 maj 2014.
- ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Funck, Esbjörn (1980). Berättaren från fattighuset: Åke Wassing och hans roman Dödgrävarens pojke = [The story-teller from almshouse] : [Åke Wassing and his novel The gravedigger's son]. Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, 0346-7856 ; 12. Uppsala: Univ. Libris 8357273. ISBN 91-506-0248-9
- Svevar, Kerstin; Johnsson Bengt (1996). På spaning efter ett förflutet: minneshäfte om Åke Wassing. Bollnäs: Finnskogsteatern. Libris 7451458. ISBN 91-630-4630-X
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|