Sulamita Panduro och hennes pojkvän är oftast yngst på danserna (30). Hon är uppvuxen i San Diego i USA, med latinamerikanska släktband och kom till Finland via studierna.
Jag vänder mig till dansband då jag är tömd på techno
Sulamita Panduro
Panduro ser inte dom många fördomar som florerar om dansbandsmusiken lika klart som jag, artikelskribenten. Och hon ska hjälpa mig att se dansbandskulturen via fördomsfria glasögon.
Varför upplevs dansband inte relevant?
När jag frågar henne om hon alls kan förstå att det finns lyssnare som avskyr dansbandsmusik så tror hon att det handlar om det obekanta.
– Det trendar inte nu. Folk är inte väldigt öppna för sådant som känns främmande.
Skillnaden mellan den musik- och danskultur Sulamita vuxit upp med och den nordiska dansbandskulturen kan sitta i just relevans.
– Där jag är uppvuxen samarbetar unga artister med äldre, klassiska grupper. Det här blåser liv i klassikerna, säger Sulamita.
Det är kärleksballader och berättelser, väldigt romantiska och dramatiska. Och folk dansar oftast när musiken spelas.
Sulamita Panduro om mariachimusik
Dansbandsmusiken har fastnat i dåtiden, och saknar en tydlig koppling till vår samtid, tror hon. Men samtidigt finns det någonting väldigt fint i att umgås med den äldre generationen.
– Jag får en känsla av att många äldre i Finland lämnas utanför.
Stark danstradition
Sulamita Panduro är dansare. I hennes barndom ljöd många musikstilar, allt från west coast-rap till traditionell mexikansk musik och pop. Såsom Selena Quintanilla, känd för att ha tagit den traditionella tajanomusiken till popmusiken.
Också mariachimusiken fanns med – mexikansk folkmusik.
– Alla lyssnar på den. Du lyssnar på den med dina äldre släktingar.
Mariachimusiken går över generationsgränser och är en enande kraft i kulturen, beskriver Panduro det som. Mariachi är ett samlingsbegrepp för många olika stilar, men en stor del av musiken är starkt förknippad med dans.
– Dom äldre i släkten lockar barn in i dansen och lär dem. Det är kärleksballader och berättelser, väldigt romantiska och dramatiska. Och folk dansar oftast när musiken spelas.
Dansen är något roligt som knyter ihop släkten.
– Ofta är det din mormor som är den som dansar och drar ut en på golvet. När man blir äldre inser man värdet i att mingla med den äldre generationen i släkten. Och att dela dansen med dem, förklarar Panduro.
Men dansen innebär också att man visar respekt för den äldre generationen genom att låta äldre släktingar helt enkelt glädjas av synen av en ung generation som har roligt.
Redan här finns likheter mellan den traditionella, ”äldre generationens musik” och nordens dansbandsmusik.
Trots att musiken är annorlunda – i Mexiko är det blås, dur, solsken och passion. Dessutom är det klassat som ett kulturarv enligt Unesco.
Dansbandsmusiken är tango och country filtrerat via den tyska schlagern i kombination av amerikansk och engelsk 50- och 60-talsrock. Så skulle åtminstone jag beskriva den.
– Det är romantiska och sorgliga berättelser. Längtan efter sommaren. Snällt och wholesome. Det känns som att lyssna på en del av historien, säger Panduro.
Snobberi och gatekeeping
För att upprepa: Panduro är också aktiv inom rejvscenen och trots att rejv är mer relevant för unga stadsbor än dansband så finns det gränser.
– Jag vänder mig till dansband då jag är tömd på techno.
Det finns ingen skam i att vara i såväl techno- som dansbandslaget tycker Sulamita och det är inget hon hemlighåller på rejv.
– Det är coolt att göra nåt annorlunda.
Inom alla subkulturer finns det interna debatter om vilka hörn av stilarna som är bäst och viktigast. Sulamita verkar trött på grindvakterna, eftersom så mycket elektronisk musik ändå bygger på samma grund.
Inom dansbandsscenen har Sulamita inte märkt av någon gatekeeping, förutom en.
– Jag har inte haft konversationer med äldre människor eller andra dansare ännu.
Dansbandsevenemangen är en väg in i finsk, men också nordisk kultur.
– Och det låter nostalgiskt trots att jag inte har något att vara nostalgisk över, säger Panduro.
Crashade ingenjörsjulfest för att dansa till Guns Rosor
Hon blev introducerad till dansband för första gången via ett jobb som bartender på nattklubb. Kontrasten mellan fri techno-dans och pardans var tydlig då en dansbandslåt plötsligt fyllde lokalen.
– På technofester är musiken för dig och enbart dig. På dansbandsevenemang är man del av hela rummets rörelser.
Dansbandsmusiken är verkligen den äldre generationens musik, och det märks på dansevenemangen. Sulamita och pojkvännen Henri ”crashade” en ingenjörsjulfest för att se Guns Rosor.
– En äldre kvinna kom fram och berättade hur glad hon blev då vi dansade. Ingen har bemött mig negativt på dansgolvet.
Svårt att hitta danslärare
Via äldstes dans-traditionen presenteras gymnasieeleverna till danserna. Det är indoktrinering jämförbar med skrinning och skidning som en människa förväntas lära sig.
Pojkvännen Henri har visat Sulamita danserna hemma i vardagsrummet.
– Vi flyttar soffbordet och övar och han räknar högt. Jag kan foxtrot och en grund i bugg. Jag har letat efter lärare men jag har inte hittat någon, berättar Sulamita.
Tänk det. Att en så stor och långt pågående aktiv kultur kan vara så… gammaldags. Lite google-optimering kunde vara på sin plats. En lucka som väntar på att fyllas av en villig danslärare?