August Wijkander

Erik Anders Gustaf August Wijkander, född 14 mars 1849 i Stockholm, död 29 oktober 1913 i Göteborg, var en svensk fysiker.

Wijkander blev 1868 student i Lund, 1872 filos. kandidat där och promoverad till filos. doktor i Uppsala, kallades samma år till docent i astronomi vid Uppsala universitet och 1873 till docent i fysik och meteorologi vid Lunds universitet samt utnämndes 1881 till professor och föreståndare för Chalmerska slöjdskolan i Göteborg, sedan 1883 kallad Chalmers’ tekniska läroanstalt, och blev vid dess ombildning till Chalmers’ tekniska institut dettas förste rektor. Från denna post, med vilken professuren i fysik var förenad, avgick han 1913. I Chalmers historieskrivning går han under namnet August Wijkander.

Wijkander deltog som fysiker och astronom i svenska polarexpeditionen till Spetsbergen (med övervintring där) 1872-73. Som representant för svenska Vetenskapliga akadademin bevistade han polarkonferenserna i Hamburg 1879, Bern 1880, St. Petersburg 1881 och Wien 1884. Han företog 1877 och 1878 som riksstatens stipendiat samt 1889 på egen bekostnad studieresor till Tyskland, Österrike, Frankrike och England. Han var ledamot av Göteborgs högskolas styrelse 1888-1913. Wijkander inlade betydande förtjänst om Chalmers’ tekniska läroanstalts storartade utveckling och gjorde kraftig insats vid den högre tekniska undervisningens ordnande i allmänhet som ledamot av den för ändamålet 1906 tillsatta kommittén. Genom sin kommunala verksamhet framstod han som en av Göteborgs märkesmän.

1883-1909 var han ledamot av stadsfullmäktige (1898-1909 ordförande), ordförande i hamnstyrelsen 1899-1913 och ledamot i flera järnvägsstyrelser m. m. 1887, 1891 -96 var han en av stadens riksdagsmän i Andra kammaren och 1907-11 i Första samt hade 1891 -93 och 1895 plats i tillfälliga utskott och 1894 i bevillningsutskottet. Wijkander var ledamot av hydrografiska kommissionen till 1899 och ordförande i kommittén för arméns och flottans pensionsväsen. Han skrev flera avhandlingar över astronomiska, meteorologiska och jordmagnetiska ämnen. Han var ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund (1874) och Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1881).

• Läran om naturföreteelserna och verldskropparne (band 3 av "Naturlära for elementarläroverken", 1879)
• Lärolok i fysik (3 band, 1884 -86)
• Fysikens grunder (1888)
• Elektroteknikens grunder (1900)
• Chalmerska institutet 1829-1904 (1907)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wijkander, Erik Anders, 1904–1926.