to

Se även tö, tó och tő.

to

1. (överkalixmål) två

   Etymologi: Av ackusativ till fornnordiska tveir, av urgermanska *twai, av urindoeuropeiska *dwóh₁.

to

1. (skånska) ullig

to

1. två

Etymologi: Av ackusativ till fornnordiska tveir, av urgermanska *twai, av urindoeuropeiska *dwóh₁.

to m eller n

1. tyg, material, stoff
2. egenskap, tåga, (gott) gry, (rätt) virke, ruter

to

1. böjningsform av toe

to

1. två

Etymologi: Av forndanska to, av ackusativ till fornnordiska tveir, av urgermanska *twai, av urindoeuropeiska *dwóh₁.

to

• uttal: tuː (betonat), tʊ (obetonat, framför vokal), tə (obetonat, framför konsonant)

1. att; framför verb

   Homofoner: too, two

to

• uttal: tuː (betonat), tʊ (obetonat, framför vokal), tə (obetonat, framför konsonant)

1. till (anger mål för en rörelse eller förflyttning)

   I am travelling to Stockholm.

   Jag reser till Stockholm.

2. till, åt (anger en mottagare)

   Give these to Tom.

   Ge dessa till Tom.

3. i (om klockslag)

   five to twelve

   fem i tolv

to

1. två

Etymologi: Av ackusativ till fornnordiska tveir, av urgermanska *twai, av urindoeuropeiska *dwóh₁.

to n [1–2], f [3]

1. tyg, material, stoff
2. egenskap, tåga, (gott) gry, (rätt) virke, ruter
3. tuva (gräsfläck)

to

1. den här, det här
2. det

to

1. till