två

Svenska

Räkneord

två

uttal: två:tvoːⓘ

grundtalet 2 mellan ett och tre, II med romerska siffror
Människan har två ögon.

Etymologi: Av fornsvenska tvā, ackusativ av tvēr, av fornnordiska tveir, av urgermanska twai, av urindoeuropeiska *dwóh₁.

Besläktade ord: tve-, tvenne, tvilling, tu, tvåa

Sammansättningar: tvåbent, tvåblad, tvåbyggare, tvåcylindrig, tvådelad, tvådimensionell, tvådraget, tvådörrars, tvåeggad, tvåfaldig, tvåfilig, tvåflikad, tvåfrontskrig, tvåfärgad, tvåhet, tvåhjulig, tvåhjuling, tvåhjärtbladig, tvåhornad, tvåhundra, tvåhundrade, tvåhövdad, tvåkrona, tvåkölad, tvåkönad, tvålågig, tvåläppig, tvåmans, tvåmastad, tvåmastare, tvåmotorigv tvåondel, tvåpack, tvåpar, tvåpoängare, tvåprocentig, tvåpucklig, tvåradig, tvårading, tvårummare, tvårummig, tvårums, tvåsidig, tvåsiffrig, tvåsitsig, tvåskaft, tvåskenig, tvåskift, tvåsnåret, tvåspaltig, tvåspann, tvåspråkig, tvåspråkighet, tvåstavig, tvåstegsraket, tvåstjärnig, tvåstruken, tvåstämmig, tvåtaktare, tvåtaktig, tvåtakts, tvåtal, tvåtiden, tvåtumsspik, tvåtungad, tvåtusen, tvåtusende, tvåvinge, tvåvånings, tvåvägs, tvåvärd, tvåårig, tvååring, tvåårs, tvåäggig, tvåöring

Fraser: det ska vi allt bli två om

Jämför: Bayerska zwo eller zwoa, bokmål to, centralfrankiska zwei eller zwien, danska to, engelska tway eller twain eller two, frisiska twa, färöiska tveir, isländska tveir, jiddisch צוויי (tsvey), luxemburgiska zwee, lågskotska twa eller twae, nederländska twee, nynorska to eller tvo, sachsiska zwee, saterfrisiska two eller twäin, tysk lågtyska twee, tyska zween eller zwei eller zwo, wymysöriska cwē, älvdalska twå, östfrankiska zwej

Översättningar

grundtalet 2

afrikaans: twee^(af)
albanska: dy^(sq)
asturiska: dos^(ast) m
aymara: paya^(ay)
azerbajdzjanska: iki^(az)
belarusiska: два^(be)
bokmål: to^(no)
bosniska: dva^(bs)
bretonska: daou^(br)
burmesiska: နှစ်^(my) (hnac)
cherokesiska: ᏔᎵ (tali)
danska: to^(da)
enaresamiska: kyehti
engelska: two^(en)
esperanto: du^(eo)
estniska: kaks^(et)
finsk romani: dui
finska: kaksi^(fi)
franska: deux^(fr)
frisiska: twa^(fy)
färöiska: tveir^(fo), tvey
gotiska: 𐍄𐍅𐌰𐌹 (twai)
grekiska: δυο^(el), δύο^(el)
grönländska: marluk^(kl)
hebreiska: שניים (sh'náyim)
iriska: dó^(ga)
isländska: tveir^(is)
italienska: due^(it)
japanska: 二^(ja) (に^(ja), ni), 二つ^(ja) (futatsu)
jiddisch: צוויי, (tsvey)
kazakiska: екі^(kk)
khmer: ពីរ^(km) (pii)
kinesiska: 二^(zh) (èr)
kirgiziska: эки^(ky) (eki)
koreanska: 둘^(ko) (dul)/두^(ko) (du); 이^(ko) (二^(ko); i)
kroatiska: dva^(hr), dvije^(hr)
kurdiska: do^(ku) دوو^(ku)
kymriska: dau^(cy)
ladino: דוס, dos
lao: ສອງ (sǭng)
latin: duo^(la)
limburgiska: twieë^(li)
lulesamiska: guokta
luxemburgiska: zwee^(lb), zwéin^(lb) m, zwou^(lb) f
lågskotska: twa
lågtyska: twee^(nds)
magindanao: duwa
malajiska: dua^(ms)
maltesiska: tnejn^(mt)
maori: rua^(mi)
mapudungun: epu
maranao: dowa
marshallesiska: ruo
mirandesiska: dous
miskito: wal
nahuatl: ome^(nah)
navajo: naaki
nederländska: twee^(nl)
nordsamiska: guokte
novial: du
nynorska: to⁽ⁿⁿ⁾
ojibwe: niizh
persiska: دو^(fa) (do)
polska: dwa^(pl)
portugisiska: dois^(pt) m, duas^(pt) f
punjabi: ਦੋ (do)
quechua: iskay^(qu)
rohingya: dui
rumänska: doi^(ro) m, două^(ro) f
ryska: два^(ru), две^(ru) f
samoanska: lua^(sm)
sanskrit: द्वि^(sa) (dvi)
sicilianska: dui^(scn)
skotsk gäliska: dà
slovakiska: dva^(sk), dve, dvaja
somaliska: laba^(so)
spanska: dos^(es)
svensk romani: dy
sydsamiska: göökte
tadzjikiska: ду^(tg) (du)
tagalog: dalawa^(tl)
tai lü: ᦉᦸᧂ (ṡoang)
tausug: duwa
thai: สอง^(th) (sɔ̌ɔng)
tibetanska: གཉིས (gnyis)
tjeckiska: dva^(cs), dvě^(cs)
tok pisin: tupela
tonganska: ua
turkiska: iki^(tr)
turkmeniska: iki^(tk)
tyska: zwei^(de)
udmurtiska: кык
uiguriska: ئىككى^(ug) (ikki)
ukrainska: два^(uk), дві f
ungerska: kettő^(hu), két^(hu)
uzbekiska: ikki^(uz)
vepsiska: kaks'
vietnamesiska: hai^(vi)
älvdalska: twå

Verb

Böjningar av två

Aktiv

Passiv

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

–

Particip

Presens

tvående, tvåendes

Perfekt

tvådd

Not:	svag böjning

Böjningar av två

Aktiv

Passiv

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

–

Particip

Presens

tvående, tvåendes

Perfekt

tvagen

Not:	stark böjning

två

uttal: två:tvoːⓘ

(ålderdomligt) tvätta
Etymologi: Från äldre fornsvenska þva. Besläktat med tvaga, tvätta, tvål. Germansk rot, besläktat med bl.a. fornengelska þwean, "tvätta", dialektal tyska zwagen, och (via frankiska) engelska towel.

Varianter: Genom nybildning utifrån supinumstammen tvag- har tvaga uppkommit som en variant för verbets grundform, med motsvarande former tvagar, tvagade och tvagat i presens, preteritum respektive supinum.

Besläktade ord: tvagning (av supinumstammen tvag- med tillägg av avledningssuffixet -ning)

Fraser: två sina händer – avsäga sig ansvaret för en utförd handling

Sammansättningar: betvå, rentvå

Se även: tvaga