Polargrevinnan

Bordet är dukat för nyårsafton.

Vi är fem par som turas om att ordna nyårsmiddag.

Jag provtände ljusen och tycker det ser bra ut.

Fyra rätter - men det är väl förberett.

Det har inte blivit några inlägg mellan jul och nyår.

Tiden har inte räckt till, men jag ska inleda det nya året

med att hälsa på er alla bloggvänner.

Ett hjärtligt tack för alla hälsningar till jul.

Önskar er alla en trevlig nyårshelg.

Nu tändas tusen juleljus - med den frasen vill jag önska er alla därute i etern

EN RIKTIGT GOD JUL.

I morgon åker jag till min son i Landvetter och firar jul med hans familj.

Herrn firar jul med sina döttrar här i Västerås.

Jag och herrn firar nyår tillsammans.

Julen är våra barns.

När min yngste son - stockholmaren - var hemma hos mig

hjälpte han mig med

en julhälsning -från mig - till er alla.

http://www.dancingsantacard.com/?santa=1831

Det är midnatt men jag måste berätta om en underbar konsert.
Vi satt på läktaren och hade artisterna och orkestern framför oss.
Stockholm Sinfonietta med 35 musiker, flertalet konsertmästare
och soloblåsare utvalda ur de främsta orkestrarna i Sverige.
Malena Ernman, mezzosopran och som få andra artister för hon
sig obehindrat mellan olika musikstilar, men det är ändå i den
klassiska musiken hon har sin hemvist.
Peter Mattei, baryton och han tillhör de svenska operastjärnor med
framträdanden på Metropolitan, Covent Garden, La Scala, ja, listan
kan bli lång. När han sjöng Stilla Natt - vilken röst - underbart.

Efter konserten signerad Malena sin nya skiva till oss.
En oförglömlig kväll.
Det har varit ett gräsligt väglag till och från Stockolm.Vi konstaterade
att om man rättar farten efter väglaget, så kommer man

Idag är allt mycket ljusare, inte bara ute, även i mitt sinne.

Vilken vacker syn på balkongen i morse.

Usch - vad negativ jag var i gårdagens inlägg.
Jag har verkligen ingen anledning att gnälla, jag borde skämmas.

Läste en artikel i morse om Stadsmissionen i Västerås
som nyligen har startat och har dagverksamhet för hemlösa.
Ronald Henriksson, som är ansvarig för verksamheten säger
att de flesta här ser inte fram mot julen.
Många har barn som de inte träffar så ofta.
Julen är förenad med sorg och smärta.Förutom att det är kallt ute
ska man jobba med sina känslor också, säger han.
Till Stadsmissionen kommer människor som inte har någon
fast punkt i tillvaron. Men betala för kaffe och smörgås måste man göra.
En av tankarna bakom Stadsmissionen är att få alla att förstå
att man måste göra rätt för sig. I vårt samhälle har människor
lön, pension eller försörjningstöd och man måste lära sig att prioritera.
Ronald Henriksson säger att vi kan inte förbättra världen,
utan vi fokuserar på Västerås. Bland annat kommer vi
att satsa mycket på ungdomar i riskzonen.

På julafton behöver ingen betala. Då ordnas gröt och skinksmörgås,
kaffe, godis och frukt.
Julklappar delas också ut.. I år har några elever från
Rudbeckianska gymnasiet samlat in kläder o.d. som lämpar sig till julklappar.
Västeråsarna verkar vara givmilda vid insamlingar av olika slag
till Stadsmissionen. Många tycker att det känns bra att hjälpa
människor här i Västerås.
Jag har i många år varit engagerad i Röda Korset och
sitter på kansliet ca 3 tim i veckan. Vi kommer också i kontakt med
människor som behöver hjälp, men vi arbetar inte så som
Stadsmissionen. Vi har en mötesplats där ensamma människor kan
träffas och umgås. Kaffe och bulle kostar 10 kronor och det finns
personal att prata med om man så önskar.
Mötesplatsen är välbesökt, så behovet finns.

Jag önskar av hela mitt hjärta att ingen människa ska
sitta ensam under julhelgen .

10 dagar till julafton. Tänk om jag kunde känna den

förväntan som jag hade som barn.

När jag vaknade i morse kände jag ett vemod.

Känner mig lite trött på julen. Låter ju hemskt.

Vi har varit på julkonserter och fler blir det.

Vi har varit på glöggpartyn, ätit litet julbord 1:a advent,

varit på Luciakonsert, firat lite lilljul med barnbarnen i Stockholm.

Allt har varit roligt, vackert och underbart.

Och veckan som kommer är fulltecknad med trumpetuppvisning,

bjuda äldre släktingar på lite julmat, julavslutning på bridgen,

försöka hinna med våra bästa vänner och veckan avslutas

med Malena Ernmans konsert i Stockholm.

Jag skulle väl hoppa av glädja att ha så mycket roligt för mig.

Jag hoppar inte - kan det vara att jag är trött - trött på

mig själv, trött på julen???

Jag vill som http://jagblommar.blogspot.com/. hon skriver som

jag tänkt skriva.

Oj, vad det här inlägget var negativt, inte likt mig. Men jag tror att vi

kan känna så här ibland. Särskilt en måndag och 10 dagar kvar till jul.

Och flera julklappar måste köpas, och inte vet jag vad jag skall köpa.

Vad ger man sin älskade, det måste vara något alldelles extra -

han står ut med mig och säger att han älskar mig.

Han har fått mitt hjärta - sånt går inte att köpa.

Ett marzipan hjärta kanske, han gillar godis.

Lucia sprider ljus och

glädje i vintermörkret.

Klockan 17 i eftermiddag

kommer Lucia med alla sin

tärnor till Domkyrkan.

Det brukar vara mycket

stämningsfyllt och jag skall

titta och lyssna på detta i år också.

Önskar er alla en fin Lucia dag.

Grisen och jultomten och så Lucia

spelade bridge en kväll
i grisens stia.

Klöver sa jultomten
spader sa grisen
Sang sa Lucia
Sang sa Lucia

Melodi: Sankta Lucia.

Jag har lärt mig en ny snapsvisa - kanske bara rolig för bridgespelare.

Vi har spelat bridge och har ätit lutfisk med senapssås, en tradition från Skåne.
Några fördrog, som de sa - sås med vanlig hederlig kryddpeppar.
Med lutfisk är det nog som med surströmming.
Antingen hatar eller älskar man anrättningen.
Gänget i kväll älskar fisken, det är bara såsen som vi har delade meningar om
hur den sak smaka.
Vanlig hederlig vit sås gjord på smör, rödmjölk,vetemjöl och lite grädde, det är
grunden. Sen kan var och en smaksätta själv.

Det är midnatt och endast jag är vaken och
tyvärr lyser inte snön vit på taken.
Det skulle kännas bra med lite snö till jul - hoppas kan man ju alltid.

I morgon åker vi till Stockholm för att fira barnbarnet Emma som fyllt 16 år.
Och julklapparna har vi med oss. De slog vi in i fint julpapper
innan jag satte mig vid datorn.

Nu har jag förmedlat min trevliga fredagskväll och jag hoppas ni haft
mysigt ni också och jag önskar er alla en toppenhelg.

Nu går ögonen i kors, dags att säga god natt.

Jag har varit på teatern i kväll och sett; Mig äger ingen.

Att flytta en älskad bok till annat medium kan bli alldeles fel,

men jag tyckte att den här satsningen blev lyckad.

Mirja Burlin spelade Åsa - från 5-åring
till nydisputerande doktor i historia och pappan av Tomas Tjerneld.
Mig äger ingen, handlar om Åsas pappa, härdmästaren Leif Andersson,
som arbetar på Metallverken i Västerås.
Emma Broström, hon också från Västerås, har gjort teateruppsättningen.
Pjäsen handlar om Västerås och dess arbetare och hårt slit,
om politik, kärlek, sprit och svek.

En verklig lyckad teaterkväll.
Vi drack en glögg när vi kom hem och satt och diskuterade pjäsen.
Jag har svårt att förstå hur Åsas mamma kunde lämna henne
och låta pappan ta hand om och uppfostra Åsa.
Ja, det kan bli många varför i en sådan känslofylld pjäs,
och något svar serveras inte.

Nu har klockan tickat iväg. Jag måste försöka att sova och sluta
att fundera på; Mig äger ingen.

I lördags fick vi en isbana på Stora Torget.

Det regnade men det var många som tog sin en tur.

Man kan hyra skridskor och hjälm för 20 kr.

Här behövs ingen is.
Det är VM i innebandy i Västerås.
Det märks på stan, det surrar av olika språk.
Här är gänget som ska hjälpa Sverige att vinna VM-guld.
Heja Sverige!


Våra tjejer tog hem 28 - 1 mot USA.
Min idol Emelie Lindström gjorde 10 mål.
Ikväll blir det nog tufft mot Tjeckien


Det är ju måndag igen. En vecka rusar som tåget.

Det blir en omväxlande vecka.
Tisdag = tjejmiddag, en gång i månaden träffas 5 trevliga damer,
äter och dricker gott
och försöker lösa världens problem och ibland våra egna
- Mig äger ingen. Återkommer till det.
Torsdag = julspel av barnbarn.
Fredag = tillsammans med goda vänner äter vi lutfisk här hos oss.
Vi är några stycken som är lutfiskälskare och tycker att
den delikata rätten ska ätas som ensamrätt.
Lördag = firar vi lite jul i Stockholm tillsammans med min son
och hans familj. I morgon ska det köpas de julklappar som fattas.

Det här lät jobbigt, men söndagen blir vilodag.
Någon timme skall det nog bli över till att läsa era bloggar.

Ha en bra vecka och om den än är jäktig -
glöm inte ge varandra en kram.

En höjdare är det varje år när vi är på Fryksellska skolans musikklassers

och Sinfonettans Lucia- och julkonsert.

Det var cirka 350 barn och ungdomar.

En underbar förening mellan professionella musiker

och dessa unga sångare blev som vanligt en underbar kväll.

När Händels; Dotter Sion och Hallelujakören ur Messias framfördes,

då rös jag av välbehag.
Småtomtarnas söta koreografi och goss- och manskörernas lite burleska tablåer,

allt var så fint - och alla musiklärare måste få en eloge för allt

arbete de lägger ner på julkonserterna.

För oss var det lite extra högtidligt - Lucian var herrns barnbarn.

Hon var så söt.

Tiden går fort, snart är det vår och då är det dags för

skolans vårkonsert, och då tar nio-klassarna avsked av sin skola.

Det är alltid en höjdare.

Nu önskar jag er alla en trevlig helg med mycket jul -

musik - pyssel - bakning, ja, allt vad julen för med sig.

I ett halvår har jag besvärats av en ond axel.

Sedan ett par veckor har värken förvärras,

och jag har käkat värktabletter som godis.

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna,

Värken var borta..

Jag kan le och vara glad igen.

Så här har det gått till. Två sprutor cortison i förra veckan.

Det ser ont ut, och det gjorde ont, och vad är det man säger;

Ont skall med ont bedrivas - här stämde det.

Vi fick hem ett lamm idag.

Det var styckat och klart att lägga in i frysen.
Det tog några timmar att få allt klart. Det blev några kilo färs också.
Herrn var duktig att göra stekarna benfria .

Lammbiffar med potatisgratäng blev det till middag.


Så här kände jag mig när allt var färdigt.

Och ingen värk i axeln.

Det blev adventspyntat i år också, trots att jag knappt kunde stå på benen.

Jag fick två cortisonsprutor i axeln i onsdags och sen svininfluensasprutan
dan därpå. Inte vet jag verkan och orsak, men sjuk har jag varit.
Idag känns det bättre.
I morse steg jag upp och tittade på
adventsblommorna




och tände adventsljuset. Vi skulle haft öppet hus med glögg och liten
adventsbuffé efter adventsguds -tjänsten i domkyrkan i dag.
Vi har lämnat återbud. Tråkigt - men när inte orken finns, det går inte
att pressa sig.


Jag har tittat och lyssnat på högmässan i Växsjö Domkyrka och fick i alla fall höra de välkända
psalmerna och sångerna.
Samtidigt blev jag överraskad när jag fick se kyrkans moderna altarskåp
gjort av glaskonstnären Bertil Vallien.






Det största jag gjort,
lär han ha sagt när
han fick uppdraget.


www.bertilvallien.se/altarskap.htm












Ha en fortsatt trevlig helg.
I morgon börjar en ny vecka ,som för min del måste bli bra.
Jag vill gå ut i skogen och plocka mossa.
Ni har väl sett att den fattas i adventljusstaken.

Jag tyckte inte om att snorkla, hade svårt att hålla huvudet under vattnet.

På en strandremsa kunde man gå ut till mindre korallrev.

Där simmade färggranna fiskar, både stora och små, runt benen på mig.

Det finns en nationalpark till havs där man får dyka,

och båtar med glasbottnar går dit .Här fick vi se korallreven

med alla dess fiskar.

Det var intressant att se och vi fotograferade, men verkligheten

är finare. Här har jag gjort ett försök att förmedla något

av atmosfären på havsbottnen.

En timme var vi ute till havs och vi förstår att egyptierna
är rädda om sina korallrev.Det är höga böter om man
försöker smuggla ut koraller.


På väg till hotellet gick vi längs stranden.
Vi stod länge och tittade på hägern och undrade om det var något fel.
Den rörde sig inte.


Här är svaret. Den stod och väntade på att hugga en fisk.
Verkligen roligt att få se.

Vilken kväll tillsammans med alla katterna på Cirkus.
Det var dans och akrobatik i högsta klass.

Musiken och sången ringer fortfarande i mina öron.

Vi satt på tredje bänk och det var fantastiskt att se hur fint

och personligt varje kattansikte var.

Huvudrollerna spelades av Malena Tuving och Niklas Andersson och Per Myrberg.

Vi hade köpt biljetter och bussresa genom Nord- Syd-resor,

mycket bekvämt. Man får lämna ytterkläderna i bussen

och efter föreställningen blev vi bjudna på kaffe och smörgås i bussen.

En kväll att lägga till "minns du".
Klicka på länken nedan så för du höra Memory - sjungen av

Elaine Paige från föreställning i London.

http://www.youtube.com/watch?v=4-L6rEm0rnY.

Lyckliga,sjungande, klättrande, jamande, nyfikna
och dansade katter, detta lovar reklamen för CATS -
en av de största och mest prisbelönta musikalerna genom tiderna.

Om två timmar åker vi till Stockholm och intar Cirkus.
Mina förväntningar är stora.
Kära bloggvänner, ni vet ju mitt förhållande till katter.
Recension kommer i morgon.
Trevlig fredagskväll.

Klockan är 6 på morgonen.

Solen stiger upp, och himmelen sprakar av färg.
Vi är på väg ut i Sinai öknen
















4 timmars bussfärd
och vi såg
bara sand, berg och ett och
annat beduinläger skymtade i fjärran.


Här är vi framme vid målet.
St Catherines kloster vid foten av Sinai bergets fot.
Klostret grundades på 500-talet och är ett
grekisk-ortodox munkkloster.
Här fanns det en imponerande samling ikoner,
och ett bibliotek med unika religösa skrifter.


I en källare förvaras alla skallar - minnen av alla munkar
som dött här.


Här finns törnbusken, som påstås vara den i vilken
Gud uppenbarade sig för Mose.


Jag vet inte riktigt hur jag tänkt mig Moses brinnande buske,
men så här såg den ut på nära håll.



Det fanns trädgårdar
och odlingar innan-
för klostermurarna.
En brunn fanns det,
och att klostret byggdes
där,var nog att det
fanns vatten.
En oas ute i öknen.








Vi såg brunnen, men
allt gick inte att fota.
Det var många turister,
och jag tänkte att munkarna
byggde klostret för att
få vara i ensamhet.
Vi såg inga munkar, hela
klostret var inte för
allmänheten.
Ett tjugotal munkar bor
för närvarande här.