Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

Bålastugan: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Plumbot (Diskussion | Bidrag)
Robotar
1 894 812 redigeringar
m →Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop
Alida Nelson (Diskussion | Bidrag)
5 redigeringar
Jag tillhör släkten som ägde Bexellska ryggåsstugan åren 1876-2003 och är idag den enda personen som kan huset historia grundligt - kunskaper baserade på talrika dokument som följt huset. Jag har skrivit en bok, "Bålastugan/Bexellska ryggåsstugan ..." (2007), det mest kompletta dokumentet om huset. Boken förbigås dock helt i Wikipedias referenslista. I boken får man svar på all information jag lämnat i Wikipedias artikel (som jag skrev för ca 15 år sedan, men där andra gjort lite ändringar).
Märken: Återställd VE Edit Check (references) activated Edit Check (references) declined (other)
Rad 3: Rad 3:
'''Bålastugan''', även kallad '''Bexellska ryggåsstugan''', är ett äldre kulturhus i [[Varberg]], vid Träslövsvägen 1.
'''Bålastugan''', även kallad '''Bexellska ryggåsstugan''', är ett äldre kulturhus i [[Varberg]], vid Träslövsvägen 1.


''Bålastugan'' är det egennamn [[Alfred Bexell]] (1831–1900) gav huset sedan han köpt det; detta framgår av bevarade dokument. Benämningen ''Bexellska ryggåsstugan'' kom till på 1930-talet. Ryggåsstugor med häbbarshus eller häbbaren (härbre) var till mitten av 1800-talet en typ av bostad för allmogen i södra Sverige. Hustypen förekom i Halland, Västergötland, Småland, Blekinge och Skåne. Husets eller längans storlek varierade allt efter bondens behov och välstånd. Ordet [[ryggåsstuga]] kommer av att huset saknar plant innertak och är öppet upp till takåsen. Att ryggåsstugor ibland kallas ”bålastugor” beror på att de i regel var byggda av tudelade stockar eller ”båler”. Etnologen [[Sigurd Erixon]] uppfann benämningen [[sydgötiskt hus]] eller [[högloftsstuga]].
''Bålastugan'' är det egennamn [[Alfred Bexell]] (1831–1900) gav huset sedan han köpt det; detta framgår av bevarade dokument. Benämningen ''Bexellska ryggåsstugan'' infördes 1933 av den legendariske museichefen Albert Sandklef i Varberg. Ryggåsstugor med häbbarshus eller häbbaren (härbren) var till mitten av 1800-talet den vanliga typen av bostad för allmogen i södra Sverige. Hustypen förekom i Halland, Västergötland, Småland, Blekinge och Skåne. Husets eller längans storlek varierade allt efter bondens behov och välstånd. Ordet [[ryggåsstuga]] kommer av att huset saknar plant innertak och är öppet upp till takåsen. Att ryggåsstugor ibland kallas ”bålastugor” beror på att de i regel var byggda av tudelade stockar eller ”båler”. Etnologen [[Sigurd Erixon]] uppfann benämningen [[sydgötiskt hus]] eller [[högloftsstuga]].


Bålastugan torde idag vara ett av många [[allmoge]]hem i landet som har kvar ursprungliga inventarier från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. De flesta möblerna är dekorerade med initialer, årtal och/eller blommor eller andra motiv, och på bänkarna ligger broderade dynor. På sängloften och på en dörr finns målade texter. I snedtaket i storstugan sitter textilier och sydsvenska [[bonadsmålning]]ar. De senare kom till för att dekorera bondens hem under julen och har därför främst motiv från [[Bibel]]n. Under resten av året var de undanlagda, men sedan Bålastugan blev museum sitter bonaderna uppe året om.
Själva ryggåsstugan torde idag vara ett av få [[allmoge]]hem i landet som alltjämt har kvar alla sina ursprungliga inventarier från sekelskiftet 1700-1800. Flera av möblerna är dekorerade med initialer, årtal och/eller blommor eller andra motiv, och på bänkarna ligger broderade dynor. På sängloften och på en dörr finns målade texter. I snedtaket i storstugan sitter textilier och sydsvenska [[bonadsmålning]]ar. De senare kom till för att dekorera bondens hem under julen och har därför främst motiv från [[Bibel]]n. Under resten av året var de undanlagda, men sedan Bålastugan blev museum sitter bonaderna uppe året om.
==Historia==
==Historia==
Ryggåsstugan och de två härbrena – hela den sammanbyggda längan – uppfördes 1785 på Kulsegård i [[Särdal]]s by i [[Harplinge socken]] som ett av manhusen där; de två manhusen utgjorde ena längan i den kringbyggda gården. Huset köptes 1876 med sitt lösöre av riksdagsmannen och godsägaren Alfred Bexell, som för kommande generationer ville bevara ett genuint äldre allmogehem; de flesta ryggåsstugor revs i samband med [[laga skifte]]t. Enligt köpeavtalet fick ägaren, Jöns Jönsson, bara behålla sina gångkläder – alla inventarier, även den gamla [[snusdosa]]n hans farfar en gång ägt, skulle lämnas kvar för att på plats i stugan vittna om en förgången tid.
Ryggåsstugan och de två häbbaren – hela den sammanbyggda längan – uppfördes 1785 på Kulsegård i [[Särdal]]s by i [[Harplinge socken]] som ett av manhusen där; de två manhusen utgjorde ena längan i den kringbyggda gården. Huset köptes 1876 med sitt lösöre av riksdagsmannen och godsägaren Alfred Bexell, som för kommande generationer ville bevara ett genuint, äldre allmogehem; de flesta ryggåsstugor revs i samband med [[laga skifte]]t. Enligt köpeavtalet skulle Alfred Bexell bygga ett modernt bostadshus åt säljaren, Jöns Jönsson, och först när detta var klart fick ryggåsstugan flyttas. Jöns Jönsson fick bara behålla sina gångkläder. Alla inventarier - även den gamla [[snusdosa]]n hans farfar en gång ägt - skulle lämnas kvar i stugan för att vittna om en äldre, helt autentisk allmogemiljö.


Huset flyttades till Varbergstrakten, där det uppfördes i sitt ursprungliga skick och 1879 blev museum. Själva ryggåsstugan visades som en äldre allmogebostad. I härbrena (som varit förrådslokaler och på sommaren även använts till sov- och vävkammare) ställde Bexell ut de kulturhistoriska föremål, huvudsakligen allmogeobjekt, som han samlat sedan tonåren. I och med köpet av Bålastugan blev Bexell den förste i Sverige som tillvaratog ett allmogehem i musealt syfte och förverkligade [[friluftsmuseum|friluftsmuseitanken]]. Runt 1880 besökte [[Artur Hazelius]] Bålastugan och inspirerades av Bexells kulturgärning – ett tiotal år innan han 1891 invigde sitt friluftsmuseum [[Skansen]] i Stockholm.
Huset flyttades till Göingegården utanför Varberg, där det uppfördes i sitt ursprungliga skick och 1879 blev museum. Själva ryggåsstugan visades som en äldre allmogebostad. I häbbaren (som varit förrådslokaler och på sommaren även använts till sov- och vävkammare) ställde Bexell ut de kulturhistoriska föremål, huvudsakligen allmogeobjekt, som han samlat sedan tonåren. I och med köpet av Bålastugan blev Bexell den förste i Sverige som tillvaratog ett allmogehem i musealt syfte och förverkligade [[friluftsmuseum|friluftsmuseitanken]]. Runt 1880 besökte [[Artur Hazelius]] Bålastugan och torde ha inspirerats av Bexells kulturgärning – ett tiotal år innan han 1891 invigde sitt friluftsmuseum [[Skansen]] i Stockholm. I egenskap av museum fick Bålastugan följa med, när Bexell flyttade till en annan gård; den har även stått på Torstorp gård i Grimeton och på Kullagård i Veddige.


Efter Alfred Bexells bortgång flyttade hans änka Cecilia (1843–1929) 1907 Bålastugan till odaljordar utanför Varberg (senare integrerade i staden), där museet återinvigdes den 16 juni med besök av Prins Carl. Sommaren 1907 skrev över 1000 besökare i gästboken, bl.a. Leo Tolstoj d.y. från St. Petersburg. Museiverksamheten fortsatte fram t.o.m. 1915. År 1916 sålde Cecilia Bexell de flesta föremålen i Bexellska samlingarna (dock inte Bålastugans lösöre) på auktion. Många av dem köptes av en liten förening som bildats i avsikt att grunda ett hembygdsmuseum i Varberg. Det lilla museet växte med åren och är idag länsmuseum. [[Hallands kulturhistoriska museum]] har alltså sina rötter i Bexells samlingar.
Efter Alfred Bexells bortgång flyttade hans änka Cecilia (1843–1929) 1907 Bålastugan till odaljordar utanför Varberg (senare integrerade i staden), där museet återinvigdes den 16 juni med besök av Prins Carl. Sommaren 1907 skrev över 1000 besökare i gästboken, bl.a. Leo Tolstoj d.y. från St. Petersburg. Museiverksamheten fortsatte fram t.o.m. 1915. År 1916 sålde Cecilia Bexell de flesta föremålen i Bexellska samlingarna (dock inte ryggåsstugans lösöre) på auktion. Många av dem köptes av en liten förening som bildats i avsikt att grunda ett hembygdsmuseum i Varberg. Det lilla museet växte under Albert Sandklefs ledning med åren och är idag länsmuseum. [[Hallands kulturhistoriska museum]] har alltså sina rötter i Bexells samlingar.


Efter Cecilia Bexells död tog dottern Ebba Sandberg (1871–1969) över Bålastugan och senare dottersonen, folklivs- och bonadsforskaren [[Nils Strömbom]] (1898–1983). Sedan 1930-talet är härbrena inredda med kvarvarande möbler ur Bexellska samlingarna samt några andra allmogeföremål. Under Nils Strömboms tid kom Bålastugan att starkt förknippas med det sydsvenska bonadsmåleriet. I huset förvarades då landets största privata bonadssamling. Dit kom vetenskapsmän och forskare för att studera bonader och delta i bonadssymposier. År 1993 donerades merparten av samlingen till länsmuseet i Varberg, där delar av den är utställda. Många bonader blev dock kvar i Bålastugan, som idag torde vara det museum i landet som har den största permanenta utställningen av sydsvenska bonader. De kan där ses i en autentisk allmogemiljö och inte bara som objekt i en museilokal.
Efter Cecilia Bexells död tog dottern Ebba Sandberg (1871–1969) över Bålastugan och senare dottersonen, folklivs- och bonadsforskaren [[Nils Strömbom]] (1898–1983). Sedan 1930-talet är häbbaren inredda med kvarvarande möbler ur Bexellska samlingarna samt några andra tidsenliga allmogeföremål. Under Nils Strömboms tid kom Bålastugan att starkt förknippas med det sydsvenska bonadsmåleriet. I huset förvarades då landets största privata bonadssamling. Dit kom vetenskapsmän och forskare för att studera bonader och delta i bonadssymposier. År 1993 donerades merparten av samlingen till länsmuseet i Varberg, där delar av den är utställda. Många bonader blev dock kvar i Bålastugan, som idag - jämte bonadsmuseet i Unnaryd - torde vara det museum i landet som har den största permanenta utställningen av sydsvenska bonader. De kan där ses i en autentisk allmogemiljö och inte bara som objekt i en museilokal.


År 1952 blev Bålastugan, enligt 1942 års lag om skydd av kulturhistoriskt märkliga byggnader, det första privata [[Kulturmärkning i Sverige|K-märkta]] huset i Halland. År 2006 upphävdes K-märkningen av Länsstyrelsen <ref>{{Webbref |url=http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=930006 |titel=Bexellska Bålastugan fråntas skydd |hämtdatum=10 februari 2019 |datum=2 september 2006 |utgivare=Sveriges Radio |arkivurl= |arkivdatum= |citat= |ref= }}</ref><ref>[http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/61BDE500-8CE9-4D71-BCA8-9E61D8D49C77/77114/%C3%85rsredog%C3%B6relse2006Levandearv.pdf länsantikvariens årsredogörelse 2006, sid 64]{{död länk|datum=2017-06 |bot=InternetArchiveBot }}</ref>, som menar att härbrena (på grund av storleken) ska ha byggts om. Arkivhandlingar hos [[Lantmäteriet]] upprättade 1844 vid laga skiftet (Akt 13-HAR-97) visar dock att de flesta av de i Särdal då 14 kvarvarande ryggåsstugorna/sydgötiska husen (för vilka mått är angivna) var ovanligt stora, även ”Bålastugan”, och att de två på Kulsegård var högre än alla de övriga. Särdal var tack vare sillfiske, marknadsplats m.m. en välmående by, vilket avspeglades i bostäderna.
År 1952 blev Bålastugan, enligt 1942 års lag om skydd av kulturhistoriskt märkliga byggnader, det första privata byggnaden i Halland som [[Kulturmärkning i Sverige|K-märktes]]. Handlingen undertecknades av landshövding Reimer Johansson. År 2006 upphävdes K-märkningen av Länsstyrelsen <ref>{{Webbref |url=http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=930006 |titel=Bexellska Bålastugan fråntas skydd |hämtdatum=10 februari 2019 |datum=2 september 2006 |utgivare=Sveriges Radio |arkivurl= |arkivdatum= |citat= |ref= }}</ref><ref>[http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/61BDE500-8CE9-4D71-BCA8-9E61D8D49C77/77114/%C3%85rsredog%C3%B6relse2006Levandearv.pdf länsantikvariens årsredogörelse 2006, sid 64]{{död länk|datum=2017-06 |bot=InternetArchiveBot }}</ref>, som ansåg att häbbaren (på grund av storleken) byggts om. Enligt släkten som ägde huset från 1876 till 2003, har någon sådan ombyggnad dock inte skett. Arkivhandlingar hos [[Lantmäteriet]] upprättade 1844 vid laga skiftet (Akt 13-HAR-97) visar även att de flesta av de i Särdal då 14 kvarvarande ryggåsstugorna (för vilka mått är angivna) var ovanligt stora. Det framgår även att ”Bålastugan” och den andra ryggåsstugan på Kulsegård var högre än alla de övriga ryggåsstugorna i Särdal. Tack vare sillfiske, marknadsplats m.m. var Särdal en välmående by, vilket avspeglades i bostäderna.
Bålastugan vårdades av Alfred och Cecilia Bexell och deras ättlingar i 128 år, innan den 2003, testamentariskt, skänktes av Nils och Gulli Strömbom till [[Stiftelsen Hallands länsmuseer]]. Sedan dess sköts kulturhuset av [[Länsmuseet Varberg]], som också har hand om visningarna för allmänheten och olika grupper.
Bålastugan vårdades av Alfred och Cecilia Bexell och deras ättlingar i 128 år, innan den 2003, testamentariskt, donerades av Nils och Gulli Strömbom till [[Stiftelsen Hallands länsmuseer]]. Sedan dess sköts kulturhuset av [[Länsmuseet Varberg]], som också har hand om visningarna för allmänheten och olika grupper.


== Referenser ==
== Referenser ==
Rad 23: Rad 23:


==Vidare läsning==
==Vidare läsning==
*[[Bondeson, August]]: ''Bålastugan i Halland'', i Minnen från Nordiska museet, utgivna av Artur Hazelius. Band I, häfte II. ([[Litteraturåret 1881|1881]])
*[[Bondeson, August]]: ''Bålastugan i Halland'', i Minnen från Nordiska museet, utgivna av Artur Hazelius. Band I, häfte II. (1881).
*Erixon, Sigurd. ''Möbler och heminredning i svenska bygder. Del II.'' Nordiska museets förlag, Stockholm 1926.
*[[Erixon, Sigurd]], ''Svensk byggnadskultur. Studier och skildringar belysande den svenska byggnadskulturens historia'' (1947). Ny upplaga: Ekstrands Bokförlag, Lund 1982.
*[[Erixon, Sigurd]], ''Svensk byggnadskultur. Studier och skildringar belysande den svenska byggnadskulturens historia'' (1947). Ny upplaga: Ekstrands Bokförlag, Lund 1982.
*Harplinge Hembygds- och Fornminnesförening. Harplinge. En bok om hembygden. Halmstad 1927.
*Harplinge Hembygds- och Fornminnesförening. Harplinge. En bok om hembygden. Halmstad 1927.
*[[Harplinge Hembygdsförening]]. ''Harplinge. En bok om hembygden. Del II''. Laholm 1973.
*[[Harplinge Hembygdsförening]]. ''Harplinge. En bok om hembygden. Del II''. Laholm 1973.
*Lantmäteriet, Halmstad. Akt 13-HAR-10; Akt 13-HAR-47; Akt 13-HAR-97.
*Sandklef, Albert. [https://runeberg.org/stf/1933/0235.html ”En halländsk föregångare till Artur Hazelius.”] ''Svenska Turistföreningens Årsskrift 1933''.
*Sandklef, Albert. [https://runeberg.org/stf/1933/0235.html ”En halländsk föregångare till Artur Hazelius.”] ''Svenska Turistföreningens Årsskrift 1933''.
*Sandklef, Albert. ''Hallandsgårdar. Bebyggelse på gårdar och torp före 1900.'' Nordiska museet, Stockholm 1953, (ss. 161-165).
*Strömbom, Margareta. ''Bålastugan, Bexellska ryggåsstuga, föregångare till friluftsmuseet Skansen''. CAL-Förlaget, Varberg, 2007.
*Strömbom, Margareta. "Bålastugan i Varberg - det första K-märkta huset i Halland." ''Ale. Historisk tidskrift for Skåne. Halland och Blekinge,'' nr 2, 2009.
<!--*Sandklef, Albert. ''Hallandsgårdar. Bebyggelse på gårdar och torp före 1900''. Nordiska museet, 1953.
<!--*Sandklef, Albert. ''Hallandsgårdar. Bebyggelse på gårdar och torp före 1900''. Nordiska museet, 1953.
*Sandklef. ”Varbergs museum 50 år.” ''Hallands Nyheter'', 4 juli 1966.
*Sandklef. ”Varbergs museum 50 år.” ''Hallands Nyheter'', 4 juli 1966.

Versionen från 5 september 2024 kl. 15.49

Bexellska ryggåsstugan
Interiör 1908. Flickan på bilden är Bexells dotter Herdis.

Bålastugan, även kallad Bexellska ryggåsstugan, är ett äldre kulturhus i Varberg, vid Träslövsvägen 1.

Bålastugan är det egennamn Alfred Bexell (1831–1900) gav huset sedan han köpt det; detta framgår av bevarade dokument. Benämningen Bexellska ryggåsstugan infördes 1933 av den legendariske museichefen Albert Sandklef i Varberg. Ryggåsstugor med häbbarshus eller häbbaren (härbren) var till mitten av 1800-talet den vanliga typen av bostad för allmogen i södra Sverige. Hustypen förekom i Halland, Västergötland, Småland, Blekinge och Skåne. Husets eller längans storlek varierade allt efter bondens behov och välstånd. Ordet ryggåsstuga kommer av att huset saknar plant innertak och är öppet upp till takåsen. Att ryggåsstugor ibland kallas ”bålastugor” beror på att de i regel var byggda av tudelade stockar eller ”båler”. Etnologen Sigurd Erixon uppfann benämningen sydgötiskt hus eller högloftsstuga.

Själva ryggåsstugan torde idag vara ett av få allmogehem i landet som alltjämt har kvar alla sina ursprungliga inventarier från sekelskiftet 1700-1800. Flera av möblerna är dekorerade med initialer, årtal och/eller blommor eller andra motiv, och på bänkarna ligger broderade dynor. På sängloften och på en dörr finns målade texter. I snedtaket i storstugan sitter textilier och sydsvenska bonadsmålningar. De senare kom till för att dekorera bondens hem under julen och har därför främst motiv från Bibeln. Under resten av året var de undanlagda, men sedan Bålastugan blev museum sitter bonaderna uppe året om.

Historia

Ryggåsstugan och de två häbbaren – hela den sammanbyggda längan – uppfördes 1785 på Kulsegård i Särdals by i Harplinge socken som ett av manhusen där; de två manhusen utgjorde ena längan i den kringbyggda gården. Huset köptes 1876 med sitt lösöre av riksdagsmannen och godsägaren Alfred Bexell, som för kommande generationer ville bevara ett genuint, äldre allmogehem; de flesta ryggåsstugor revs i samband med laga skiftet. Enligt köpeavtalet skulle Alfred Bexell bygga ett modernt bostadshus åt säljaren, Jöns Jönsson, och först när detta var klart fick ryggåsstugan flyttas. Jöns Jönsson fick bara behålla sina gångkläder. Alla inventarier - även den gamla snusdosan hans farfar en gång ägt - skulle lämnas kvar i stugan för att vittna om en äldre, helt autentisk allmogemiljö.

Huset flyttades till Göingegården utanför Varberg, där det uppfördes i sitt ursprungliga skick och 1879 blev museum. Själva ryggåsstugan visades som en äldre allmogebostad. I häbbaren (som varit förrådslokaler och på sommaren även använts till sov- och vävkammare) ställde Bexell ut de kulturhistoriska föremål, huvudsakligen allmogeobjekt, som han samlat sedan tonåren. I och med köpet av Bålastugan blev Bexell den förste i Sverige som tillvaratog ett allmogehem i musealt syfte och förverkligade friluftsmuseitanken. Runt 1880 besökte Artur Hazelius Bålastugan och torde ha inspirerats av Bexells kulturgärning – ett tiotal år innan han 1891 invigde sitt friluftsmuseum Skansen i Stockholm. I egenskap av museum fick Bålastugan följa med, när Bexell flyttade till en annan gård; den har även stått på Torstorp gård i Grimeton och på Kullagård i Veddige.

Efter Alfred Bexells bortgång flyttade hans änka Cecilia (1843–1929) 1907 Bålastugan till odaljordar utanför Varberg (senare integrerade i staden), där museet återinvigdes den 16 juni med besök av Prins Carl. Sommaren 1907 skrev över 1000 besökare i gästboken, bl.a. Leo Tolstoj d.y. från St. Petersburg. Museiverksamheten fortsatte fram t.o.m. 1915. År 1916 sålde Cecilia Bexell de flesta föremålen i Bexellska samlingarna (dock inte ryggåsstugans lösöre) på auktion. Många av dem köptes av en liten förening som bildats i avsikt att grunda ett hembygdsmuseum i Varberg. Det lilla museet växte under Albert Sandklefs ledning med åren och är idag länsmuseum. Hallands kulturhistoriska museum har alltså sina rötter i Bexells samlingar.

Efter Cecilia Bexells död tog dottern Ebba Sandberg (1871–1969) över Bålastugan och senare dottersonen, folklivs- och bonadsforskaren Nils Strömbom (1898–1983). Sedan 1930-talet är häbbaren inredda med kvarvarande möbler ur Bexellska samlingarna samt några andra tidsenliga allmogeföremål. Under Nils Strömboms tid kom Bålastugan att starkt förknippas med det sydsvenska bonadsmåleriet. I huset förvarades då landets största privata bonadssamling. Dit kom vetenskapsmän och forskare för att studera bonader och delta i bonadssymposier. År 1993 donerades merparten av samlingen till länsmuseet i Varberg, där delar av den är utställda. Många bonader blev dock kvar i Bålastugan, som idag - jämte bonadsmuseet i Unnaryd - torde vara det museum i landet som har den största permanenta utställningen av sydsvenska bonader. De kan där ses i en autentisk allmogemiljö och inte bara som objekt i en museilokal.

År 1952 blev Bålastugan, enligt 1942 års lag om skydd av kulturhistoriskt märkliga byggnader, det första privata byggnaden i Halland som K-märktes. Handlingen undertecknades av landshövding Reimer Johansson. År 2006 upphävdes K-märkningen av Länsstyrelsen [1][2], som ansåg att häbbaren (på grund av storleken) byggts om. Enligt släkten som ägde huset från 1876 till 2003, har någon sådan ombyggnad dock inte skett. Arkivhandlingar hos Lantmäteriet upprättade 1844 vid laga skiftet (Akt 13-HAR-97) visar även att de flesta av de i Särdal då 14 kvarvarande ryggåsstugorna (för vilka mått är angivna) var ovanligt stora. Det framgår även att ”Bålastugan” och den andra ryggåsstugan på Kulsegård var högre än alla de övriga ryggåsstugorna i Särdal. Tack vare sillfiske, marknadsplats m.m. var Särdal en välmående by, vilket avspeglades i bostäderna.

Bålastugan vårdades av Alfred och Cecilia Bexell och deras ättlingar i 128 år, innan den 2003, testamentariskt, donerades av Nils och Gulli Strömbom till Stiftelsen Hallands länsmuseer. Sedan dess sköts kulturhuset av Länsmuseet Varberg, som också har hand om visningarna för allmänheten och olika grupper.

Referenser

  1. ^ ”Bexellska Bålastugan fråntas skydd”. Sveriges Radio. 2 september 2006. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=930006. Läst 10 februari 2019. 
  2. ^ länsantikvariens årsredogörelse 2006, sid 64[död länk]

Vidare läsning

  • Bondeson, August: Bålastugan i Halland, i Minnen från Nordiska museet, utgivna av Artur Hazelius. Band I, häfte II. (1881).
  • Erixon, Sigurd. Möbler och heminredning i svenska bygder. Del II. Nordiska museets förlag, Stockholm 1926.
  • Erixon, Sigurd, Svensk byggnadskultur. Studier och skildringar belysande den svenska byggnadskulturens historia (1947). Ny upplaga: Ekstrands Bokförlag, Lund 1982.
  • Harplinge Hembygds- och Fornminnesförening. Harplinge. En bok om hembygden. Halmstad 1927.
  • Harplinge Hembygdsförening. Harplinge. En bok om hembygden. Del II. Laholm 1973.
  • Lantmäteriet, Halmstad. Akt 13-HAR-10; Akt 13-HAR-47; Akt 13-HAR-97.
  • Sandklef, Albert. ”En halländsk föregångare till Artur Hazelius.” Svenska Turistföreningens Årsskrift 1933.
  • Sandklef, Albert. Hallandsgårdar. Bebyggelse på gårdar och torp före 1900. Nordiska museet, Stockholm 1953, (ss. 161-165).
  • Strömbom, Margareta. Bålastugan, Bexellska ryggåsstuga, föregångare till friluftsmuseet Skansen. CAL-Förlaget, Varberg, 2007.
  • Strömbom, Margareta. "Bålastugan i Varberg - det första K-märkta huset i Halland." Ale. Historisk tidskrift for Skåne. Halland och Blekinge, nr 2, 2009.

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bålastugan&oldid=55870314”