Chapter Text
Chapter 1 Unplanned does not mean unwanted or unloved. It just means life knew what I needed before I even did.
Throw back
Det var två streck, hon var gravid.
Men allt som snurrade i hennes huvud var frågan: Är det Snapes eller Lucius?
—-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hermione fick panik, hon la ner testet i hennes väska och skyndade sig till Ginny, hon visste inte vad hon skulle göra men hon behövde prata med någon om det innan hon bestämde sig för vad hon skulle göra. Hon hade varit så försiktig, hon hade tagit p-pillren samma tid varje dag i 10 år nu och hon hade aldrig haft några problem tidigare.
Hon kom fram till Ginnys hus och knackade på. Så fort hon öppnade dörren så bröt Hermione ihop och började gråta, Ginny som nästan aldrig hade sett henne gråta fick panik “Kom in Mione, det är lungt vad som än har hänt så löser vi detta” “Nej..det går inte.. det är kört” Ginny ledde in Hermione till vardagsrummet och satte ner henne i soffan innan hon satte sig bredvid “Vad är det som har hänt? Har Snape gjort något emot dig?”
Hermione skakade på huvudet, hon kunde fortfarande inte få ut några ord så Ginny bestämde sig för att hålla om henne och låta Hermione gråta ut i hennes famn medan hon väntade på att Hermione skulle lugna ner sig tillräckligt för att kunna prata. “Jag..jag är gravid” viskade Hermione “Okej är inte det bra? Snape har varit fantastisk med James” Hermione började gråta igen “Du vet att det finns alternativ, det är din kropp och det är du som bestämmer om du vill behålla barnet” “Jag vet det är inte det som är problemet” “Så vad är det som har hänt?” “Jag vet inte om det är Snapes”
Ginny kollade på sin bästa vän med stora ögon, efter allt Hermione hade varit med om kunde hon aldrig tro att hon skulle kunna vara otrogen mot någon. Hon och Snape verkade så lyckliga med varandra men hon hade kanske fått fel bild av deras relation?
“Mione har du..mm” “Nej, nej självklart har jag inte varit otrogen” Hermione förstod att det var dit Ginnys tankar skulle gå, hon hade aldrig berättat eller nämnt något om Lucius eller klubben “Vi har.. vi har haft trekant” “Okej men det är ju inte så stor chans att det inte Snapes om du bara har legat en gång med någon annan” Hermione skakade på huvudet “Det är inte en gång, det har pågått länge”
Ginnys huvud snurrade nu, hon var säker på att Hermione var tjejen som bara hade sex i missionären och nu visade det sig att hon hade haft trekant och inte bara en gång “Har det varit med olika personer?” Hermione tog ett djupt andetag innan hon svarade “Nej det har varit med samma så det finns bara två möjliga pappor”
“Men det är väl bra?” Ginnys röst skakade medan hon sa det, hon visste inte vad hon skulle göra, hon hade aldrig hört någon annan ha samma problem och hon var förlorad när det kom till vad hon skulle göra. Ginny fortsatte smeka hennes rygg. “Vad vill du göra?” “Jag vet inte, jag måste berätta för Snape men jag vet inte hur, jag får panik av tanken att han ska lämna mig nu”
“Han älskar dig och han var med på det hela, du har inte gjort något fel” “Jag vet men jag borde ha skyddat mig bättre” “Dom hade oxå kunnat skydda sig” “Mmm” “Stanna här Mione, vi åker hem till dig och hämtar kläder och sen stannar du här med oss så att du kan tänka över allt i lugn och ro innan du pratar med honom” Hermione visste inte vad hon skulle göra men just nu lät Ginnys förslag väldigt frestande, hon visste inte hur hon skulle kunna möta Snape utan att bryta ihop.
“Vill du stanna här medan jag hämtar dina saker?” Hermione skakade på huvudet “Snape har lektion i en timme till så om vi skyndar oss så hinner vi innan han är tillbaka” Hermione och Ginny skyndade sig med att plocka ihop lite kläder och det hon skulle behöva för dom närmsta dagarna innan dom skyndade sig att lämna innan Snapes lektion skulle ta slut. När dom kom tillbaka hem till Ginny och Harry så gjorde Ginny te medan Hermione packade upp sina saker i gästrummet.
När Harry kom hem med James så bröt Hermione ihop igen och han försökte göra det han kunde för att trösta henne “Andas ta det lugnt, vi löser det här” När Hermione hade lugnat ner sig tillräckligt för att förklara vad som hade hänt så gjorde hon det men hon lämnade detaljen om att hon inte visste vem pappan var. Hon visste att det inte skulle ta lång tid innan Snape skulle bli orolig och börja leta efter henne och hon visste inte vad hon skulle göra då.
“Ginny, vad gör vi när han kommer?” “Jag löser det, gå och lägg dig och vila”
Hermione kunde höra från sängen när knackningarna på dörren började och hur Ginny öppnade dörren, hon kunde inte höra så mycket av själva samtalet mer än att snape var upprörd och vägrade lämna innan han fick träffa henne. Ginny kämpade emot och vägrade släppa in honom och sa att hon bara behövde lite tid för sig själv. Snape hade tillslut motvilligt lämnat huset.
En dag blev till två som sen blev till tre, Hermione hade fått flertalet brev från Snape men hon hade inte öppnat något av dem. Hon visste att hon skulle bryta ihop totalt om hon öppnade dom och det räckte med att hon redan spenderade majoriteten av dagarna gråtandes i sängen.
Hon hade fått lindat om sin arm flera gånger efter att hon återigen i panik och stress hade rivit upp armen igen och hon var glad att Ginny inte hade sagt något om det utan bara hjälpt till att plåstra om allt.
Hon hade sjukanmält sig till jobbet och kollegorna hade också blivit oroliga och börjat fråga Harry efter svar då hon aldrig var sjuk. Den fjärde dagen så hörde Hermione att någon knackade på dörren igen och hon förväntade sig att det skulle vara Snape som stod där men när hon hörde Harry öppna dörren så kunde hon höra Lucius röst. Hon misstänkte att det var Snape som hade skickat honom i ett försök att få henne att komma hem igen men hon var inte helt säker. Efter en stund så kom Harry in till hennes rum “Umm Lucius är här och frågar efter dig, vad vill du att jag gör?”
Hermione tog ett djupt andetag men hon visste också att när hon väl skulle säga något så måste det vara till Snape. “Säg bara att jag mår bra och inte vill ha besök” Harry lyckades skicka iväg Lucius oxå innan han tvingade Hermione att komma ner och dricka te “Du måste ta tag i det här nu Hermione, jag ser att du inte mår bra och det kommer inte bli bättre av att du låser in dig på ett rum” Hon nickade, hon visste att han hade rätt och hon kunde inte skjuta upp problemet längre.
“Du kanske borde börja med att öppna Snapes mail? Jag kan sitta med dig här om det känns bättre” Hermione nickade och hämtade datorn, dom låg i den ordningen dom hade kommit så hon öppnade det första.
Hermione Love, snälla prata med mig, vad det än är som har hänt så kan vi lösa det här jag älskar dig.
Nästa mail såg ganska lika ut men i det så bad han henne att komma hem.
Tredje mailet var det längsta
Du kan inte fortsätta att ignorera mig, vi är ett par och som par jobbar man tillsammans, det ska vara du och jag mot världen. Vad det än är som hänt eller om du gjort något så kan vi lösa det och jag kommer aldrig sluta att älska dig. Snälla kom hem till mig nu, jag kan inte äta eller sova utan dig och är orolig konstant. Det här betteendet är inte likt dig och jag vet inte vad jag ska göra längre
Hermione kände hur tårarna började falla för hennes kinder. Hon hade inte tänk på hur mycket smärta hon orsakade honom genom att bara lämna, hon hade varit orolig för hans reaktion och hon inbillade sig själv att hon gjorde för att skydda honom. “Jag måste åka hem” “Är du säker på att det är en bra idé och åka nu?” “Jag måste om jag ska ha en chans att rädda oss” Harry nickade “Jag kommer komma över imorgon och se till att allt är bra och om du behöver så är det bara att komma tillbaka. Du vet vart extra nyckeln är om vi inte är hemma” Harry ställde sig upp och kramade om henne.
När Hermione stod utanför dörren in till Snapes lägenhet så kom tvivlet tillbaka, klarade hon verkligen av det här? Vad skulle hon ens säga? Men när hon nästan hade bestämt sig för att vända om så öppnades dörren och hon stod nu öga mot öga med Snape. Han kramade genast om henne och drog med henne in till deras vardagsrum “Vad är det som händer?”
Hermione satt tyst och stirrade ner i golvet. Snape blev bara mer och mer orolig, han var så säker på att hon skulle lämna honom och han visste att han aldrig skulle bli hel igen om hon gjorde det. “Jag vet inte hur jag ska säga det” “Säg det bara som det är” Han sa det med en argare ton än vad han hade tänk men det var svårt att hålla tillbaka känslorna “Jag umm jag.. jag är gravid” Hermione hade fortfarande inte kollat upp på Snape men hon kunde känna hur han stelnade till och när hon väl mötte hans blick så såg hon chocken i hans ögon. Hon tog hans hand och kramade om den medan hon väntade på att han skulle ta in det hon hade sagt och hon var orolig över hans reaktion.
“Du är gravid?”
Hermione nickade "Men vi har skyddat oss, har du um..” Hermione kunde inte tro att han kunde tro att hon på något sätt hade mixtrat med sina p-pillerna för att bli gravid “NEJ det är väl klart att jag inte har, du har sett mig tagit dom” “Jag vet jag vet. Förlåt” Snape drog upp henne i hans famn och Hermione började gråta igen och Snape försökte att lugna ner henne trots att han själv hade panik.
Hermione somnade tillslut i hans famn och Snape flyttade över henne till sängen innan han bestämde sig för att han behövde ventilera med någon så han begav sig upp till McGonagalls kontor och knackade på.
En förvirrad McGonagall öppnade dörren “Severus? "Vad gör du här så sent?” “Kan jag komma in?” Hon släppte in honom genom dörren och gick för att hämta två glas och whiskey “Med tanke på klockan så tror jag vi behöver något starkare än te” Snape nickade.
“Vad är det som händer? Har det med Hermione att göra? Jag har märkt att hon inte kommit hem dom senaste dagarna." "Ja, det har hänt något och jag vet inte vad jag ska göra” “Börja från början, vad är problemet?" Snape satt tyst en lång stund innan han svarade henne “Hon är gravid” Snape kollade fortfarande inte upp men tog en stor klunk whiskey i hopp om att lugna ner sina nerver.
McGonagall satt stum, hon visste inte vad hon skulle säga men samlade sig efter en stund “Okej, vet du vad hon vill göra?” “Nej, men vi vet båda att sanolikheten att hon skulle göra en abort är så gott som noll” “Hur känner du?” “Jag vet inte, det kom från ingenstans, jag har aldrig tänkt att jag ska bli pappa, jag vet inte ens om jag klarar av det”
"Du kommer att lösa det på något sätt, jag känner dig och det finns inget du inte klarar av” “Men det här handlar om ett liv, det är inte bara jag som blir påverkad om jag misslyckas utan nu kommer det vara ett oskyldigt litet barn som kommer få ta konsekvenserna” “Du kan inte tänka så, det enda du ska göra är att göra så gott du kan och att vara där för ert barn” Snape nickade, han kände sig inte klarare men det kändes skönt att ha sagt något “Jag tror du borde gå ner till henne innan hon vaknar och tror att du lämnat henne” “Ja, du har rätt som vanligt”
Hermione låg fortfarande och sov när han kom tillbaka så han smög ner bredvid henne och hon vände sig genast om och höll om honom. Dessa tre dagar hade varit bland det värsta han varit med om. Eleverna hade undvikit honom mer än vanligt och han hade delat ut mer kvarsittningar på 3 dagar än vad han brukar göra på en hel vecka. Klumpen i magen gjorde det svårt att somna trots att hon låg där bredvid honom så kändes hon så långt bort.
Hermione var förvånad över att Snape var kvar i sängen när hon vaknade “Börjar inte din lektion snart?” Han skakade på huvudet “Vi behöver prata” Hon kände paniken börja krypa in, Snape kunde se det på henne och han tog hennes hand “Vill du ligga kvar här eller ska vi gå till soffan?” “Stanna här” Hon vägrade släppa hans hand och ingen av dom sa något på en lång stund.
“Vad vill du göra?” Hermione fick hålla tillbaka tårarna när hon skulle svara “Jag kommer att behålla barnet… men du.. du behöver inte..jag vill inte att du ska känna dig tvungen att stanna om du inte vill” “Du betyder allt för mig, jag visste redan så fort du berättade att du tänkte behålla men jag ville fråga dig” “Jag vet inte om du har tänkt på de.. du har precis fått veta men.. vi har ett problem till…” Han suckade högt och kollade på henne “Vad menar du?” Hans röst hade blivit argare och även om hon visste att ilskan egentligen inte var riktad mot henne så tog det hårt.
Hon fortsatte sitta tyst och Snape började flytta på sig “Snälla lämna inte” Han stannade upp “Kan du snälla berätta vad det är?” Hermione kollade ner på täcket och viskade “Jag vet inte vems det är” Snape blev helt tyst, det lät inte ens som att han andades.
“Snälla…snälla säg något” “Du menar Lucius?” Hermione nickade, hon försökte snabbt komma på något att säga för att göra situationen lite bättre “Om vi får reda på vilken vecka jag är i så kanske vi kan veta” Han fortsatte sitta tyst och hon bestämde sig för att resa sig upp, det var svårt att ta in och hon hade behövt tre dagar för att ens berätta och han fick allt samtidigt. “Ring din läkare nu och boka in en tid"
Hermione nickade, det var redan gjort hon hade ringt och bokat tid hos bvc dagen efter att hon hade tagit testet. “Jag har tid imorgon klockan 15, vill… vill du följa med?” “Jag ska prata med McGonagall så kan hon säkert lösa det”
Hon kom på en sak och var tvungen att fråga “Var det du som skickade Lucius till Harry?” Snape kollade förvånat upp på henne “Han kom förbi och krävde att han skulle få prata med mig” “Jag pratade med honom men jag bad honom absolut inte att åka till dig”
Det var stel stämning hela dagen och Snape pratade knappt med henne, så hon blev lättad när det knackade på dörren, hon skyndade sig för att öppna eftersom Harry skulle komma förbi men när hon öppnade dörren fick hon en chock och paniken kom direkt “Ursäkta” Hon skyndade sig till toan för att komma undan varför var Lucius här? Hon försökte höra vad dom pratade om men det var svårt fram tills dom började bråka.
Hon skyndade sig snabbt ut till dom “Sluta, stopp" Båda slutade och hon ställde sig emellan dem. Vad är det som händer? Ni brukar inte bråka så här” Hon kollade först på Lucius och sen på Snape, Hon sträckte ut handen “Sev?” Han tog hennes hand och drog med henne tillbaka mot sig själv så hennes rygg var pressad mot hans bröstkorg “Kan någon snälla berätta vad det här handlar om?”
Snape flyttade ner sin ena hand till hennes mage och Lucius svarade “Du är gravid” Det var ingen fråga utan ett statement “Ja” Alla stod bara tysta tills Hermione började gråta “Vad är det Love? Vad behöver du?” Hon grät bara ännu högre.
Snape lyfte upp henne i sängen och båda männen satte sig på varsin sida “Jag hatar det här” “Vad?” “Allt, jag har fuckat upp allt, du pratar inte med mig, lucius kollar konstigt på mig ni bråkar och jag kan inte sluta gråta” Snape försökte trösta henne men det gick inte så bra “Jag älskar dig prinsessan, okej? Jag är bara lite chockad”
Hon nickade efter en stund bröt Lucius tystnaden “Vet ni om,,om vems det är?” Hermione gömde sitt ansikte i Snapes tröja och började gråta igen “Vi ska till läkaren imorgon, då får vi reda på hur långt gången hon är” Lucius kollade förvirrat på Snape “Hur löser det något?” “Har vi tur så har vi inte varit tillsammans när hon blev gravid och då kan vi utesluta dig” Han nickade “Vad gör vi om..” Snape avbröt honom “Det är något vi alla tre får diskutera då, men oavsett vad så är Hermione min och hon kommer alltid att vara min” Lucius gav en kort nickning “Självklart”
Harry hade kommit förbi efter jobbet men lämnat ganska snabbt när han såg att hon levde och var okej. Han insåg att det inte var läge att stanna på te.