Fem åsikter om dejtning i mogen ålder: ”Vi har slutat dejta för urvalet av män är uselt”

Jag har kollat olika dejtningssidor till och från under åren, och kontaktat många. Tyvärr är många så oartiga att de inte ens svarar ”tack, men nej tack”. Jag blir förundrad och frustrerad över alla dessa män som skriver att ”ta gärna kontakt”. Vadå ”ta kontakt”? Ska inte båda engagera sig och ta kontakt? Eller lever män fortfarande i den villfarelsen att de är högre stående och att de kan sitta och vänta? Vill ni hitta någon, så ska väl även ni kontakta kvinnor som ni tycker verkar intressanta! Men det är väl därför frånskilda män snabbt går in i nya förhållanden. Vem som helst som kontaktar dem duger.

Jag var 52 år när en bekant äldre man, som brukade undra över min ensamhet, berättade om en bra man som skulle förtjäna en duktig kvinna som jag. Han ville ordna en träff mellan oss. Först var jag inte intresserad, men sedan blev jag lite nyfiken. Mannen, som var 55, hade också blivit nyfiken. Det blev match och vi gifte oss. Lyckan var stor. Men så kom sorgen när han gick bort efter en svår sjukdom. Bara tre år fick vi tillsammans. Efter sju år som änka träffade jag en änkling i byn som hade köpt ett hus på landet för pensionsåren. Han hade varit änkling i 13 år, men hade inte aktivt sökt efter en ny partner. När vi träffades kunde vi tillsammans prata om det vi hade gått igenom och trösta varandra. Vi blev ett par. Jag var 62, han 65. I min ungdom anade jag inte att jag ännu på slutsträckan får känna kärlek.

Varför bara träffa folk i egen ålder? Var nyligen på min första speeddejtning någonsin och där fanns en massa yngre personer. Jätteintressant att höra vad de tyckte och tänkte.

Jag hade varit ensam länge efter skilsmässa och saknade en vän att träffa. Satte in en kontaktannons i en lokaltidning, men vad hände? Av tio som svarade var åtta i förhållande eller gifta. De ville bara ha ett litet äventyr eller en sexpartner! Inget för mig. Numera har jag en kaffevän och vi har trevligt med samtal, dans, teater med mera. Träffade honom via en vän. Vi är båda runt 70 år.

Vi är ett gäng hurtiga singelkvinnor kring 60. Vi har alla fem slutat dejta, helt enkelt för att urvalet av män i lämplig ålder är uselt. Några av oss har dejtat, till och med sällskapat seriöst en tid, men i två fall av tre hittade mannen en yngre kvinna … Vi har nu som mogna, lite smårunda och gråsprängda trollmödrar konstaterat att det inte är vår förlust att vi inte har någon man. Det är männens.