Stilla veckan: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Versionen från 4 mars 2015 kl. 14.24

Stilla veckan, även passionsveckan, dymmelveckan, tysta veckan eller (oegentligt) påskveckan, är den sista veckan i fastetiden, det vill säga veckan före påskdagen, från palmsöndagen till påskafton och firas till minne av Kristi lidande och död på korset.

De olika dagarna har traditionellt haft olika namn, men det är bara palmsöndagen, skärtorsdagen, långfredagen och påskafton som har kyrklig betydelse, med gudstjänster. Numera är det dock på sina håll brukligt att man samlas för läsning av passionshistorien under de tre vardagarna i veckans början.

Måndagen kallas blåmåndag eller svarta måndag; blåmåndagen är egentligen måndagen efter fastlagssöndagen. Tisdagen kallas vita tisdagen. Dessa namn betecknar ursprungligen måndagen och tisdagen i fastlagen, där deras namn bär en innebörd, men har i folkmun förflyttats även till stilla veckan. Onsdagen i stilla veckan har kallats dymmelonsdag, efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad ”dymmel”. Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därmed klockan en något dovare klang än vanligt. Under påskdagens gudstjänst, då man firar Jesu uppståndelse, är metallkläppen tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen.

Se även

Triduum sacrum

Referenser

Björkman, Ulf (1957). Stilla veckan i gudstjänst och fromhetsliv: med särskild hänsyn till svensk medeltida tradition. Bibliotheca theologiae practicae, 0519-9859 ; 2. Lund. Libris 575249
Nationalencyklopedin

Mall:Kristendomsstub

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-'''Stilla veckan''', även ''Passionsveckan'', ''Dymmelveckan'', ''Tysta veckan'' eller (oegentligt) ''[[Påskveckan]]'', är den sista [[vecka]]n i [[fastetiden]], det vill säga veckan före [[Påskdagen]], från [[Palmsöndagen]] till [[Påskafton]] och firas till minne av [[Jesu lidande och död|Kristi lidande och död på korset]].
+'''Stilla veckan''', även ''passionsveckan'', ''dymmelveckan'', ''tysta veckan'' eller (oegentligt) ''[[påskveckan]]'', är den sista [[vecka]]n i [[fastetiden]], det vill säga veckan före [[påskdagen]], från [[palmsöndagen]] till [[påskafton]] och firas till minne av [[Jesu lidande och död|Kristi lidande och död på korset]].
-De olika dagarna har traditionellt haft olika namn, men det är bara Palmsöndagen, [[Skärtorsdag]]en, [[Långfredag]]en och Påskafton som har kyrklig betydelse, med [[gudstjänst]]er. Numera är det dock på sina håll brukligt att man samlas för läsning av [[passionshistorien]] under de tre vardagarna i veckans början.
+De olika dagarna har traditionellt haft olika namn, men det är bara palmsöndagen, [[skärtorsdag]]en, [[långfredag]]en och påskafton som har kyrklig betydelse, med [[gudstjänst]]er. Numera är det dock på sina håll brukligt att man samlas för läsning av [[passionshistorien]] under de tre vardagarna i veckans början.
-Måndagen kallas [[Blåmåndagen|blåmåndag]] eller svarta måndag; Blåmåndagen är egentligen måndagen efter [[fastlagssöndagen]]. Tisdagen kallas [[vita tisdagen]]. Dessa namn betecknar ursprungligen måndagen och [[Fettisdagen|tisdagen]] i [[fastlagen]], där deras namn bär en innebörd, men har i folkmun förflyttats även till Stilla veckan. Onsdagen i Stilla veckan har kallats [[Dymmelonsdag]], efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad ”dymmel”. Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därmed klockan en något dovare klang än vanligt. Under Påskdagens gudstjänst, då man firar Jesu [[uppståndelse]], är metallkläppen tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen.
+Måndagen kallas [[Blåmåndagen|blåmåndag]] eller svarta måndag; blåmåndagen är egentligen måndagen efter [[fastlagssöndagen]]. Tisdagen kallas [[vita tisdagen]]. Dessa namn betecknar ursprungligen måndagen och [[Fettisdagen|tisdagen]] i [[fastlagen]], där deras namn bär en innebörd, men har i folkmun förflyttats även till stilla veckan. Onsdagen i stilla veckan har kallats [[dymmelonsdag]], efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad ”dymmel”. Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därmed klockan en något dovare klang än vanligt. Under påskdagens gudstjänst, då man firar Jesu [[uppståndelse]], är metallkläppen tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen.
 {{Stilla veckan}}