Köpingen, Grönköp och Kyrkebäcken. Tre vendel-vikingatida handelsplatser i Göta älvdalen Av Martin Rundkvist, Uniwersytet Łódzki, ORCID 0000-0003-2503-2394 Pre-print-version 20 mars 2021 Summary Köpingen, Grönköp and Kyrkebäcken: three Vendel-Viking Period market sites in the Göta River Valley The paper presents and discusses three Vendel-Viking Period market sites in the Göta River Valley that have been discovered and investigated in recent years by the West Swedish Metal Detectorist Group. This informal amateur association collaborates with museums and universities on archaeological fieldwork in the region. In the case of Grönköp in Skepplanda parish, this paper is the first detailed report. In addition to these three sites, the Medieval town site of KastellegårdenKungahälla in Ytterby is also discussed, and brief information is given about a detector survey there that did not turn up any Vendel or Viking Period material. The find category that unites all three sites under discussion is small lead weights. They vary widely in shape. The common 10th century plano-spheroid iron weight with a copper-alloy coating does not occur. Nor do the lead weights from these sites conform to the dirham, mitqal or örtug weight standards. Many instead represent multiples of 3.5 g, with 7 g being particularly common. Inledning Låt oss titta på tre vendel-vikingatida handelsplatser i Göta älvdalen på den svenska västkusten, plus en viktig plats där verksamheten kom igång lite senare. Gemensamt för lokalerna jag diskuterar är att de har blivit upptäckta eller undersökta på senare år av Västsvenska Detektorgruppen, en sammanslutning av seriösa och erfarna metalldetektorister. Bengt Nordqvist skrev kort om dessa undersökningar i Fynd 2014. Jag har senare själv lett undersökningar på två av platserna. Vi börjar uppströms och följer älven mot havet. Köpingen i Fors Frälsehemmanet med det pregnanta namnet Köpingen ligger inom Torpa säteri vid Göta älv i Fors socken. Före säteribildningen tycks namnet ha betecknat en av tre gårdar inom byn Torpa, och i första belägget från 1700 anges de båda namnen som synonymer: “Torpa el. Kiöpingen” (Ortnamnen Flundre, s. 8, 15). På åkern längs älvstranden fann Västsvenska Detektorgruppens Frank Leverin år 2011 en vendel-vikingatida handels- och hantverksplats (Raä Fors 149, L1959:3705) inom ramen för ett hobbysöktillstånd. Sådana tillstånd får enligt rådande regelverk inte tilldelas den som avser att söka efter fornfynd. Därför vill jag här varken påstå eller förneka att Leverins intresse för platsen byggde på en kunnig och insiktsfull bedömning av landskapslägets och ortnamnets arkeologiska potential. 1 Lödöse museum svarade hur som helst på den viktiga upptäckten på ett föredömligt sätt, fast det tog nästan två år. 2013 ledde Mats Hellgren två dagars sökschaktning på platsen och påträffade ca tio grophus, plus diverse stolphål och gropar (Lega 2014). Grophusen och myntfynden bildar tillsammans en klunga på 150 x 90 m. Bränt ben från ett grophus gav en senvendeltida kol-14datering, 660-810 cal AD (ca 95% sannolikhet, Ua-47420, 1279±30). Köpingen är genom denna ganska anspråkslösa insats den av våra tre lokaler som har genomgått den mest omfattande arkeologiska undersökningen under plogdjupet. Man gjorde inga nämnvärda föremålsfynd, men i ett av grophusen fanns järnslagg. Från ploglagret samlade Leverin in 144 metallföremål med dateringar ända fram till 1800talet. En opublicerad fyndlista med klassifikationer av Kristina Bengtsson finns i Lödöse museum. 29 av fynden kan sannolikt dateras före år 1100: åtta bitar av klippta islamiska silvermynt slagna inom perioden 775 till 869 e.Kr. (enligt bedömning av Gert Rispling), en gjuten silverbarr, tre klippta bitar av silvertenar, två sländtrissor i bly och 15 blyvikter. Därtill kommer 15 klädesplomber med senmedeltida eller tidigmodern datering. Fynden låg tätt: Leverin fann nästan alla 144 föremålen under endast 25 timmars arbete. Köpingen bildar ett mönster för vad vi skall leta efter om vi vill hitta fler lokaler av detta slag. Här har vi ett ortnamn, artefakter och anläggningar som är typiska för en vikingatida handelsplats: Köping, silvermynt, hacksilver, vikter och grophus. De åtta utspridda myntfragmenten är slagna inom en period på minst 64 år. Om man betraktar dem som en samtidig nedläggning så kan de inte ha kommit i marken tidigare än år 844. Frånvaron av tyska och engelska mynt tyder på att man inte handlade här efter ca 990, när den västeuropeiska silverperioden började. De många klädesplomberna tyder dock på handelsplatsen vid Köpingen vaknade till igen långt senare. Vi ror nu vidare nerför älven till en mera svårtolkad fyndplats. Grönköp i Skepplanda Fyndplatsen vid Grönköp ligger vid Grönån, som är ett biflöde till Göta älv, just där Forsån rinner ut i Grönån. Namnet är belagt första gången i en tiondelängd från år 1546 som Gönaköping, och senare under samma sekel som Grönekiöping, Grönekiöpungh, Grönnekiöp etc. (Ortnamnen Ale, s. 80). Innebörden bör väl, med stöd av att det första beläggets förled slutar på -a, tolkas som “Grönåköping”, analogt med Lidköping vid Lidans mynning i Vänern. Namnet finns inte kvar på dagens kartor. Jag använder formen Grönköp från den häradsekonomiska kartan av 1890-97 (historiskakartor.lantmateriet.se). Namnet syftar, på kartor och i äldre handlingar, inte på fyndplatsen kring åmotet, utan på en gård i närheten. Den var belägen drygt 300 m uppför Forsån vid en stor stenvalvsbro på en viktig landsväg (Raä Skepplanda 103:1, L1965:8229). Endast en äldre byggnad står kvar på gårdstomten idag, ett gästgiveri. Både gästgiveriet och bron har numera namn efter Vadbacka, som är en by i närheten. Namnbytet skedde under 1900-talet. Kanske hade det med ett visst Veckoblad att göra? Vid Grönköp verkar metallsökeri med kulturhistorisk målsättning ha pågått länge. Det första tecknet på det är från 29 november 1995, då länsstyrelsen gav Riksantikvarieämbetet UV Väst och Lödöse Museum ett gemensamt tillstånd att använda metallsökare under ett år på 13 spridda ytor i trakten (ATA, Skepplanda sn, dnr 424-5870-1995). Insatserna skulle ske inom Projekt Grönköp: “Syftet är att undersöka förhållandet mellan älvtrafiken, dess hamnplatser och bebyggelse framför allt under yngre järnålder/vikingatid och tidig medeltid” (jfr Nordqvist 2014:39-41). Nästa tillstånd är från 16 mars 2012 och utställt på UV Väst (Lst arkiv, dnr 431-33697-2011). Under ett år fick UV 2 använda metallsökare kring åmotet. Mina detektoristvänner har förklarat att alla fältinsatser på platsen har gjorts av dem under överinseende av de organisationer som hade tillstånden. Överinseendet har ibland varit ganska lätt. Grönån och Forsån bildar ett T, och alla tre ytorna kring åmotet har givit viktlod, förmodligen från 7/800-talen. Men vad platsen framför allt har givit är stora mängder svårt korroderade kopparmynt från 17/18/1900-talen. De flesta har hittats mellan gästgiveriet och Tors bro över Grönån, inte vid Vadbackabron över Forsån. De har uppenbarligen att göra med en känd landningsplats för båtar där. Det är tankeväckande att se det eländiga skicket på dessa sentida kopparföremål, och sedan notera hur fattiga platserna som denna uppsats berör är på 1000 år äldre föremål i kopparlegering. Markkemin är uppenbarligen ytterst fientlig, och det har den varit långt före det sura regnets tid. Det mesta av arbetet utfördes åren 2012-14 av Frank Leverin, Kenth Lärk, Anna-Lena Tibell och Svante Tibell. Det finns ingen dokumentation av hur många persontimmar detektoristerna har arbetat vid Grönköp, när arbetet har utförts eller hur arbetstiden har fördelats över ytan. Detta ligger i linje med hur självgående danska och brittiska dagsljusdetektorister brukar arbeta. Deltagarna vid Grönköp uppskattar att det rör sig om närmare 500 persontimmar, inte 100 eller 1000. Utöver oräkneliga små detektorgropar har man öppnat ett provschakt om 3 x 1 m i en fyndkoncentration på en förhöjning i åkern öster om Forsån, utan att finna några anläggningar under plogdjupet. Låt oss nu se på de potentiellt forntida eller tidigmedeltida fynden från Grönköp (Appendix). De är 23 stycken, 11 av dem har GPS-koordinater, och de fördelar sig ganska jämnt inom en yta om 380 x 230 m på ömse sidor om de båda åarna. Väster om Forsån har det varit svårt att arbeta på grund av en fotbollsplan och en mindre entusiastisk lantbrukare. Norr om Grönån verkar insatserna ha varit små. De flesta av fynden är med andra ord gjorda på samma gärde som de sentida kopparmynten. Det har krävt en enorm envishet att ta fram detta till antalet blygsamma fyndmaterial: högst 23 äldre fynd på ca 500 timmar innebär att man har varit tvungen att söka i 22 timmar per fynd. När mitt arbetslag letade efter den yngre järnålderns elitboplatser i Östergötland på 00-talet bedömde vi att en plats var hopplös efter bara 10-13 persontimmar utan relevanta fynd (Rundkvist 2011:17). Man får förmoda att det var de många sentida mynten, en form av tröstpris, som fick detektoristerna att orka vid Grönköp. Men det innebär att platser av samma slag är väldigt svåra att upptäcka om man inte har separata motiv -- som här, ett -köping-namn, en massa moderna mynt och ett metallsökartillstånd -- för att arbeta extremt länge på dem. De äldre fynden domineras av 15 blyvikter (fig. 1) som jag diskuterar nedan tillsammans med liknande från andra fyndplatser. Därtill ett genombrutet rembeslag (fig. 2). Mera oklara i sin datering men potentiellt samtida med vikterna är en bit silverbleck, en päronformad godronnerad knopp i tenn eller bly och en kopparten. Inga fynd måste dateras till hög- eller senmedeltiden. De äldsta fynden i den yngre gruppen är i stället en tvåöring i dåligt silver slagen för Johan III 1573 och en klädesplomb vars prägling uppvisar konturen av en tyvärr oläslig vapensköld. En avbruten örslev eller piprensare i silver har en snarast tidigmodern cirkelrund form på sitt blad, inte den ovala eller droppformade vikingatida formen. 3 Fig. 1. Blyvikter från Grönköp i Skepplanda. Största diameter 32 mm. Foto förf. En vikt från Grönköp tillhör den yngre fyndgruppen: stympat konisk, strikt geometriskt formad och gjord i mässing avviker den tydligt från de valhänt formade äldre blyvikterna. Med en vikt på 23,16 g representerar den 1¾ lod viktualievikt under 17/1800-talen. I sitt nuvarande skick är den 0,08 g lättare än sin avsedda idealvikt. Fig. 2. Genombrutet rembeslag från Grönköp i Skepplanda. Längd 31 mm. Foto förf. 4 De yngre fynden från Grönköp är lätta att tolka: de hänger ihop med en landningsplats för båtar vid ett gästgiveri och en bro på en hårt trafikerad landsväg. Notera att det bara är 27 år mellan det äldsta belägget för platsens namn 1546 och det äldsta myntet 1573. Det kan tyda på att den första bron vid Grönköp byggs i mitten av 1500-talet och ger platsen en förnyad betydelse. De äldre fynden är däremot ganska gåtfulla. Vi är på en köping-ort. Låt oss anta att alla äldre föremål av kopparlegering har brutits ned av markkemin. Varför hittar vi vikter men nästan inga spår av det som vägdes? Bortsett från den troligen sentida örsleven finns det bara ett enda stycke hacksilver från platsen, och det måste inte dateras till vikingatiden. Vi kliver ombord igen. Kyrkebäcken i Ytterby Man har god utsikt över Kyrkebäckens nedre lopp i Ytterby socken både från det stora gravfältet vid torpet Stora Smällen och från den folkvandringstida mjödhallen som grävts ut vid foten av gravfältsberget (Karlsson et al. 2013 m. ref.). Bäcken rinner ut i Nordre älv vid Ytterby gamla kyrka, vars äldsta kända version restes i romansk stil på 1100-talet. De leriga markerna -- idag åkrar -- längs Kyrkebäcken heter på de äldre kartorna Storängen. Här ledde Kristina Bengtsson (2017ab) Västsvenska Detektorgruppen i en stor metallsökarinsats åren 2013-15 (Raä Ytterby 195, L1960:2388). År 2015 grävde Thomas Johansson från Rio Kulturkooperativ 33 utredningsschakt och ledde metallsökning för en planerad VA-ledning längs bäckens norra strand (Johansson & Lyttkens 2017). Och 2017 ledde jag en seminariegrävning där studenter från Göteborgs Universitet grävde tre schakt i fyndkoncentrationer som avslöjats vid metallsökeriet (Rundkvist 2017). Summan av dessa arbeten är kortfattat att det finns enstaka föremål i ploglagret från den äldre och yngre romartiden, från folkvandringstiden och från den äldre vendeltiden, följda av rikliga och utbredda spår av handel och hantverk under 7/800-talen. Därefter blir det tyst fram till 1200talet. En enda anläggning har påträffats under plogdjupet, en härd som gav en senvendeltida datering till 660–780 cal AD (ca 95% sannolikhet, Poz-96558, 1275±30 BP). Bengtssons metallsökarinsats 2013-15 visade att alla ytor längs Kyrkebäcken som inte är täckta med bebyggelse eller olämplig vegetation är fulla med senvendeltida eller tidigvikingatida småföremål: framför allt viktlod i bly, sländtrissor i bly och bronssmältor. Man har bara påträffat enstaka bitar av hacksilver (dock inklusive ett treflikigt spänne i silver med filigran, en stor raritet), inga vikingatida mynt, inga 1100-talsmynt. Johanssons metallsökarfynd är betydligt färre och ännu inte publicerade. Men han har vänligt visat mig dem, och de överensstämmer vad jag kunde se vid en snabb titt med det stora fyndmaterialet från de berörda åkrarna. Folk har dragit upp båtar här, vägt någonting (men nästan aldrig tappat något hacksilver), tillverkat textilier och gjutit i brons. Däremot har än så länge inga spår av permanent bebyggelse påträffats. Kanske beror det på att de 33 utredningsschakten öppnades nere vid bäckens strand där det än idag är väldigt blött. Eller så beror det på att handels- och hantverksplatsen längs Kyrkebäcken fyllde en specialiserad, årstidsbegränsad funktion inom kungsgården, vars bebyggelse stod uppe vid gravfältet. 5 Kastellegården-Kungahälla i Ytterby Kastellegården-Kungahälla nere vid Nordre älv har inga vendel-vikingatida spår av handel eller hantverk. Vare sig Bohusläns Museum eller Kungl. Myntkabinettet har år 2020 några vikingatida mynt från Kastellegården. Harald Wideen (1955:264) uppgav att sju danska och tyska vikingatidsmynt skulle ha påträffats någonstans på gårdens vidsträckta ägor och tillförts Göteborgs stadsmuseum, men de kunde inte identifieras i katalog eller samlingar vid Sveriges Mynthistorias landskapsinventering (Kjellgren 2004). Platsen för dagens gårdsbebyggelse blev viktig på 1100-talet som Norges sydligaste stad. Mellan den intensiva verksamheten längs Kyrkbäcken och stadens grundande finns det ett kanske 250 år långt glapp i kronologin. Sagalitteraturen innehåller uppgifter om kungamöten på en plats som hette Kungahälla åtminstone från 940-talet och framåt. Men att döma av utgrävningar inom stadsområdet börjar en första blygsam verksamhet där först kring 1080. Om man inte vill ignorera sagauppgifterna får man anta att namnet Kungahälla syftade på en annan plats före denna tid. Bengtsson (1993) har föreslagit att det är det nakna berget med gravfältet vid Stora Smällen som givit namn till en ursprunglig gårdsenhet *Hälla belägen där. En treudd på gravfältet har en vikingatida datering. Men bosättningsspåren som undersökts hittills vid Stora Smällen har inte givit några dateringar efter ca 600 (Karlsson et al. 2013). Vi vet idag inte om handel och hantverk bedrevs alls i närheten under perioden 875-1140, eller i så fall var. 2018 ledde jag och Kristina Bengtsson Västsvenska Detektorgruppen i 37 persontimmars metallsökeri på åkermarken sydväst och nedströms om det medeltida stadsområdet. Syftet var att söka spår av vikingatida aktiviteter, men vi fann bara högmedeltida ting och en mindre mängd muskötkulor från belägringen år 1612 (Rundkvist & Bengtsson 2018). Kanske väntar en medel- och senvikingatida handelsplats på upptäckt vid bäckmynningen och Ytterby gamla kyrka? Låga fosfatvärden tyder på att åtminstone ingen permanent bebyggelse med boskapshållning funnits där (Weiler 1978). 1981 hade ännu inga fynd äldre än ca 1175 gjorts inom stadsområdet (Andersson 1981:33). 1985-94 ledde Hans Andersson utgrävningar där. Kring 1080 har tomtindelning skett med hjälp av diken, och ett konstaterat bostadshus med en vävstol har uppförts, allt strax öster och uppströms om dagens gårdsbebyggelse (Andersson 2001:17, 21; Rytter 1996; 2001a:31; 2011). Omfattning och karaktär hos denna äldsta verksamhet är dock oklara: schaktet var litet, metallsökare användes inte och fynden är få. Det finns inga spår av handel och inga hantverksspår utöver vävtyngderna. Spår av handel och icke-textilt hantverk uppträder inom stadsområdet först ca 1140 och blir omfångsrika efter 1160. Blyvikter: form och metrologi Den enda gemensamma vendel-vikingatida fyndkategorin hos våra tre lokaler är blyvikterna. De representerar förmodligen i första hand uppvägningen av silver för handelstransaktioner, men kanske också i någon mån metallhantverk där man behövde noggrann kontroll över sammansättningen hos legeringar. Vikingatidens mest välkända vikttyp fattas, den klotformade med dekorerade plana polytor, gjord av järn och täckt med brons. Det kan bero på att lokalerna övergavs innan denna vikttyp blev vanlig på 900-talet. Vikterna är gåtfulla på många sätt. Allmänt sett är det svårt att förstå varför så många vikingatida viktlod, exempelvis i Kaupang (Pedersen 2008), inte 6 håller sig till någon identifierbar viktstandard. Vad tjänar det till att väga någonting om måttenheten är lokaliserad till ett enda ostandardiserat viktlod? Och varför har man tappat så många vikter men så lite hacksilver och inga mynt vid Grönköp och Kyrkebäcken? Formvariationen hos viktloden är stor både inom och mellan lokalerna. Vid Köpingen i Fors är enligt Bengtssons bedömning 62% av vikterna cylindriska, övriga blandade, ingen konisk. Vid Grönköp är 27% formade som platta runda skivor, 13% är koniska och övriga blandade (Appendix). Vid Kyrkebäcken är enligt Bengtssons bedömning 24% sfäriska utan platta polytor (vilket antyder ett avgränsningsproblem mot muskötkulorna), 20% cylindriska, 19% “rektangulära”, 11% tillplattat sfäriska, 8% koniska, övriga blandade. Eftersom viktvariationen hos loden är stor kan man lätt hitta enstaka som stämmer överens med kända vikingatida viktsystem. Ett mera förutsättningslöst sätt att arbeta är att iaktta vilka värden som är vanligast på de tre lokalerna. Topparna i fördelningen (normaliserat för att det absoluta antalet vikter är olika på varje lokal) ligger nära 3,5 g (motsv. 1 enhet), 7,0 g (2 enheter, mycket talrika) och 9,5 g (annan enhet). Det finns även lägre toppar kring 13,0 g (4 enheter), 15,5 g (annan enhet) och 17,5 g (5 enheter). Vad denna hypotetiska viktenhet på ca 3,5 g skall kallas är dock oklart. Det är varken en dirham, en mitqal eller någon andel av en örtug. Med vårt silver och våra gåtfulla blyvikter tryggt nedstoppade i bälteväskan seglar vi ut genom älvmynningen mot öppet hav. 7 Litteratur Andersson, H. 1981. Kungahälla. Medeltidsstaden 29. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Stockholm. Andersson, H. (red.). 2001. Kungahälla. Problem och forskning kring stadens äldsta historia. Uddevalla. Bengtsson, K. 1993. Hälla - Kungahälla. Lorentzson, M. (red.). Göta älv - studier i en dalgång. Göteborg. Bengtsson, K. 2017a. Handel och hantverk i Kungahälla Yttre. Fynd 2017. Göteborg. Bengtsson, K. 2017b. Kungahällaprojektet. Rapport från metalldetektorundersökning. Kastellegården 1:1, Ytterby sn, Bo. December 2013 – november 2015. Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet. Johansson, T. & Lyttkens, S. 2017. Överföringsledning för VA. Ytterby, Hålta, Solberga och Torsby socknar, Kungälvs kommun. Särskild utredning - Steg 2 samt kompletterande arkeologisk utredning. Rapport 2017:2. Rio Göteborg Natur- och Kulturkooperativ. Karlsson, S.; Ragnesten, U. & Westblom, J. 2013. Gårdar vid gravfält - bebyggelse från järnåldern vid gravfältet Porten/Smällen. Fornlämning Raä 22:1, Ytterby socken, Bohuslän, grävsäsongen 2012. Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet. [Finns på samla.raa.se] Kjellgren, R. 2004. Sveriges mynthistoria. Landskapsinventeringen 11, Myntfynd från Bohuslän. Stockholm. [Finns på sml.myntkabinettet.se] Lega, J. 2014. Köpingen - en handelsplats från yngre järnålder. Fastigheten Torpa 3:3 och 3:11. Arkeologisk efterundersökning. Lödöse museum rapport 2014:2. Lödöse. Nordqvist, B. 2014. Från Samarkand till Göta älv – aktuella arkeologiska nedslag från romersk järnålder till tidig vikingatid. Fynd 2014. Göteborg. [Finns på academia.edu] Ortnamnen i Älvsborgs län. Del 2, Ale härad. Kungl. Ortnamnskommissionen & Ortnamnskommittén. Stockholm 1909. [Finns på isof.se] Ortnamnen i Älvsborgs län. Del 5, Flundre härad. Kungl. Ortnamnskommissionen & Ortnamnskommittén. Stockholm 1906. Pedersen, U. 2008. Weights and balances. Skre, D. (red.). Means of exchange. Dealing with silver in the Viking Age. Kaupang Excavation Project publication series 2. Århus. [Hela boken finns på duo.uio.no] Rundkvist, M. 2011. Mead-halls of the Eastern Geats. Elite settlement and political geography AD 375-1000 in Östergötland, Sweden. Kungl. Vitterhetsakademien. Stockholm. [Finns på academia.edu] Rundkvist, M. 2017. Provgrävningar längs Kyrkebäcken i Ytterby i september 2017. Lst dnr 43126649-2017. [Finns på archive.org] Rundkvist, M. & Bengtsson, K. 2018. Metallsökning vid Kastellegården i Ytterby i oktober och november 2018. Lst dnr 431-19091-2018. Institutionen för historiska studier. Göteborgs universitet. Rytter, J. 1996. 1994 års undersökning i Kungahälla. Otryckt rapport i Bohusläns Museums arkiv. Rytter, J. 2001a. Den profane bebyggelsen i middelalderens Kongehelle. I: Hansson 2001. Rytter, J. 2001b. Håndverk i middelalderens Kongehelle. I: Hansson 2001. 8 Rytter, J. 2011. Hva kan arkeologien fortelle oss? Bebyggelsen i Konghelle fra ca 1080 til 1300. Linge, L. (red.) Nordiska möten. Antologi utgiven av Föreningen Kungälvs musei vänner till 900-årsjubileet av trekungamötet i Kungälv 1101. Kungälv. Weiler, E 1978. Riksantikvarieämbetet, rapport, dnr 1162/78. Otryckt rapport i Bohusläns museums arkiv. Wideen, H. 1955. Västsvenska vikingatidsstudier. Arkeologiska källor till Vänerområdets kulturhistoria under yngre järnålder och äldsta medeltid. Göteborg. Appendix 1: Fyndlista Grönköp 2012-2014 Fnr Mtrl Sak Typ Längd (mm) Vikt (g) y Dat - - Ä 1 Pb Vikt Oreg 11 2 Pb Vikt Kon 15 13,68 6434015 1286078 Ä 3 Pb Vikt Ring 22 36,16 6434128 1286149 Ä 4 Pb Vikt Oreg 17 22,33 5 Pb Vikt Trapets 10 6,28 6434064 1286160 Ä 6 Pb Vikt Kon 9 5,09 6433993 1286198 Ä 7 Pb Vikt Skiva 15 8 Pb Vikt Skiva 20 26,14 6434150 1286053 Ä 9 Pb Vikt Skiva 22 9,17 6434130 1286154 Ä 10 Pb Vikt Låda 15 25,58 6433979 1286395 Ä 11 Pb Vikt Skiva 28 19,96 6434025 1286315 Ä 12 Pb Vikt Kupol 21 9,46 - - Ä 13 Pb Vikt Cyl 13 11,45 - - Ä 14 Pb Vikt Skiva 17 5,72 6434069 1286304 Ä 15 Pb Vikt Puck 32 83,03 6434035 1286323 Ä 16 Cu Vikt Kon stymp 20 23,16 6434036 1286286 Y 17 Pb Klädesplomb 23 1286313 Y 18 Ag Mynt Johan III, 2 öre, 1573 0,94 19 Ag Bestick Barock 1,90 6433992 1286248 Y 20 Pb Tärning 12,50 6434021 1286196 Y 21 ? Knapp 2,60 6434021 1286077 Y 22 Ag Örslev 1,75 6433987 1286188 Y 23 Ag Sheet 0,46 6434000 1286251 ? 24 Pb Knopp 25 Cu Passare 26 Cu Ten 27 Cu Beslag Genombrutet 31 28 Cu Beslag Barock, kolvkappa pistol Päron 7,40 x 7,48 - - 9,60 6434034 - - - - Ä Ä Y 34 45,44 - - ? 74 11,74 - - Y 3,24 - - ? 5,90 - - Ä 37 25,14 - - Y 9