Jubilee Line

	London Underground; Jubilee Line
Allmänt
Plats	London, Storbritannien
Antal hållplatser	27
Organisation
Invigd	1979
Trafikoperatör	Transport for London
Tekniska fakta
Linjelängd	36,2 kilometer
Matning	Strömskena

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Jubilee Line

Stanmore

Canons Park

Queensbury

Kingsbury

Wembley Park

Metropolitan Line

Neasden

Dollis Hill

Willesden Green

Kilburn

West Hampstead

Finchley Road

Metropolitan Line

Swiss Cottage

St. John’s Wood

Baker Street

Bakerloo Line

Circle Line

Hammersmith & City Line

London Bridge

Canada Water

Canary Wharf

Docklands Light Railway

Elizabeth line

North Greenwich

Canning Town

Docklands Light Railway

West Ham

District Line

Hammersmith & City Line

Docklands Light Railway

Stratford

Central Line

Docklands Light Railway

London Overground

Elizabeth line

Jubilee Line (engelska: the Jubilee line, 'Jubilee-linjen', 'Jubileumslinjen') är en tunnelbanelinje i London. Jubilee Line öppnades år 1979^[1] och är därmed den nyaste tunnelbanelinjen i London. Namnet fick den efter Elizabeth II:s 25-årsjubileum som drottning. 1999 började linjens utbyggnad till Stratford att trafikeras. Linjen är 36,2 km lång och har 27 stationer, varav 13 under marken.

Historia

1971 började arbetet med att skapa Jubilee Line men arbetet försenades av ekonomiska svårigheter. En del i byggandet av linjesträckningen innebar att stationskomplexet Charing Cross skapades av stationerna Trafalgar Square (Bakerloo Line) och Strand (Northern Line).

Jubilee Line skulle ursprungligen ha kallats Fleet Line, efter floden Fleet, men namnet ändrades på initiativ av de konservativa i valet till Greater London Council 1977. Jubilee Line öppnades officiellt av Prins Charles 30 april 1979 och öppnade för trafik 1 maj 1979.

Linjen trafikerades ursprungligen med Metro Cammell Mark II-tåg, som än idag körs på Bakerloo Line. Redan 1984 moderniserades fordonsflottan med nya tåg. Tågens liv blev däremot kortvariga då de inte höll måttet. Även dessa var tillverkade av Metro Cammell men hade en hel del brister. Elsystem och elektronik krånglade, hjulen slets felaktigt och vibrationer uppstod därmed.

Till skillnad från andra tåg, förutom D78-tågen på District Line så var dörrarna av enkeltyp, medan andra tåg alltid har haft dubbla dörrar mitt på. Detta drog ned på kapaciteten vilket i kombination med de nyss nämnda problemen ledde till att nya tåg (1996 Stock) av modernare typ ersatte dessa tåg. Det sista tåget skrotades år 1998. Ett tåg finns dock bevarat på museum. Dagens tåg är tillverkade av CEC – Metro Cammell, har dubbla dörrar och är snarlika de tåg som återfinns på Northern Line.

Från början kördes tågen manuellt med hjälp av trafiksignaler, men numera framförs de automatiskt med hjälp av ATO (Automatic Train Operation), där föraren endast övervakar hur tåget beter sig. Detta innebär snabbare acceleration och snabbare stopp vilket medför högre hastighet och därmed högre passagerarkapacitet.

Linjens nyare stationer som började trafikeras 1999 är större och har högre säkerhet, bland annat med åtskiljande väggar och dörrar mellan plattform och tåg.

Samtidigt som linjen utökades år 1999 stängdes delen i Charing Cross som utgjorde slutstationen då linjesträckningen ändrades. I dag ligger stationsdelen för Jubilee Line på Charing Cross övergiven och stängd.